Herr talman! Olika EU-länder, EU:s skilda organ
och partigrupperna i EU-parlamentet presenterar nu
sina olika uppfattningar om hur de anser att EU bör
förändras. De här synpunkterna skall sedan ligga till
grund för toppmötet i Cannes i juni och för 1996 års
revidering av EU.
Men Sverige utgör tyvärr ett av undantagen. Den
svenska regeringen tycks medvetet ha valt att hålla en
låg profil - att passa till dess att EU-parlamentsvalet i
september är avklarat. Det är bra att man avser att
tillsätta en parlamentarisk kommitté, men det ursäktar
ändå inte denna något passiva hållning.
I vårt östra grannland Finland har man, som Hele-
na Nilsson påpekade, presenterat en hållning. Man
vänder sig emot att unionen utvecklas i federal rikt-
ning. Sverige borde uttryckligen ansluta sig till en
sådan hållning.
Före folkomröstningen var det många företrädare
för jasidan som påstod att EU skulle vara ett samarbe-
te mellan självständiga stater. Man bestred att det
fanns risker att EU skulle utvecklas i riktning mot en
förbundsstat. Man sade sig också på utrikespolitikens
område vara för vetorätt och vår möjlighet till en egen
självständig utrikespolitik. Men företrädare för de
stora partierna verkar uppenbart vackla i den frågan
när de är nere i Europa.
När det franska ordförandeskapet vill, som det
brukar heta på EU-terminologi, forcera fram det s.k.
tredje steget till en ekonomisk och monetär union med
gemensam valuta och ekonomisk politik, väljer Sveri-
ge att inte ens markera att vi egentligen inte har tagit
ställning till detta. Enligt jasidan i folkomröstnings-
kampanjen och därefter regeringen skall riksdagen
pröva om det tredje steget skall bli aktuellt för Sveri-
ges del eller inte. I avtalet med EU har vi dock inget
undantag, och vi markerar heller inte i EU någon
tveksamhet.
Skall Sverige kunna påverka EMU - den ekono-
misk-monetära unionen - borde vi faktiskt markera att
vi har en tveksamhet mot gemensam valuta och mot
att vi inte skall kunna föra en nationellt bestämd eko-
nomisk politik. Då borde vi lägga fram förslag för att
demokratisera EU och utformningen av EMU. Men
icke så - vi väljer att passa! Kanske är det bra för
hemmaopinionen och kanske mildrar det motsättning-
ar i vissa japartier, men det har ett drag av dubbel
bokföring över sig, en servilitet gentemot EU när man
är i Bryssel och sken av att vi förbehåller oss hand-
lingsfrihet när man pratar inför hemmaopinionen.
Härigenom riskerar Sverige att bli betraktat som
EU:s största fegis, och det är ju inte en bra stämpel
om man på ett aktivt sätt vill påverka inför framtiden.
När det gäller det tredje steget är det många eko-
nomer som, oavsett deras inställning till EU i övrigt,
med tanke på den ekonomiska utvecklingen uttalar
stora betänkligheter mot detta. Det är förvisso så, att
en gemensam valuta, en överriksbank med stark be-
stämmanderätt över den ekonomiska politiken inte
bara innebär grundläggande angrepp på den nationella
suveräniteten utan det skadar också möjligheten till en
rationell ekonomisk politik, avpassad för våra konkre-
ta nationella förhållanden och institutioner. Enligt vår
mening bör Sverige för sin del avvisa det tredje ste-
get, EMU.
1996 kommer översynskonferensen att handla om
hur EU skall utvecklas. Till grund ligger Maastrich-
fördragets artiklar A och B, och syftet är att gå vidare
och etablera ett slags Europas förenta stater. Sverige
borde agera tydligt mot en sådan utveckling och redan
nu markera att vi inte önskar övergå från unionssta-
diet till en mer renodlad förbundsstat. Unionsstadiet
är i sig illa nog.
Sverige borde därför redan nu tydligt markera sitt
motstånd mot en utveckling mot en mångnationell
superstat i Europa. Vi vet att den typen av konstrue-
rade imperier icke kommer att kunna bestå. Det går
varken att tvinga fram eller att administrera fram
statsbildningar, allra minst av supermaktskaraktär. I
historien finns förskräckande exempel på att sådana
projekt har fallit sönder.
Sverige borde i stället föra fram en rad förslag in-
om EU som motverkar en superstatsutveckling men
som också bidrar till att öppna och demokratisera EU.
Jag skall nämna nio sådana punkter som jag tycker
att Sverige borde aktivt verka för.
1. EU är i dag en västeuropeisk sammanslutning
som utesluter ett verkligt alleuropeiskt samarbete och
som också reser handelsmurar genom Europa. Sverige
borde arbeta för att EU skall ha en öppen attityd till
Europa och för att underlätta att de demokratiska
stater som vill bli medlemmar också skall kunna bli
det. Jag hoppas att det är en punkt som kanske är
mindre kontroversiell.
2. EU:s biståndspolitik bör på sikt ersättas av en
frivillig samordning. De bistånds- och handelsrelatio-
ner som EU har präglas fortfarande gentemot utveck-
lingsländerna av tidigare koloniala relationer, där bl.a.
höga tullar på bearbetade produkter låser fast de fatti-
ga länderna i ett råvaruexportberoende. EU:s särbe-
handling av sina forna kolonier bör upphöra. Sverige
bör verka för detta och för en stor öppenhet mot hela
den tredje världen.
3. Alla förslag, diskussioner, omröstningsresultat
och protokoll i EU:s ministerråd bör vara offentliga.
4. När förslag läggs fram för ministerrådets mäkti-
ga ambassadörskommitté Coreper, skall det gå en
tidsperiod på minst två månader innan beslut fattas i
rådet. Den s.k. A-punkterna, som i praktiken behand-
las med ett enda klubbslag och beslutas av Coreper,
bör avskaffas och ersättas med riktiga diskussioner.
5. De nationella parlamentens makt bör öka inom
EU. Det sker bl.a. med hjälp av de tidigare nämnda
förslagen, men också genom att en viss initiativ- och
förslagsrätt flyttas över till de nationella parlamenten.
6. Vi bör verka för att en offentlighetsprincip av
svenskt slag införs i EU:s förvaltning.
7. Alla lobbyister bör registreras och kommissio-
nens kontakter med olika lobbygrupper skall öppet
redovisas.
8. Vi bör verka för att EU:s beslutanderätt avgrän-
sas och inskränks och att den otydliga subsidiaritets-
principen ersätts av tydliga begränsningar på liknande
sätt som artiklarna 222 och 223 i nuvarande Romför-
drag.
9. Vi bör också se till att en utträdesrätt för med-
lemsländer som vill lämna unionen införs i Romför-
draget.
Detta är några förslag som vi menar är nödvändiga
för att vi skall få ett öppnare och mera demokratiskt
EU. Jag undrar om de övriga partierna är för eller
emot dessa förslag.