Herr talman! Det är värdefullt om det politiska
samtalet kan återupprättas. Jag hyser dock efter att ha
hört vissa inlägg i den här debatten inte särskilt stora
förhoppningar därom. Oavsett om det blir ett ja eller
ett nej i den stundande EU-omröstningen kräver de
faktiska förhållanden som vi står inför en ökande
delaktighet i samhällsdebatten.
Det är inte helt hederligt att påstå att rullgardinen
dras ner för Sverige, om folkviljan avvisar ett svenskt
medlemskap i unionen. Det är heller inte sant att den
lyckliga stjärnan tänds över Sverige vid ett ja till
unionen. Förutom alla frågor som i och för sig är
viktiga och som handlar om tillsatser i livsmedel,
hantering av miljöfarligt gods som kärnbränsleavfall,
narkotikapolitiken, flyktingpolitiken etc. finns det två
frågeställningar som kan vara intressanta att försöka
belysa i debatten.
Det ena spörsmålet rör frågan om ett ökande
avstånd mellan å ena sidan politiken och dess
företrädare, å andra sidan övriga samhällsmedborgare.
Denna utveckling är starkt oroande och har nog
snarast förstärkts av hur den svenska EU-politiken
hittills har skötts. Jag tror också att det handlar
mycket om att EU:s beslutsstruktur så starkt avviker
från den demokratiska beslutsgång som vi utvecklat i
vårt samhälle.
Just denna situation leder till att socialdemokratin
och moderaterna så besynnerligt uppträder som
parhästar inför folkomröstningen. Den moderata
regeringspolitiken under de senaste tre åren har
snarast präglats till synes av en apolitisering av frågor
som näringspolitik samt utbildnings- och
forskningspolitik. En sådan utveckling stämmer
ganska väl med ett EU där jurister och andra
tjänstemän har en jämfört med svenska förhållanden
mycket stark påverkansmöjlighet.
Jag tycker att den kritiska ståndpunkten mot
unionsanslutning av Sverige är en logisk och sund
förhållning just från synen på demokrati som ett
medel för delaktighet och politiskt inflytande.
Det andra spörsmålet grundar sig på den nya tid
som vi lever i och som så starkt sätter sin kritiska
belysning på de fyra s.k. friheterna. Den faktiska
utvecklingen har redan klart distanserat dessa som
varande verksamma medel för en hållbar ekonomisk
utveckling.
Allt tydligare blir bilden av det
tillkortakommande som ett halvsekelgammalt projekt
innebär för moderna förhållanden och problem.
Därför kommer jag att rösta nej i folkomröstningen.