Fru talman! Thage G Peterson antydde att det
skulle finnas en kluvenhet i min person mellan
statsvetaren och politikern. Visst finns den
kluvenheten. För mig har det varit en glädje och en
känsla av spänning under ett helt liv att ha den här
kluvenheten. Men det fordrar också att man vet när
man sysslar med det ena och när man sysslar med
det andra. I delar av det anförande som jag höll var
det tveklöst statsvetaren som tagit överhanden. Jag
försökte att se neråt och granska vad det egentligen
är som förekommer, men självfallet var det
politikern som uppträdde i den andra delen av
anförandet, Thage G Peterson.
Thage G Peterson sade att jag skulle ha frågat om
KU behövs. Den frågan har jag över huvud taget
aldrig ställt. Självfallet behövs KU. Men som jag
sade i de allra sista orden i mitt anförande behövs
det också nya och effektiva former för
granskningsarbetet. Vi måste akta oss för att inte
falla in i något slags slentrian. Framför allt är jag
orolig för partipolitiseringen. Jag tycker att KU:s
ordförande tyvärr är ett utmärkt exempel på att
partipolitiseringen kan gå för långt.
Statsministern var naturligtvis tvingad att skriva det
brev som han skrev till konstitutionsutskottet. Han
hade utsatts för arrogans och angrepp som han inte
kunde låta förbli obesvarade. Det är bara synd att
grälet fortsätter och att inte konstitutionsutskottets
ordförande kan säga att det var obetänksamt och
felaktigt att föra fram dessa insinuationer i olika
sammanhang. Då skulle vi kunna klättra upp till de
höjder där konstitutionsutskottet normalt bör
dväljas.
Statsminister Carl Bildt tål självfallet att granskas i
olika sammanhang. Det är självfallet utskottets
uppgift att utföra en granskning av alla statsrådens
fögderier. Men det skall också vara en granskning
som lever upp till de krav på oväld som
konstitutionsutskottet bör ha som en ledstjärna.