Herr talman! Jag tycker att frågan om demokrati
och inflytande är en av de viktigaste i EU-debatten.
Jag har hört motståndare säga att det inte blir mycket
kvar för oss i Sveriges riksdag att besluta om, om vi
skulle gå med i Europeiska unionen. En del säger att
det endast är kyrkopolitiken som blir kvar. Det är inte
sant.
Jag brukar genmäla: Nämn en av de stora frågorna
under det senaste riksmötet som skulle flytta till
Bryssel! Är det skolpengsfrågan, frågan om ett nytt
pensionssystem, husläkarfrågan eller utförsäljningen
av statliga företag? Nej, inte någon av dessa frågor
skulle beslutas nere i Bryssel, utan vi skulle
fortsättningsvis ha den debatt och de olika meningar
som vi faktiskt har mellan partierna och kunna besluta
om dem i Sveriges riksdag.
Men sedan finns det givetvis ett antal frågor där vi
har den formella men inte den reella rätten att
påverka. Av svavelutsläppen i Skåne kommer 90 %
utifrån, huvudsakligen från det övriga Europa.
Detsamma gäller för en stor del av tungmetallerna och
en stor del av kväveutsläppen. Det kvittar vilka beslut
som vi fattar här - de påverkar inte de utsläpp som
kommer från de andra länderna. För det fordras
bindande internationella beslut, och de kan bara fattas
inom EU. För de utsläpp som kommer från de andra
länderna finns inget annat miljösamarbete som leder
till bindande beslut på miljöområdet.
Vilken reell makt hade vi på de ekonomiska
områdena när attackerna riktades mot den svenska
kronan? Vi hade alla formella möjligheter i världen
men inte de reella. Grannlandet Danmark klarade sig
betydligt bättre, dels därför att det hade en starkare
ekonomi, dels därför att det fick hjälp från Tyskland,
vilket gjorde att den danska kronan räddades.
Danskarna är i dag 25 % rikare än vi. Vi som bor nära
Sundet märker när vi skall växla pengar för att resa
över och handla att vi inte får så många danska kronor
för de svenska.
En annan sak som förundrat mig i debatten är att
EU-motståndarna vet hur det skall bli i framtiden. Jag
skulle önska att jag kunde veta hur Sverige eller
Europa ser ut år 2000. Det bestäms av de politisk
krafter som får majoriteten i Sverige respektive i
Europa. Då gäller det för oss som politiker att delta på
den arenan och att inte ställa oss utanför.
Det sägs ibland att vi är för små för att delta. Tänk
om vi ledamöter i Malmöhus läns norra valkrets, som
har bara tio mandat, skulle säga att vi avstår och låter
Malmöborna bestämma för oss - vi är trots allt för
små! Så resonerar vi inte, utan vi deltar i Sveriges
riksdags arbete trots att vi har bara tio mandat,
eftersom vi tror att argument kan påverka.
Nej, det verkliga demokratiska underskottet finns i
EES-avtalet. Om vi säger nej återstår EES-avtalet,
och då kommer ett antal beslut som fattas i Europa
och som påverkar oss att fattas av finnarna, av
danskarna och av tyskarna. Jag tycker att det är
demokratiskt otillfredsställande. Jag vill inte vara med
om det. Det finns inga garantier för att vi skall få som
vi vill, om Sverige blir medlem, men det finns en
garanti för att det inte blir som vi vill, om vi ställer
oss utanför.
Jag skall också säga några ord om
välfärdspolitiken. Den svenska välfärdspolitiken
bestäms inom Sverige, och vi får själva föra en sådan
ideologisk kamp om den som vi har fört under den
gångna valrörelsen. Men något annat som också styr
välfärdspolitiken är möjligheten att finansiera den.
Därvidlag är vi i dag i en allvarlig situation. Vi har ett
stort budgetunderskott, och vi har en statsskuld som
skenar. Klarar vi inte de ekonomiska problemen,
kommer välfärdspolitiken att hotas.
Vad vi behöver för att vi skall kunna finansiera en
bra välfärdspolitik är tillväxt, investeringar och
minskning av arbetslösheten. Löntagarna för Europa
har undersökt hur investeringarna vid ett ja och vid ett
nej skulle kunna påverkas i Malmöhus län liksom
också i andra län. Det är inte några exakta siffror, utan
de får tas med en nypa salt.
Av industriföretagen i Malmöhus län säger 70 %
att de skulle flytta sina framtida investeringar
utomlands vid ett nej till EU. Det motsvarar 37 500
arbetstillfällen bara i detta län. Även om det skulle bli
bara hälften av detta, tycker jag att det är allvarligt
nog. Dessutom redovisas att 72 % av dessa företag
skulle öka sina investeringar i Sverige, om det blir ett
ja. Det skulle vara ett lyft i den situation som vi har i
dag. Det skulle inte bara påverka sysselsättningsläget
utan också i allra högsta grad påverka välfärden.
Vilka kommer att drabbas om det blir ett nej? Ja,
inte blir det kapitalägarna, som har sin frihet genom
EES-avtalet. Nej, det är sjuksköterskorna som arbetar
inom vården, de äldre som skall ha äldreomsorg osv.
Till slut: Jag är politiker därför att jag vill påverka
på alla de plan där det fattas politiska beslut som
påverkar mig. Det gör de i Helsingborgs kommun,
och därför deltar jag i politiken där. Det gör de i
Sveriges riksdag, och därför deltar jag i politiken här.
Det gör de faktiskt också på Europanivå. Den som
säger att det inte fattas beslut på Europanivå vilka
påverkar oss skall givetvis rösta nej. Annars är ett ja
ganska självklart.