Fru talman! I mitt nästa inlägg tänker jag mera di-
rekt kommentera en del av den upplästa regeringsdek-
larationen. Men jag kan i huvudsak ställa mig bakom
dess formuleringar. Jag anser också att det är viktigt
att i en krympande värld kräva av oss själva inte bara
en fokuseringspunkt utan flera. Annars är risken bety-
dande för etnocentrism eller t.o.m. eurocentrism.
De senaste fyra åren har fler människor dödats,
invalidiserats, våldtagits, misshandlats och drivits i
landsflykt på grund av krig i vår världsdel, vårt Euro-
pa, än under något enskilt år sedan andra världskriget.
Detta trots den förnyelse som vi alla har sett i vår del
av världen.
För drygt fem år sedan föll Berlinmuren - den
främsta symbolen för den delning av Europa som för
flera hundra miljoner människor innebar en lång tid
av ofrihet och hänsynslös exploatering. Murens fall
skapade förhoppningar och nya möjligheter.
Stabilitet, demokratiska strukturer och demokra-
tisk mognad är alltfort ständiga bristvaror i Öst- och
Centraleuropa. Krigshandlingar och meningslöst våld
tillhör vardagen i Bosnien och Tjetjenien. Mer än
24 000 civilpersoner har enligt de senaste uppgifterna
fått sätta livet till bara i Groznyj med närområden.
Krigszoner innebär livsfara för alla, inte minst för
civila, främst kvinnor och barn.
Denna utveckling skapar risker för oss alla - även
för oss i Sverige, som snart kan fira 200 års oavbruten
fred i vårt land. Tilltron till det internationella samar-
betssystemet, rättsordningen och internationella insti-
tutioner kan allvarligt skadas av det som händer i
Bosnien och i Ryssland. Vi lovar intensifierade insat-
ser för att skapa fred och frihet i enlighet med de avtal
som undertecknats av Europas stater. Vi omfattar
självfallet Europarådets beslut att avbryta behandling-
en av Rysslands medlemsansökan till organisationen.
Det är inte acceptabelt för civiliserade stater att man
behandlar sina egna medborgare på det sätt som
Ryssland gör i Tjetjenien.
Även utanför Europas gränser ser vi bestialiskt
våld från en annan fokuseringspunkt. Sveriges vilja
till solidaritet och medverkan till konfliktlösning med
fredliga medel kan aldrig göra halt vid vår världsdels
gränser. Vi lever i globaliseringens tidevarv. Vi be-
rörs och vi har skyldighet att ingripa efter vår förmåga
när människor lemlästas och utsätts för systematisk
förföljelse, oavsett var i världen. Centerpartiet ger
därför sitt stöd till ett svenskt arbete för att bygga ett
starkare FN - det behövs -, ett starkare OSSE, för det
behövs också, och ett väl fungerande Europaråd för
att värna de mänskliga fri- och rättigheterna, något
som även det behövs.
I de allvarliga konflikter som vi kan se på olika
håll i världen kan vi oftast finna etniska oförrätter och
övergrepp. Regelmässigt ser vi frånvaro av respekt för
grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Orsa-
kerna till sådana konflikter ligger ofta långt tillbaka i
tiden, och de kan heller inte överbyggas under korta
tidsperioder. Det är därför viktigt att vi rustar både
oss själva och det internationella samfundet för en
bättre fungerande konfliktförebyggande politik. De
nordiska länderna har ett särskilt stort ansvar för att så
sker. Vi har ett idealiskt samarbetsförhållande i vår
del av världen, och jag tror att vi inte alltid fullt ut
uppskattar vilken tillgång det är. Det är viktigt att vi
vidareutvecklar detta samarbete och inte ger motstri-
diga signaler. Det är också viktigt att vi visar upp
detta som ett föredöme för grannsamarbete och
grannsämja för andra delar av vår värld - att visa hur
vi genom decennierna och seklerna har klarat att lösa
våra konflikter utan blodspillan och utan våld.
Den konfliktförebyggande politiken - att komma
tidigt in när en konflikt är under upptrappning -
kommer i framtiden att vara en huvuduppgift för FN-
systemet och många andra internationella organ.
Det gäller naturligtvis också hur vi hanterar bi-
ståndspolitiken, som skall diskuteras senare i dag,
miljöpolitiken men också i hög grad diplomatin. Vi
här i Sverige och Norden bör på ett naturligt sätt
kunna skapa de mötesplatser som är nödvändiga för
att människor som har svårt att nå varandra med sina
argument på hemmaplan skall kunna tala med varand-
ra.
Det är inte minst viktigt att vi försöker utveckla
folkrätten, så att den ger bättre skydd också för en-
skilda människors fri- och rättigheter. Bödlarna i
dagens Bosnien, i Somalias flyktingläger och i folk-
mordets Rwanda får inte slippa undan den rättvisa
som vi gemensamt kan bygga in i det internationella
rättssystemet.
Dagens situation är naturligtvis ingalunda entydigt
negativ. I många stater gör tvärtom demokratin och
även marknadsekonomin något av ett segertåg. Vi kan
också se exempel på framgångar i det politiska sam-
arbetet och i samtalen mellan stater, t.ex. i de för-
handlingar som bl.a. gav oss WTO - World Trade
Organization - i stället för GATT och ett nytt globalt
handelsavtal, i EU:s utvidgning till allt fler stater, där
det positiva ligger i just öppenheten mot omvärlden, i
apartheidsystemets fall och Nelson Mandelas ledar-
skap och i de samtal som ändå förs i Mellanöstern,
där extremisterna på båda sidor i konflikten förhopp-
ningsvis kan isoleras och inte tillåtas att hindra de
fortsatta samtalen och freden. Exemplen är många.
Sverige måste fortsätta ansträngningarna att ersät-
ta krig med förhandlingar som politisk arbetsmetod.
Vi ser inte Sveriges militära alliansfrihet som en häm-
sko för våra möjligheter att delta i bygget av ett säkra-
re Europa och en tryggare värld. Det är ingen hämsko
för ett engagemang. Tvärtom har vi möjligheter att
med alliansfriheten som grund gå i spetsen för freds-
arbetet utan att svikta i våra förpliktelser mot stater
som vi samarbetar med.
Fru talman! Sveriges säkerhetspolitik avser att
värna vårt lands mest centrala intressen. Den syftar
ytterst till att hålla vårt land utanför krig. Därmed kan
vi på bästa sätt trygga fred, frihet och välfärd för
svenska folket i en föränderlig och ibland hotfull
omvärld.
För Centerpartiet har det genom åren varit själv-
klart att eftersträva bredast möjliga partipolitiska
förankring av utrikes- och säkerhetspolitiken. Det var
väl ingen tillfällighet att Centerpartiet var det enda
parti som utan reservationer ställde upp för den dekla-
ration som statsminister Ingvar Carlsson gjorde i
riksdagen i juni 1991 före ansökan om medlemskap i
EU. Att man eftersträvar en bred politisk förankring
får inte innebära att den politiska debatten stryps. Det
är således en självklarhet att snabba omvärldsföränd-
ringar måste innebära en intensifierad debatt. Det är
en del av den folkliga och demokratiska förankrings-
processen, och den är nödvändig.
Denna förankringsprocess har i vårt land varit så
framgångsrik, att allmänheten med överväldigande
majoritet står fast vid den klassiska formuleringen
"alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig" -
trots att riksdagen ändrade den 1992. Det finns ingen
opinion i folkdjupet för utrikes- och säkerhetspolitis-
ka äventyrligheter. Det är en styrka för Sverige, inte
en svaghet. Det är en väsentlig uppgift för riksdagen
att hålla ögonen på de klyftor som kan uppstå mellan
folket och dess valda representanter, särskilt i tider av
snabb förändring i vår omvärld. Säkerhetspolitiken
har som bekant sin livsavgörande betydelse i tider av
ofred. Då behövs verkligen folklig uppslutning. Sta-
biliteten inåt - inom vårt eget land - är en omistlig
del av säkerhetspolitikens trovärdighet och legitimitet.
Stabiliteten utåt är minst lika grundläggande. Som
regeringens deklaration betonar är vårt bidrag till
stabiliteten i vår omvärld beroende av att vårt hand-
lande är förutsägbart. Om vi själva är otydliga i våra
deklarationer eller uttolkningar sprider vi osäkerhet i
stället för säkerhet. Än svårare blir förståelsen om
olika partier har olika uttolkningar av beslutad politik.
När detta inträffar är det viktigt att snabbt elimine-
ra missförstånd, att eftersträva största möjliga sam-
stämmighet men också att redovisa eventuella skillna-
der. Ingen vinner på oklarhet - i varje fall inte stabili-
teten.
Några år efter riksdagens beslut 1992 om säker-
hetspoliken är det uppenbart att formuleringen "att
vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i
vårt närområde" medger för stort tolkningsutrymme
för att vara entydigt. Från Centerns sida har vi marke-
rat att formuleringen före 1992 - "alliansfrihet i fred
syftande till neutralitet i krig "- också den ryms inom
ramen för den nya formuleringen efter 1992, en for-
mulering som är så vid, att den kan rymma allting.
Det är lätt att konstatera att handlingsfrihet kan tolkas
på långt fler sätt än en klar viljeinriktning, ett syfte.
Mot denna bakgrund av tolkningsspridning, den
kommande regeringskonferensen inom EU 1996 och
vår egen säkerhetspolitiska analys inom försvarsbe-
redningen bör partiöverläggningarna fullföljas i syfte
att ge ökad klarhet. Därför är jag till freds med att
Ingvar Carlsson omedelbart bejakade mitt förslag i
Utrikesnämnden i december förra året att kalla till
partiöverläggningar.
Fru talman! Många av dagens globala problem har
sin grund i bristen på hållbar utveckling i världen. En
ny säkerhetsagenda avtecknar sig. Detta beskrivs bl.a.
i en departementsskrivelse, Ds 1994:132.
Miljöhot, befolkningsexplosion, knapphet på naturre-
surser, fattigdomsproblem - detta är problem som inte
kan lösas med enkla maktmedel. Det krävs kunskap,
och det krävs solidaritet.
För att möta denna nya hotbild krävs att ett FN:s
säkerhetsråd för hållbar utveckling etableras, som vi
har föreslagit, med samma befogenheter som det
redan befintliga. En regional struktur bör eftersträvas
med ECOSOC, CSD, UNEP, EEC osv. som bas. Över
huvud taget är det nödvändigt att FN-systemet mer
prioriterar "mjuka värden".
FN:s världskonferenser på det sociala området,
miljöområdet eller utvecklingsområdet får inte bli
fora för vackra deklarationer. De måste vara fora för
handling. Att etablera ett FN:s säkerhetsråd för håll-
bar utveckling bör bli en handlingslinje för Sverige,
förhoppningsvis Norden och Europa, vid reforme-
ringen av FN-systemet.
Det är också angeläget att de nordiska insatserna
för att främja utvecklingen i det gemensamma närom-
rådet kan förstärkas, inte minst på miljöområdet.
Detta tänker jag återkomma till i ett kommande anfö-
rande.