Fru talman! Vårens granskningsarbete i konstitu-
tionsutskottet, vilket resulterat i dagens betänkande,
är min första kontakt med och erfarenhet av konstitu-
tionell granskning av regeringen, detta i min egen-
skap av ny ersättare i utskottet. Mitt första intryck när
jag kom till konstitutionsutskottet var att arbetet
präglades av ett, som jag uppfattade det, mycket kon-
struktivt klimat och en glad och trivsam stämning där
det råder högt i tak såväl bildligt som bokstavligt
talat. Jag tyckte mig också kunna se en gemensam
målsättning över partigränserna, från vänster till hö-
ger, att så långt möjligt söka nå enighet kring olika
frågor och förslag såväl visavi utskottets ordinarie
ärenden som i nu aktuella granskningsärenden.
Att arbetet skulle kunna bedrivas helt utan politis-
ka förtecken anser jag som lite av en omöjlighet. Vi
är dock var och en valda av våra respektive partier
och har mer eller mindre uttalat olika grundvärde-
ringar och ideologier. Däremot tror jag att det är möj-
ligt att göra ganska långtgående objektiva bedöm-
ningar som med lite god vilja kanske kan vägas ihop
ganska långt.
I det ärende som jag har fått förmånen att hantera
som "mitt" ärende, dvs. statsminister Göran Perssons
uppmaning till kommunerna om socialbidragen,
upplever jag just att det råder ganska stor samsyn i
flera avseenden. Att ett statsråd, oavsett om det nu
handlar om landets statsminister eller någon annan av
regeringens medlemmar, ska ha rätt att i likhet med
andra medborgare göra uttalanden i olika samman-
hang måste vara en självklarhet. Detta har också
konstitutionsutskottet tydligt gett uttryck för i sam-
band med granskning av liknande ärenden tidigare år.
För övrigt kommer detta också till uttryck i dagens
betänkande i utskottets ställningstagande visavi
statsministerns uttalande om en ny flygplats i Stock-
holmsområdet.
Utskottet har vidare varit enigt i uppfattningen att
statsministerns uttalande i det aktuella ärendet inte
står i strid med regeringsformen. Huruvida det grans-
kade uttalandet, som återfinns i ett debattinlägg i den
allmänpolitiska debatten den 17 januari i år, kan be-
traktas om en uppmaning eller inte, råder det delade
meningar om - inte i utskottet som jag har uppfattat
det, men väl mellan Regeringskansliet och utskottet.
Jag tyckte att jag i Göran Magnussons inledningsan-
förande hörde att han delade uppfattningen att det
trots allt är en uppmaning.
Regeringskansliet har under granskningens gång
beretts tillfälle att yttra sig vid två tillfällen. Andra
gången man yttrade sig var tonläget något mer hov-
samt än i det första yttrandet, men man avvisar kate-
goriskt påståendet att uttalandet var en uppmaning.
Jag citerar ordagrant ur Statsrådsberedningens pro-
memoria: "Statsministern har uttalat sig om tankarna
bakom höjningen av barnbidraget. Uttalandena gjor-
des i den allmänpolitiska debatten i riksdagen. Han
har inte riktat någon uppmaning till kommunerna."
Låt oss då se vad statsministern egentligen sade:
"Jag förutsätter att de kommuner som det gäller följer
de exempel som vi har sett i Sundsvall och på andra
ställen och vid det här tillfället gör en justering."
"Jag förutsätter", säger statsministern. Kan en
uppmaning vara tydligare än så?
Göran Persson avslutar sedan detta sitt inlägg med
följande mening: "Jag avråder dock från att detta ska
göras till en princip för framtiden."
Fru talman! Jag kan helt enkelt inte underlåta att
göra en egen bedömning med eller utan partipolitiska
förtecken. Jag påstår att statsministern borde ha varit
på det klara med att han nog var ute på lite hal is. Och
det gör jag mot bakgrund av min mångåriga erfaren-
het på det kommunalpolitiska planet och samtidigt
med vetskap om Göran Perssons långa och gedigna
erfarenhet inom samma område. Jag tror också att
Göran Persson anade - det borde han göra med den
erfarenhet han har - att det föreligger en risk för att
besluten i de kommuner som kunde tänkas följa hans
uppmaning kan komma att strida mot kommunalla-
gens likställighetsprincip.
Det finns i dag ett antal kommuner runtom i lan-
det som har fattat beslut om att höja normen på det
sätt som såväl statsministern som socialministern
uttalat sig för. Jag vill i det sammanhanget påpeka att
det inte råder några delade meningar i sakfrågan. Det
är rimligt att de här barnfamiljerna får ta del av detta.
Ilmar Reepalu, partikamrat med statsministern och
Kommunförbundets ordförande, gav uttryck för att
det är regeringen som har instrumentet för detta, inte
kommunerna.
I flera av de kommuner som har fattat de här be-
sluten är dessa ärenden föremål för prövning i allmän
förvaltningsdomstol. Det återstår att se vad resultatet
av den lagliga prövningen blir. I vårt yttrande har vi
sagt att vi vill avvakta utgången av prövningen och
återkomma. Göran Magnusson menade att det vore
klädsamt om vi återkom i det här sammanhanget,
oavsett utfallet. Jag tycker att det är naturligt. Om det
visar sig att det inte föreligger något fel tycker jag att
man kan ge uttryck för det, på samma sätt som man
gör om det föreligger ett fel.
Fru talman! I domstolen skulle jag kunna tänka
mig att man säger att målet överlämnas härmed. Jag
befinner mig nu i riksdagen, och då yrkar jag på god-
kännande av utskottets anmälan.