Fru talman! Jo då, jag kan försäkra Thage G
Peterson om att protokollen från KU:s utfrågningar
tillhör min verkliga favoritlektyr, som jag särskilt
intensivt studerar varje natt innan jag somnar in.
Jag är litet grand förvånad över vad
konstitutionsutskottets ordförande anför i detta
sammanhang. Han säger att det inte skulle varit
förenligt med grundlagen att kalla in Pehr G.
Gyllenhammar till KU. Vi skall först konstatera att
det är Gyllenhammars egen sak om han vill komma
till KU eller inte. Han är en privatperson, och det
finns i och för sig ingen möjlighet i världen för
konstitutionsutskottet att tvinga in honom. Men
naturligtvis är det fullt grundlagsenligt att kalla in
honom eller att ge honom möjlighet att svara
skriftligt på KU:s frågor. Om det inte varit så, hade
väl knappast KU:s ordförande ställt denna fråga
under proposition i utskottet på det sätt som
skedde.
Samtidigt har socialdemokraterna i det särskilda
yttrande som är fogat vid utskottets
granskningsbetänkande åtminstone påstått att de
vill gå till botten med denna affär och utreda vad
som är sant och osant. Mot den bakgrunden finner
jag det högst anmärkningsvärt att KU:s ordförande
inte tar chansen att kalla in Gyllenhammar. Att
sätta in honom i ett annat sammanhang, kanske
litet senare, är ju inte samma sak som att här, nu
eller snart få klarlagt vad som verkligen har
förevarit.
Konstitutionsutskottets ordförande säger vidare att
han inte har några egna uppgifter om vad som har
förevarit i informationsavseende beträffande
Volvo--Renault-affären, utan han har
vidarebefordrat information som han har haft
tillgång till. Det är ju just det som är det
intressanta: Varifrån har den här informationen
kommit? Den förnekas uttryckligen av
statsministern, och på goda grunder. Vid det ena
tillfället träffar han president Clinton i USA, och
vid det andra har han överläggningar just med
konstitutionsutskottets ordförande.
Varifrån har då de här informationerna kommit?
Den frågan förblir obesvarad. Det är detta som har
gjort att statsministern känt sig föranlåten att skriva
ett brev till konstitutionsutskottet, ej alls det
mästrande brev som konstitutionsutskottets
ordförande vill få det till utan ett brev genom vilket
man vill klara ut vad som har förevarit i saken. För
landets, för politikens och för KU:s anseendes skull
finns det all anledning att snarast gå till botten med
detta ärende.