Herr talman! Först vill jag göra ett klargörande.
När jag talade om minskande överföringar och resur-
ser i mitt anförande, talade jag om det totala bi-
ståndsflödet. Det var inte från Sverige utan i det större
perspektivet.
Man skall alltid ha kravet på sig att vara effektiv.
Det är väl alldeles självklart. Men jag tycker att ut-
maningen är desto större när vi befinner oss i läget att
frysa biståndet på den nominella nivån.
K-G Biörsmark frågade om det var ett moraliskt
åtagande eller ej. Det är väl ingen hemlighet att
många av oss tycker att det är svårt att det hela ligger
stilla. Det är de facto så att den positiva ekonomiska
utveckling vi förväntar oss i Sverige, med ekonomiska
program framlagda från socialdemokratiskt håll, skall
ge positiv tillväxt. Det betyder de facto att biståndet
relativt sjunker.
Men då måste man se denna fråga i ett något stör-
re och längre perspektiv. Vi måste komma igenom
detta för att bli så stabila i vår ekonomi att vi kan
återgå till det tidigare åtagandet om 1 %.
Jag hade för avsikt att inte här i kammaren disku-
tera orsakerna till varför svensk ekonomi har fått en
sådan negativ utveckling. Ytterst är detta ändå vad det
hela handlar om. Vem som bär eller inte bär ansvaret
tänker jag inte diskutera här.