Herr talman! Jag kommer i mitt anförande att
beröra tre områden i den administrativa
granskningen. Det gäller författningsutgivningen,
riksdagens skrivelser och förekomsten av
konsekvensanalyser i regeringens propositioner.
Jag vill inledningsvis understryka att jag anser att
just detta arbete är av stor betydelse för demokratin
och riksdagens arbete. Dessa ärenden skapar inte
rubriker i tidningar, radio eller TV, men för vårt
fortsatta arbete i Sveriges riksdag är de av
utomordentligt stor betydelse.
Utskottet har, som sagt, granskat regeringens
författningsutgivning under 1993. Årets granskning
har visat att antalet författningar som har utkommit
mindre än två veckor före ikraftträdandet, i
jämförelse med år 1992, har minskat från 49 % till
34 %. Utskottet har noterat denna minskning men
vill samtidigt framhålla att antalet sent utkomna
författningar fortfarande är alldeles för stort. Det
sade också Ingvar Svensson i sitt anförande. Det
gäller för oss att hålla tummen i ögat på regeringen
i detta avseende, och det gäller att sätta stopp så att
detta inte rakar i höjden igen.
Under 1993 skickade regeringen också ut 33 s.k.
rättelseblad till tidigare utkomna författningar. Det
skall jämföras med att man skickade ut 17
rättelseblad under 1992, vilket bara det är alldeles
för många. Författningsarbetet måste bedrivas med
en sådan omsorg att behovet av rättelser
minimeras.
Av bil. A 4.2 framgår det också att 65 % av
Utbildningsdepartementets författningar har
utkommit mindre än två veckor före
ikraftträdandet. Det är anmärkningsvärt, herr
talman. Det är på tok för många. Jag tror att vi
måste sätta utbildningsminister Per Unckel och
statsrådet Beatrice Ask på skolbänken så att det
blir bot och bättring på Utbildningsdepartementet.
Herr talman! När det gäller riksdagens skrivelser
vill jag understryka vikten av att det görs en
uppföljning av riksdagens beslut. Det är viktigt för
riksdagen och utskotten. I detta arbete har
regeringens skrivelser också en viktig funktion. Där
skall man redovisa hur man arbetar med de
skrivelser som man har fått från riksdagen.
Jag vill särskilt belysa två av skrivelserna, som även
har varit föremål för en särskild granskning. Den
första gäller regeringens handläggning av frågan
om bevakning och säkerhet vid Statens
konstmuseer. Ett enigt utskott har påtalat vikten av
att riksdagens skrivelser till regeringen förs vidare
till myndigheter och utredningar som berörs av
riksdagens ställningstaganden.
I riksdagens skrivelse 1991/92:350 om vapenfri
tjänst som museivakt gav riksdagen till känna att
denna fråga skulle utredas. Men den här skrivelsen
kom aldrig till den sittande Pliktutredningen, utan
den fastnade på Försvarsdepartementet.
Det andra ärendet som jag vill belysa gäller
regeringens handläggning av frågan om översyn av
bestämmelserna om bostadsarrende.
I riksdagens skrivelse 1990/91:194 gavs regeringen,
med anledning av en motion av Sören Lekberg, till
känna om en översyn av bestämmelserna om
bostadsarrende i syfte att ge
arrendeorganisationerna förhandlingsrätt.
Inte förrän ärendet blev föremål för granskning i
konstitutionsutskottet anmälde
Justitiedepartementet att man tidigast under senare
delen av våren skulle skriva direktiv för en större
översyn angående arrendelagstiftningen.
Utskottet säger i sin bedömning att man utgår från
att regeringen under våren påbörjar detta arbete.
Utskottet uttalar också enigt vikten av att
regeringen behandlar riksdagens skrivelser utan
alltför stor tidsutdräkt.
Detta ärende har faktiskt blivit behandlat allt för
sent. Det har nu gått tre år sedan regeringen fick
skrivelsen från riksdagen. Man kan därför påstå att
det har gått alldeles för lång tid. Det kan inte
riksdagen acceptera. Det måste till en annan
ordning, och framtida regeringar måste arbeta med
riksdagens skrivelser på ett bättre sätt.
Jag skall nu gå över till konsekvensanalyserna i
propositionerna. Flera av utskottets ledamöter har
berört detta.
Jag vill börja med att läsa ett citat:
''Tillkomsten av en ny lag eller ändring i en
bestående måste vara väl förberedd. Därmed bör
lagarna få sådan kvalitet att snara ändringar inte
blir nödvändiga. Då kan medborgare -- och
rättstillämpande organ -- sätta sig in i vad den nya
regleringen innebär. När lagar ändras hastigt blir
resultaten ofta att de är illa förberedda och fungerar
dåligt, att de skapar stora praktiska problem i
samhället och slutligen att de skadar respekten hos
medborgarna för lagar, myndigheter och ytterst
lagstiftaren. Lagändringar till de enskildas nackdel
får aldrig genomföras så hastigt att enskilda
drabbas av rättsförluster. Det är nödvändigt att
varje förslag till ny lag åtföljs av en ordentlig
utvärdering av konsekvenser och kostnader för
enkilda individer, företag och statsmakterna.''
Ni kanske undrar vem jag citerar. Jag skall be att få
avslöja att jag citerar Sveriges statsminister. Detta
sade Carl Bildt m.fl. i en riksdagsmotion
1990/91:K216 från den 16 januari 1991.
Tyvärr verkar det här kravet inte gälla en regering
ledd av statsminister Carl Bildt, för
konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen
tidigare granskat det här med konsekvensanalyser
av våra lagförslag. Vid årets granskning har vi också
funnit att det råder brist på konsekvensanalyser.
Genom en del av övriga utskotts yttranden får man
klart för sig att vissa propositioner har varit kemiskt
rena från konsekvensanalyser.
Årets granskning visar alltså på fortsatt stora
brister. Det har föranlett ett enat utskott att uttala:
''Generellt anser utskottet att det finns utrymme för
förbättringar.''
Av uppgifter inhämtade från Finansdepartementet
framgår att regeringen för närvarande överväger
och planerar ett antal åtgärder som skall resultera i
både fler och bättre konsekvensanalyser. Med
tanke på Carl Bildts motioner är det märkligt att de
här övervägandena inte kom till stånd förrän
konstitutionsutskottet påbörjade sin granskning.
Eller var det så att Carl Bildt m.fl. inte avsåg
borgerliga regeringar?
Flera av riksdagens utskott har varit eniga i
kritiken, som jag tidigare nämnde. Det framgår av
bilagorna i årets granskningsbetänkande.
Herr talman! Ännu en gång:
Konstitutionsutskottets administrativa granskning
är viktig för riksdagen och den är viktig för
demokratin.