Fru talman! Som synes har jag redan tomteskäg-
get på mig.
Jag har inga bekymmer med att komma hem till
Värmland och tala om vad som står i den här in-
frastrukturpropositionen.
Vi satsar 104 miljarder på drift och underhåll av
vägar samt på tjälsäkring. Men jag undrar, Jan-Evert
Rådhström, om man hemma i Värmland är så glad
om du kommer och säger att du vill satsa 30 miljarder
i Stockholm. Dessutom åberopades från moderat håll
att SIKA sagt att sådana investeringar är pengar i
sjön, att de inte kommer att vara till hjälp för trafiken
i Stockholm. Tala om det för väljarna hemma i
Värmland! De blir nog inte så glada.
Nu ska jag säga lite grann om järnvägen.
Vi i Vänsterpartiet är stolta över den järnvägssats-
ning som görs i infrastrukturpropositionen. Vi har
hört många högljudda kritiker, inte minst här i kam-
maren i dag. Jag vill ge de skäl som vi i Vänsterparti-
et har för att satsa på järnvägen. För detta har vi fyra
skäl.
För det första: Vi vill överföra gods som fraktas
längre avstånd till järnväg. Det sker redan i dag. Gre-
en Cargo bedriver en rationell och effektiv järnvägs-
trafik. SSAB, Assi Domän och Stora Enso tillhör
storkunderna. Propparna i systemet finns inte i Sveri-
ge, utan vi har ett effektivt godssystem i Sverige, som
dock kan bli bättre. Propparna i dag finns i stället ute
i Europa. Det gäller då höga banavgifter i Danmark
och Tyskland, dålig teknisk samordning över grän-
serna, byråkrati samt nationella järnvägsbolag som
har olika regler. Vi i Vänsterpartiet är normalt inte
pigga på avregleringar, men en avreglering av lång-
väga godstrafik i Europa stöder vi.
Det händer stora saker i Europa just nu på det här
området. EU:s järnvägspaket slår igenom, åtminstone
vad gäller långväga gods. EU:s vitbok har kommit.
Trängselproblemen i Europa ska i första hand mötas
med satsningar på järnväg. Kilometerskatt är på gång
i Tyskland och i många andra länder.
En genomsnittslastbil som större delen av året kör
på Autobahn kommer att få betala i genomsnitt
200 000 kr i kilometerskatt per år. Schweiz och Ös-
terrike har redan höga miljöavgifter på lastbilstrans-
porter över Alperna.
Idén att varje transportslag ska bära sina kostnader
är också på gång inom EU.
När allt detta sker ute i Europa, ska vi i Sverige då
sitta och titta på? Vi måste ha en beredskap och kun-
na öka godsmängderna kraftigt på järnvägen i Sveri-
ge. Då handlar det om att eliminera flaskhalsar, om
att bygga fler spår där det finns en konflikt mellan
godståg och persontång, om att öka längden på tågen,
om att kunna ta högre och bredare transporter och om
att bygga banorna så att de tillåter högre axeltryck.
Exempel på nya banor som vi vill satsa på är ba-
nan Kalix-Haparanda och Botniabanan med ett dub-
belspår för gods upp till Norrland. Godsstråket väster
om Vänern mellan Borlänge och Göteborg avlastar
norr om Hallsberg. Vi får ett dubbelspår på sträckan
Öxnered-Göteborg i en förtida satsning. Vidare
handlar det om ett dubbelspår på sträckan Hallsberg-
Mjölby och om en fullt utbyggd västkustbana med
gods från Oslo och Göteborg. Kapaciteten i Skåne för
att godstågen ska ta sig fram med flera spår är också
mycket viktig.
För det andra: En fortsatt satsning görs på snabb-
tåg, som faktiskt är en succé i Sverige i dag. När det
gäller Sundsvall, Gävle, Borlänge, Karlstad, Göte-
borg, Linköping och Norrköping åker väldigt mycket
folk med X 2000, som tar passagerare från flyget. Det
tycker vi är bra.
Vidare gäller det Botniabanan med snabbtågstra-
fik mellan Sundsvall och Umeå. Östersund ska också
knytas till det här nätet. Flaskhalsar ska bort på Ost-
kustbanan.
Per-Richard Molén, det är inga problem att hitta
bra järnvägsinvesteringar!
Dessutom har vi sträckan Järna-Skavsta-Gistad -
början på en ny snabbjärnväg söderut. Vi har också
sträckan Göteborg-Landvetter-Borås - början på en
Götalandsbana.
Oslo-Göteborg-Köpenhamn - satsning på
snabbtåg. Oslo-Stockholm kommer att gå på fyra
timmar om cirka tre fyra år.
För det tredje: interregional- och regionaltåg. Vi
har många bra exempel i dag. Eskilstuna-Västerås -
bo där och jobba i Stockholm eller tvärtom, en tim-
mes restid, det går alldeles utmärkt. Vi har Pågatågen,
Blekinge kustbana, vi har nya Reginatåg, Tåg i Berg-
slagen, Västtåg i Västmanland, och fler står på tur.
För många glesbygdskommuner, Jan-Evert
Rådhström, som tappar sitt befolkningsunderlag är
det här faktiskt en överlevnadsfråga. Snabba regio-
naltåg gör det möjligt att pendla längre sträckor men
bo kvar i glesbygden. Skatteunderlaget blir kvar i
glesbygdskommunen. Vi kan bevara service och
standard på skola och äldreomsorg. Vi vill fullfölja de
här satsningarna, som elektrifieringen av Blekinge
kustbana, Hallsberg-Flen, Katrineholm-Stockholm,
Nyköping-Stockholm. Men då måste vi naturligtvis,
och där är vi eniga, bygga ut getingmidjan i Stock-
holm.
Vi säger också ja till tunneln i Hallandsåsen under
vissa förutsättningar. Det kommer att kunna skapas
förutsättningar inte minst för regionaltrafik som inte
kan ta sig fram i dag mellan Halmstad, Helsingborg
och Malmö. Vi säger jag till Hallandsåstunneln, men
miljökraven måste klaras. Vi har en passus om att en
oberoende expertgrupp ska följa det fortsatta arbetet
vad gäller miljö och säkerhet.
Runt Göteborg måste vi bygga mer spår för regio-
naltrafiken, jag har nämnt Borås-Göteborg. Alings-
ås-Göteborg måste byggas ut. I och med dubbelspår i
Öxnared i Göteborg får vi möjligheter till regionaltra-
fik Vänersborg-Trollhättan-Göteborg. I Skåne är
Citytunneln bra för regionaltrafiken. Vänsterpartiet
tycker fortfarande att det är en dyr lösning och att
statens andel egentligen blev för stor. Men det här är
en förhandlingsuppgörelse, och den ska vi följa.
För det fjärde: kollektivtrafiken. Där är jag stolt
igen över det investeringsbidrag på 4,5 miljarder till
spårbunden trafik som kommer till stånd. Och det
behövs, för nu kommer ett litet inlägg där jag inte är
så nöjd. Många länshuvudmän är i ett bekymmersamt
läge. Upphandling och konkurrens betydde i början
av länshuvudmannareformen mycket kraftiga vinster
för samhället, men hur ser det ut i dag? Jo, många
mindre bussbolag och taxiföretag har slagits ut. Buss-
branschen har haft en period med mycket låg lönsam-
het. I dag konkurrerar ofta bara två tre stora företag
på bussidan när trafikhuvudmän gör sina upphand-
lingar. På tågsidan är konkurrensen ännu sämre. Det
resulterar nu i anbud som betyder höjningar med 15-
40 %.
Jag gillar inte den här utvecklingen, för det är all-
tid landsting och kommuner med dålig ekonomi som
drabbas värst. Hur ska fattiga Norrlandskommuner
och landsting med stor befolkningsminskning kunna
satsa på kollektivtrafiken när man har fullt upp med
att försöka klara sjukvård, äldreomsorg och skola?
Värmlandstrafik, Jan-Erik Rådhström, höjde pri-
set på månadsbiljett på tåg med 50 % häromdagen.
Det är ingen bra utveckling. Jag har fått brev från
ungdomar som jag gärna visar. Det finns ungdomar
som tycker att vi ska ha tåg i Värmland också.
Även SJ AB, det bolag som sköter persontrafiken,
är i kris. Chefen lämnar därför att de inte kan ta an-
svar för säkerheten. Underhåll, service och kvalitet är
ett bedrövligt kapitel. Vi har försenade tåg, och miss-
nöjda resenärer är legio. Den här uppdelningen i en
massa bolag och outsourcing av verksamheter i
mängd och interndebiteringar kostar pengar. Inte ens
departementet kan hålla rätt på SJ:s alla bolag. Jag
har i min hand ett yttrande från Statens järnvägar där
Justitiedepartementet bett SJ yttra sig över en depar-
tementspromemoria om åtgärder mot klotter. SJ:s
yttrande lyder: Statens järnvägar, som är en avveck-
lingsorganisation, har inga synpunkter på promemori-
an. Det var SJ AB som skulle ha haft remissen. I
mina mest mörka stunder tror jag att hela SJ är ett
avvecklingsbolag.
Green Cargo höjer sina anbud kraftigt i glesbyg-
den till sågverk och industrier. Vem tar samhäll-
sansvaret? Vem tar ägaransvaret? Vem tar ansvaret
för att de transportpolitiska målen nås?
De socialdemokrater jag möter i Kollektivtrafikut-
redningen är bekymrade. Jag hoppas att regeringen
också kommer att ägna sig lite grann åt den frågan.
Det räcker inte med infrastruktur, vi måste ha trafik
på spåren också.
Slutligen till frågan om Estonia. Jag har för parti-
ets räkning redan deltagit i partiöverläggningar med
regeringen, och vi har där sagt nej till en ny haveriut-
redning. Det är fortfarande vår uppfattning.
Så vill jag rikta ett tack till Per-Richard Molén för
en trevlig samvaro. Jag var lite orolig här ett tag vem
som skulle kalla oss kommunister i fortsättningen,
men Elver Jonsson verkar ta upp Moléns fallna man-
tel, så jag tror att det kommer att ordna sig.
Tack, fru talman!