Herr talman! Det svenska EU-medlemskapet har
medfört att Sverige fått nya möjligheter att samarbeta
med andra europeiska länder för att lösa problem och
nå mål som vi inte ensamma klarar av. EU är ett in-
strument - en samarbetsstruktur - som vi kan använda
för att nå viktiga nationella och internationella mål.
För Centern är ett av de grundläggande målen att
fortsätta att säkra freden i hela Europa. EU kan utgöra
en plattform till ett fördjupat alleuropeiskt samarbete
som kan verka för fred och säkerhet.
EU:s arbete på detta område präglas av medlems-
staternas olika karaktär och intressen. För att tillgodo-
se de olika utgångspunkter som kan förekomma sägs
det i Maastrichtfördraget bl.a. att EU:s bestämmelser
på detta område inte får påverka den särskilda karak-
tären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och för-
svarspolitik. Sverige måste även i fortsättningen slå
vakt om den delen i EU-traktatet, vilket bl.a. medför
att kravet på enhällighet mellan medlemsländerna i
det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet måste
kvarstå.
Därför är det förvånansvärt att det tre månader
efter den svenska folkomröstningen, då detta debatte-
rades, görs uttalanden av både socialdemokratiska och
moderata EU-parlamentariker om att vetorätten kan
upphävas.
Göran Lennmarker har tagit upp att den moderata
ståndpunkten är att man kan tänka sig konsensusprin-
cipen minus ett. Därigenom har jag fått beskedet att
moderaterna är beredda att frångå det man tidigare
stod fast vid. Men jag vill också ha ett besked från
socialdemokraterna om detta också är deras linje. I så
fall riskerar vi att tre månader efter att vi har drivit en
linje tala med kluvna tungor, beroende på vilket par-
lament vi uppträder i.
Ett annat grundläggande mål för Centerns arbete i
EU är att säkra och fördjupa demokratin i Europa.
EU:s fördjupade samarbete på det säkerhets- och
utrikespolitiska området ger en god grund för att
underlätta för samarbete för både fred och demokrati i
hela Europa. EU bildades ju för att säkra freden och
har spelat en viktig roll, inte minst för att fortsätta
skapa fred mellan Frankrike och Tyskland. Men EU
har också bidragit till att säkra demokratin i Spanien,
Grekland och Portugal genom att erbjuda medlem-
skap långt innan den ekonomiska utvecklingen i dessa
länder var på en nivå som skulle gett dem tillträde.
EU får inte låta sig nöjas med vad som uppnåtts
eller avstå från att agera för att situationerna kan vara
svåra och krävande att lösa. Stödet för att åstadkom-
ma fred i Jugoslavien måste fortsätta, liksom stödet
till demokratiseringen i Ryssland och den demokra-
tiska och ekonomiska utvecklingen i övriga Öst- och
Centraleuropa.
Om EU i längden skall vara ett projekt som mot-
verkar och förebygger konflikter i hela Europa, måste
medlemskretsen vidgas. Tidtabellen för det alleurope-
iska samarbetet får inte bli alltför utdragen.
För att lösa de ekonomiska och ekologiska pro-
blemen samt befästa demokratin i de centraleuropeis-
ka länderna måste dessa länder på ett mer påtagligt
sätt komma med i EU-samarbetet.
En av de framgångar som uppnåddes i samband
med de svenska medlemskapsförhandlingarna var att
EU slöt frihandelsavtal med de baltiska staterna. Att
de baltiska staterna även i fortsättningen kan bevara
sin frihet och sitt oberoende är av stor betydelse för
Sverige och hela Östersjöområdet. Sverige måste,
både nationellt och genom EU, ge de tre baltiska
staterna ökat stöd för att fortsätta stärka sina politiska,
ekonomiska och kulturella kontakter med Västeuropa.
Herr talman! Sverige har även ett särskilt ansvar
att inom EU:s ram utveckla samarbetet och stödet till
Barentsregionen. För många av oss som kommer
söderifrån känns avståndet till Barentsregionen och
Kolahalvön stort, vilket det inte gör för dem som
kommer från norra Sverige. Där har man redan satt i
gång ett intressant samarbete.
I den region som jag talar om finns det inte bara
stora naturresurser och stora framtidsmöjligheter utan
också stora problem. Där finns en av världens största
koncentrationer av militära resurser. Inte någon an-
nanstans finns det så många kärnreaktorer och så
mycket radioaktivt avfall som har dumpats. Utsläppen
av miljöfarliga ämnen är mycket stora. Detta i kombi-
nation med kriminalitet, bl.a. smuggling och män-
niskohandel etc. som också kan påverka Sverige och
övriga stater runt Östersjön, gör att utvecklingen i
Barentsregionen är viktig. De insatser som krävs är av
den storleken att det inte räcker med ett nordiskt en-
gagemang i denna fråga.
Sverige måste även inom ramen för EU-
samarbetet fortsätta att satsa på det nordiska samarbe-
tet. Ja, kanske det nordiska samarbetet blir ännu vikti-
gare nu när Sverige har blivit EU-medlem.
Situationen att inte alla nordiska länder är EU-
medlemmar får inte innebära att vi sätter upp hinder
och barriärer för det nordiska samarbetet. Det är klart
att den nordiska rösten hade varit starkare om Norge
hade blivit medlem. Men det är viktigt att poängtera
att det nordiska samarbetet även i fortsättningen skall
omfatta både de länder som är med i EU och de som
står utanför.
Utvecklingen mot ett alleuropeiskt samarbete in-
om EU är även ett led i att undvika att EU blir en
rikemansklubb eller någon form av "fästning Europa",
där medlemsstaterna isolerar sig bakom politiska och
ekonomiska murar. EU får inte avskärma sig mot
omvärlden. Kontakterna med Afrika, Asien och La-
tinamerika måste utvecklas.
Tullar bör sänkas och kvoter för import tas bort.
Sverige har en viktig uppgift att motarbeta protektio-
nism och förbättra handelsvillkoren för de fattiga
länderna.
Sveriges målsättning måste vara att EU skall spela
en progressiv roll i olika internationella organ när det
gäller frågor som frihandel, global ekonomisk rättvi-
sa, globala miljöhänsyn. En gemensam EU-röst har
betydligt större inflytande än enskilda svenska ställ-
ningstaganden. Men de gemensamma EU-
ställningstagandena bygger på, och skall bygga på,
enhällighet.
Går det inte att nå enhällighet, får varje land agera
för sig. Sverige skall givetvis inte tveka när det gäller
att handla självständigt, om det inte går att komma
fram till en gemensam ståndpunkt. Vi ser alltså med-
lemskapet som en hävstång, och inte som en broms-
kloss, för ett brett internationellt samarbete.
EU-avtalet innebär inte förpliktelser vad avser al-
lianser. Sverige har full handlingsfrihet att fortsätta att
driva en alliansfri politik.
Här är det mycket viktigt att vara tydlig. Sverige
är sedan några veckor observatör i Västeuropeiska
unionen. Observatörskapet i VEU är inte ett steg på
vägen till ett medlemskap, eftersom ett medlemskap i
VEU förutsätter ömsesidiga försvarsförpliktelser.
Därmed är ett medlemskap uteslutet för Sveriges del.
Vi kan inte, och skall inte heller, delta i något even-
tuellt framtida försvarssamarbete som kan ses som en
militär alliansbildning.
EU är i huvudsak ett mellanstatligt samarbete där
vissa frågor delegerats från nationalstaterna till ett
gemensamt beslutsfattande i EU:s organ. Makten
ligger dock till största delen kvar hos medlemsstater-
nas regeringar och de nationella parlamenten.
Enligt den svenska grundlagen, som ändrades före
jul, kan riksdagen besluta att överlåta beslutanderätt
till EU. Det finns inget krav i lagändringen om att
detta skall föregås av en folkomröstning. Men beslutet
om en överlåtelse av beslutanderätt är av stor betydel-
se för landet och bör enligt vårt sätt att se det i Cen-
tern föregås av en bred debatt. Man bör också kunna
använda folkomröstningsinstrumentet och ha en råd-
givande folkomröstning när man skall göra sådana här
förändringar.
Vi har tidigare i debatterna inför folkomröstning-
arna, och även i denna kammare, drivit kravet på att
använda folkomröstningsinstrumentet för att ta till
vara det stora engagemang som det svenska folket
visade inför folkomröstningen i höstas.
Redan nästa år kommer alla EU-ländernas rege-
ringar att samlas för att diskutera förändringar i de
nuvarande fördragen. Då är det helt avgörande att
diskussionen här hemma i Sverige kommer i gång om
vilka justeringar som vi som nation vill genomföra vid
regeringskonferensen. Därför välkomnar vi den par-
lamentariska kommitté som regeringen tagit initiativ
till och tillsatt. Den skall förbereda arbetet inför 1996
års konferens.
Även om detta är en utrikesdebatt tycker jag att en
av de viktigaste frågorna på EU-agendan är frågan om
arbetslösheten. Det är viktigt att visa att vi politiker är
beredda att ta initiativ för att lösa arbetslösheten, inte
minst för den unga generationen. Om vi inte kan visa
att de får jobb är det en grogrund för extremistiska
rörelser, och då ser jag arbetslösheten som ett hot mot
demokratin.
Känslan av att hamna utanför samhället kan ta sig
uttryck i att man organiserar hat och våld mot olika
grupper i samhället. Då kan också utländsk härkomst
eller religiös tillhörighet vara nog för att bli utsatt för
trakasserier och våld. Vi har sett hur detta redan har
börjat ute i Europa, och även här hemma.
I dag diskuterar vi EU under ett särskilt avsnitt.
Då hade jag kanske i utrikesdeklarationen förväntat
mig en särskild deklaration från regeringen om riktlin-
jer i regeringens EU-politik. Det har det finska parla-
mentet fått av sitt statsråd i förra veckan. Därför vill
jag fråga: Varför får inte vi i dag se vilka riktlinjer
som regeringen har?