Herr talman! Visst lyssnar vi på näringslivet. Det
är ganska ovanligt att få kastat på sig att vi inte lyss-
nar på signaler därifrån. Det omvända brukar ju ofta
gälla, dvs. att vi i alltför stor utsträckning går nä-
ringslivets ärenden. Jag tror mig veta, och jag kan
t.o.m. läsa det i Godstransportdelegationens slutsat-
ser, att det är vägupprustning vi i första hand måste
ägna oss åt. Det är därför vi i första hand också måste
satsa merparten av kapitalet på detta.
Men vi står också bakom satsningarna på järn-
vägsnätet därför att näringslivet, och naturligtvis även
enskilda människor, i större utsträckning än i dag ska
kunna använda det som sitt transportmedel.
Till Karin Svensson Smith och alla andra, som nu
tror att en satsning med oerhört mycket pengar på
järnvägsnätet innebär extremt ökade gods- och per-
sontransportflöden på spåren, vill jag säga att varken
industrins insatsvarors eller det färdiga godsets möj-
ligheter att färdas på järnvägen är sådana att vi kan
räkna med att merparten av godsflödet kan nå till
slutdestinationen på spåret. Vi kan beklaga det, och vi
kan säkert finna orsaker till att det är på det sättet.
Men vi måste ändå konstatera att fler transportköpare
väljer järnvägsalternativet.
Låt mig avsluta med att klara ut det borgerliga al-
ternativet. Jag kan inte vara talesman för fler än Mo-
derata samlingspartiet. Men jag kan tydligt se trenden
i de borgerliga motionerna där man vill två saker.
Den ena är att i närtid satsa mer än vad regeringen
gör. Man vill också satsa mer på vägnätet än vad
regeringen gör. Det är de två tydliga trenderna. Att vi
dessutom, till skillnad från regeringen, har gett tydli-
ga och klara besked om var vi står när det gäller de
enskilda vägarnas framtid är ett svar som jag tror att
väldigt många har väntat på. De är tacksamma för att
få veta detta.