Herr talman! Låt mig först säga att socialdemo-
kratin alltid har haft ett mycket starkt internationellt
engagemang för en rättvis och demokratisk värld. Det
har gällt alltifrån Hjalmar Branting, Tage Erlander,
Olof Palme till Ingvar Carlsson. Kampen för dessa
värden har gällt såväl i u-länder som i östblocket.
Jag accepterar inte anklagelser mot socialdemo-
kratin i det avseendet. Här har vi en historia som vi
kan vara stolta över. Om man skulle börja vrida och
vända på en del uttalanden från andra partiföreträdare
i historien tror jag att det finns mycket att ta fram i det
gamla Högerpartiet och också i övriga borgerliga
partier, för att inte tala om Vänsterpartiet.
Carl Bildts höga tonläge gör det svårt med kon-
struktiva samtal. Det talas här om läckage från rege-
ringskansliet som skall vara smutsigt. Jag vill här
klargöra att varken statsministern, jag eller våra med-
arbetare har deltagit i något sådant. Man erinrar sig
talesättet om att när argumenten är svaga så höjs rös-
ten. Carl Bildt lever på sitt sätt upp till detta.
Det som diskuterats är att Carl Bildt som statsmi-
nister skrev ett brev till president Jeltsin i maj 1994.
Det brevet hemlighölls för andra partier och natur-
ligtvis för oppositionen. Det handlade om ubåt-
skränkningar och misstankar mot Ryssland i de avse-
endena.
Det här brevet tyckte vi när vi kom i regerings-
ställning och fick se det att det var naturligt att Utri-
kesnämnden fick reda på. Ett sådant brev hör faktiskt
hemma i Utrikesnämnden. Det var naturligt att det
skedde i samband med att ÖB:s rapport om u-
båtsincidenter redovisades för nämnden. Detta är
statsministerns och min del i denna fråga.
Så till neutraliteten. Där håller jag helt med vad
Olof Johansson sade om Carl Bildts konstiga analys
av vad vi skulle kunna göra i Bosnien. Vi gör stora
insatser i Bosnien i dag, samtidigt som neutralitets-
politiken gäller. Den sätter inga begränsningar för oss
i det avseendet.
Jag vet inte om jag missuppfattade vad Carl Bildt
sade. Jag hoppas inte det. Han menade att det möjli-
gen hade uppstått missförstånd i Baltikum om hans
uttalande och att det i så fall borde rättas till. Det
skulle vara väldigt bra om det var det han avsåg.
Just det att han ifrågasatte neutraliteten i förhål-
lande till Baltikum har uppfattats som förespeglingar
för ett svenskt militärt engagemang. Det är olyckligt
att sådana missuppfattningar kan komma till stånd,
eftersom det inte stämmer överens med svensk politik.
Det finns ingen grund för detta.
Jag hoppas att vi här skulle kunna vara överens
om att det inte är fråga om att förespegla någon annan
stat ett svenskt militärt engagemang i händelse av
konflikt där vi går in på ett annat lands sida. Det är
det som är neutralitetens kärna.
Vi skall vara mycket utrikespolitiskt aktiva under
neutralitetens mantel, och det kan vi också vara. Vi
skall tillsammans med organisationer som FN eller
OSSE gå in också i fredsbevarande verksamhet. Det
är heller inga problem. Men det är just militära för-
pliktelser gentemot andra stater som frågan gäller och
där måste det bli klarhet.
När det gäller utvidningen av EU med öststaterna
kan jag ge ett klart svar till Carl Bildt. Det är en cen-
tral fråga för svensk utrikespolitik att aktivt medverka
till att de öst- och centraleuropeiska staterna också
blir medlemmar i EU, och till den kretsen räknar jag
också självfallet de baltiska staterna.
Sedan till en annan fråga, nämligen utvidgningen
av NATO, som ju också har diskuterats. Det är viktigt
att man är klar över att varje land måste göra sitt eget
säkerhetspolitiska val. Den här frågan angår inte di-
rekt Sverige. Vi är indirekt berörda av den.
Vi är inte - och det vill jag gärna säga till Marian-
ne Samuelsson - medlemmar i NATO. Vi har inte
ansökt, vi har inga planer på att ansöka och vi efter-
strävar det inte. Man kan använda olika uttryck, men
det är glasklart var vi står i förhållande till NATO.
Likväl vill vi gärna delta i debatten om säkerhets-
politiken och NATO-utvidgningen eftersom den på-
verkar också oss. Man bör slå fast även som utanför-
stående NATO att organisationen har utgjort och
alltjämt kommer att utgöra ett viktigt bidrag till sta-
biliteten i Europa. Det är också en manifestation av
den transatlantiska länken som alltid har varit viktig
för den europeiska säkerheten.