Herr talman! Sverige är äntligen medlem av den
europeiska unionen. Det är en gemenskap eller union
som redan spelat stor roll för Europas fred och frihet.
Gemenskapen spelar stor roll för många andra viktiga
ting, men inga så viktiga som just friheten och freden
i vår världsdel.
Den första viktiga insatsen var att efter segern
över nazismen knyta de forna arvfienderna Tyskland
och Frankrike så nära varandra att krig dem emellan
skulle bli lika osannolikt som det länge varit mellan
de forna arvfienderna Sverige och Danmark.
Den andra viktiga insatsen var att genom sina de-
mokratikrav stimulera avskaffandet av diktaturerna på
Medelhavets norra strand och därefter bidra till att
säkra de nya demokratierna där.
Den tredje viktiga uppgiften har just nu påbörjats,
nämligen integrationen av ett tiotal länder som i flera
decennier levat under kommunistiskt förtryck. Denna
uppgift är nu den utan konkurrens viktigaste för den
europeiska unionen. Inom tio år bör våra baltiska
grannar, de centraleuropeiska länderna samt Rumäni-
en, Bulgarien och Slovenien bli medlemmar av EU.
Ytterligare några stater, som Cypern och Malta, bör
kunna bli medlemmar under samma tid.
Den uppgift som EU nu tar på sig är oerhört stor.
Ett tiotal stater som i nästan två generationer bara
känt krig, ockupation och diktatur skall integreras
med stater som sedan nazismens krossande haft för-
månen att vara demokratier och marknadsekonomier.
Det tog nästan 40 år för gemenskapen att öka från
6 till 15 medlemmar. Nu skall vi på 10 år klara en
ökning från 15 till kanske 30 stater. Nästan alla är
överens om målet. Frågan är om alla inser vilka krav
det kommer att ställa på oss som nu är medlemmar.
Det finns säkert många krav som vi i dag inte inser
eller förstår vidden av, men några är uppenbara.
Det första kravet är förändringen i EU:s institutio-
ner. Dessa institutioner, deras ansvarsområden, vote-
ringsregler etc. tillskapades i sina huvuddrag för en
gemenskap med sex medlemmar och borde kanske
setts över redan innan den senaste utvidgningen. För
svensk del är det naturligtvis bra att det inte skedde,
eftersom det innebär att vi sitter med vid bordet när
dessa viktiga beslut nu skall fattas.
Under den stora konferensen nästa år och i det
förberedelsearbete som påbörjas redan i år skall vi
från svensk sida naturligtvis slå vakt om svenska
intressen av inflytande i den framtida utvidgade unio-
nen - men inte bara det. Vi måste se till huvudfrågan,
nämligen hur denna utvidgning bäst underlättas.
Den svenska debatten om institutionella föränd-
ringar har ännu inte börjat. Det är hög tid att den gör
det. Vi i Folkpartiet liberalerna kommer aktivt att
delta i den. Denna vecka påbörjar vi vårt interna sam-
råd om den fortsatta europeiska integrationen.
Ett annat viktigt krav för att klara utvidgningen är
att EU:s jordbruks- och regionalpolitik görs om. Al-
ternativen till en omfattande förändring av jordbruks-
politiken är drastiskt höjda avgifter för bl.a. vårt land
eller att framtida medlemmar som Polen och Ungern
får mycket mindre subventioner än vad som gäller för
dagens medlemsländer. Mera brutalt uttryckt skulle
den senare lösningen innebära att relativt välmående
bönder i Frankrike och Sverige skulle få mycket mer i
stöd än deras långt fattigare yrkesbröder i Polen och
Ungern. Inget av dessa två alternativ är acceptabelt.
Därför måste vi klara besluten om en stor om-
läggning av stödsystemen innan Baltikum, Central-
och Östeuropa blir medlemmar. En sådan ändring
skulle också ha den fördelen att den ökar chansen till
mer frihandel och mindre protektionism.
Herr talman! I den folkomröstning som vi höll i
höstas hade inget parti så stor uppslutning kring ett ja
som Folkpartiet. Fem av sex av våra väljare röstade
som partiet rekommenderade, dvs. ja.
Ett skäl för oss liberaler att vara så positiva var
övertygelsen om att vi i Sverige skulle kunna påverka
EU:s utveckling. Det gäller bl.a. att stärka de krafter
inom EU som arbetar för mer frihandel och mer kon-
kurrens.
Sverige måste inom EU vara en kraft för sänkta
tullar mot länder utanför EU, såväl fattiga som rika.
Den största insatsen som de rika länderna kan göra för
att stimulera utvecklingen i de fattiga länderna är som
alltid att öppna sina marknader.
Men även vad det gäller relationen till mer välmå-
ende länder, som de i Nordamerika och delar av Asi-
en, är det mycket angeläget att allehanda protektio-
nistiska inslag kan minskas. Om så inte blir fallet kan
utvecklingen mot regionala handelsblock innebära en
uppbromsning av utvecklingen mot mer frihandel.
Herr talman! I den europeiska debatten har den
s.k. subsidiaritetsprincipen alltmer kommit i fokus.
Denna svåruttalade och svårstavade princip har ofta
översatts till det mer svenskklingande närhetsprinci-
pen. Denna översättning för inte med sig det ur-
sprungliga ordets historia och bakgrund i den katolska
socialläran. Jag tänker i det här sammanhanget hålla
mig till det svenska ordet.
För oss svenska liberaler är det självklart att beslut
inte skall fattas högre upp eller längre bort än nöd-
vändigt. De beslut som kan fattas i kommunerna bör
fattas där. De beslut som kan fattas av landstingen bör
fattas av dem. Och de beslut som rör problem som
vuxit nationalstaterna över huvudet bör fattas i inter-
nationellt samarbete.
EU bör engagera sig mer i frågor och problem
som rör sig över gränserna i Europa. Flyktingström-
mar och gränsöverskridande miljöstörningar är två av
de viktigaste exemplen på detta.
Däremot är det svårt att se de sakliga och demo-
kratiska fördelarna med europeiska bidrag till inköp
av fet mjölk på svenska daghem eller med europeiska
krav på färdskrivare på lokalbusslinjen mellan Norr-
tälje och Stockholms innerstad.
Det är kanske inte ens självklart att vi skall ha eu-
ropeiska regler mot tobaksreklam i tunnelbanorna i
Stockholm och London. Vi skall kanske låta den
frågan få klaras av, mer eller mindre bra, i varje
medlemsland för sig.
Herr talman! I inledningen lyfte jag fram freden
och friheten. I dagarna diskuteras om Turkiet skall
anslutas till EU:s tullunion. En majoritet i EU-
parlamentet beslöt häromdagen att så inte skall ske
förrän framsteg sker i Turkiet vad gäller respekten för
de mänskliga fri- och rättigheterna.
Det är enligt min mening mycket angeläget att
Turkiet på sikt blir medlem av den europeiska unio-
nen. Det är angeläget att EU tydligt och klart sänder
det budskapet till Turkiet. Dock bör inte ett så viktigt
steg som den nu aktuella tullunionen tas utan att Tur-
kiet klart visar att utvecklingen på rättighetsområdet
går år rätt håll.
Under den gångna veckan har utrikesministern,
som jag tror just nu har lämnat kammaren, gjort flera
uttalanden som visar att hon inte delar EU-
parlamentets uppfattning om att inlemmandet av
Turkiet i tullunionen kräver en bättre tingens ordning
vad gäller de mänskliga fri- och rättigheterna. Det är
beklagligt. Jag har i EU-nämnden framfört önskemål
om att utrikesministern i nämnden redovisar regering-
ens syn på denna fråga så att vi får en möjlighet att
diskutera den där. Jag hoppas att så också sker.
I avvaktan på detta, och i utrikesministerns frånva-
ro, tror jag att det vore värdefullt om utrikeshandels-
ministern nu ville ge riksdagen besked i denna fråga.
Varför vill inte regeringen använda den möjlighet som
tullunionsfrågan ger för att söka förbättra situationen
när det gäller de mänskliga rättigheterna i Turkiet?
Herr talman! Det dröjde länge, mycket länge, in-
nan Sverige blev medlem i den europeiska gemenska-
pen. Huvudansvaret för att det dröjde så länge vilar på
den svenska socialdemokratin. Vi var många som
blev glada över den socialdemokratiska omsväng-
ningen som ledde fram till den svenska medlemsansö-
kan och därefter till medlemskapet. Vi är några som
undrar över var socialdemokratin står i frågorna om
den fortsatta integrationen.
Häromveckan hade Sverige besök av den brittiska
utrikesministern. Under det besöket spekulerades
även i socialdemokratisk press om att det i Euro-
pafrågan fanns en del gemensamt mellan de brittiska
konservativa och de svenska socialdemokraterna -
således mellan det mest Europaskeptiska av EU:s alla
stora partier och svensk socialdemokrati.
Min andra fråga till utrikeshandelsministern är om
han har någon kommentar till dessa märkliga speku-
lationer. Finns en risk för att Sverige lett av en social-
demokratisk regering tillsammans med Toryregering-
en kommer att utgöra bromsklossarna i det europeiska
samarbetet?
Jag kan för Folkpartiets del klart deklarera att vi
inte kommer att biträda en sådan brist på utveckling.
Jag hoppas att vi skall slippa ta strid med regeringen
om den svenska inställningen till det fortsatta Europa-
samarbetet.