Fru talman! Den här våren har varit extra arbetsam
för konstitutionsutskottet. Sammanträdena har
varit många och långa. Innan riksmötet är till ända
har KU, såvitt nu kan bedömas, lagt fram 51
betänkanden. Ett flertal grundlagspropositioner,
Riksdagsutredningens tre betänkanden och
barnpornografifrågan har ökat KU:s redan stora
arbetsbörda. Och granskningen har i år omfattat
fler anmälningar än någon gång tidigare.
Jag vill på hela utskottets vägnar tacka vår skickliga
personal på KU:s kansli för extra ansträngningar
och mycket arbete på kvällar och veckoslut. Vi vet
att er arbetsbörda den här våren har varit
exceptionellt stor.
Mina partikamrater i KU kommer på de olika
sakområdena av granskningsverksamheten att
närmare beröra utskottets uttalanden i några
väsentliga frågor samt att närmare utveckla de
socialdemokratiska reservationerna. Jag kommer i
min inledning att ta upp några principiella och
allmänna synpunkter på
granskningsverksamheten.
Årets granskning har omfattat totalt 46 ärenden,
och i dessa har funnits 39 granskningsanmälningar.
Av de 46 ärendena har KU avgjort 38. Av de
återstående ärendena har 7 skjutits till hösten. De
har samtliga att göra med bank- och finanskrisen.
KU vill bl.a. att pågående rättsutredningar skall
vara över innan utskottet slutför sin granskning. Ett
ärende har återtagits. Granskningen av regeringens
upphandling av konsulter tas upp i ett särskilt
granskningsbetänkande senare i vår.
Av de 38 ärenden som KU har slutgranskat
föreligger full politisk enighet i 28 ärenden.
Utskottet har gjort en ingående granskning av
regeringens handläggning av privatiseringen av
statligt ägda företag och en speciell granskning av
försäljningen av statens aktier i företaget Celsius.
Utskottet har inte från konstitutionella
utgångspunkter funnit några skäl till kritik.
Fyra statsrådsuttalanden har särskilt granskats.
Utskottet står enigt bakom slutsatserna av
verkställd granskning i den delen.
Fru talman! Jag har velat göra dessa påpekanden,
därför att det i debatten på visst håll görs gällande
att KU partipolitiserar granskningen. Men faktum
är att stora och viktiga sakfrågor och
kontroversiella statsrådsuttalanden har kunnat
avgöras i full politisk enighet.
Svenska folket har en stark känsla för
rättssäkerhet; en stark känsla för att allt skall gå rätt
till. Granskning av dem som fått och utövar politisk
makt är ett viktigt inslag i vår demokrati.
Riksdagens konstitutionsutskott har, enligt
grundlagen, skyldighet att granska statsrådens
tjänsteutövning och regeringsärendenas
handläggning. KU har därmed en mycket viktig
uppgift i vår demokrati.
Ett organ med så utomordentligt stora
maktbefogenheter som regeringen måste
naturligtvis kontrolleras ingående och fortlöpande.
Och den kontrollen kan bara anförtros folkets
valda representanter. När utskottet fullgör sin
uppgift enligt grundlagen och granskar regeringen
eller ett statsråd i en viss fråga, skall det inte
uppfattas som liktydigt med kritik. En annan sak är
att granskningen kan leda fram till kritik. Slutsatsen
kan emellertid också bli att det inte finns grund för
någon erinran. De flesta anmälningar resulterar
inte i kritik.
Jag tycker att det är viktigt att anmälningar görs,
när någon ledamot av riksdagen anser att en fråga
bör utredas och granskas av KU. Det är bättre att
en anmälan görs, så att en granskning kan äga rum,
än att frågorna kring en misstänkt felaktig
handläggning inte får något svar.
Att det är borgerlig majoritet i KU har inte i något
fall hindrat att en socialdemokratisk anmälan lett
till utredning och granskning. Jag utgår från att det
var på samma sätt i KU med socialdemokratisk
majoritet, nämligen att alla anmälda ärenden blev
föremål för granskning oavsett från vilken politisk
sida de kom. Detta arbetssätt är en styrka för
demokratin.
Konstitutionsutskottets granskningsuppgift är en
demokratisk tillgång som är värd respekt.
Från moderathåll agerar man nu på ett sätt som
förringar konstitutionsutskottets verksamhet.
Våldsamma personangrepp riktas mot mig, när jag
fullgör min i Sveriges grundlag ålagda uppgift att
leda granskningen av regeringen. För att inga
missförstånd skall uppstå, vill jag upprepa att det
är från moderat håll som kritiken kommer. Andra
partier har inte kritiserat och handlat på samma sätt
som Moderaterna.
Fru talman! Så länge KU granskade
socialdemokratiska regeringar och statsråd var allt
i sin ordning. Kritiska uttalanden mot
socialdemokratiska statsråd applåderades av
moderata tidningar. Men när
konstitutionsutskottet börjar granska moderata
statsråd svallar känslorna okontrollerat över både
på statsministern och det ledande moderata
pressorganet. Och man tycker från moderathåll i
KU att utfrågningarna med Anders Björck tog för
lång tid, att frågorna upprepades etc., etc.
Granskningen stämplas som ren partipolitik och
som ett uttryck för KU-ordförandens
revanschhunger och intellektuella otillräcklighet.
Det är väl inte uteslutet att man har rätt på den sista
punkten.
KU:s granskning av statsrådens innehav av aktier
betecknas som en personkampanj mot statsrådet
Ulf Dinkelspiel.
KU:s granskning av JAS-kraschen i Stockholm
stämplar man som rena larvigheten.
KU:s arbete för att skydda oskyldiga barn mot våld,
tortyr och andra sexuella övergrepp -- ett arbete
som för övrigt stöttats inte bara av
Socialdemokraterna utan också av Centern, kds,
Ny demokrati, Vänsterpartiet och delar av
Folkpartiet -- är ett intensivt utnyttjande av den
allmänna indignationen över barnpornografin.
Fru talman! Jag är helt övertygad om att om
konstitutionsutskottet låtit bli att granska
statsrådens aktieaffärer, regeringens anlitande av
konsulterna JKL, KREAB och Gramma, JAS-
kraschen och struntat i att rätta till den moderata
justitieministerns passivitet i
barnpornografifrågan, då hade moderaternas kritik
mot KU och mig personligen uteblivit.
Kanske jag t.o.m. då hade fått ett alldeles speciellt
vänligt hedersomnämnande på Svenska Dagbladets
ledarsida.
Men, fru talman, det exceptionella inträffar att
landets statsminister skriver brev till riksdagens
konstitutionsutskott, som om det vore han som
bestämde över riksdagen och KU. ''Jag
förutsätter'', skriver statsministern, och han kräver
att det utskott som har regeringsformens uppdrag
att granska honom och regeringen i stället skall
granska KU:s ordförande.
Det finns ingen rättslig eller konstitutionell grund
för Carl Bildts agerande. Aldrig förr i riksdagens
historia har det förekommit att en statsminister på
detta grundlagsstridiga -- och arroganta och
överlägsna -- sätt har ingripit i
konstitutionsutskottets arbete och
granskningsuppgift. Det hedrar i och för sig
Centerpartiets, Folkpartiets, kds,
Nydemokraternas och Vänsterpartiets företrädare
i KU att de inte deltog i moderatgruppens
instämmande i statsministerns instruktioner till
KU.
Men det hade faktiskt varit på sin plats att alla
partier hade hjälpt till att mer aktivt hävda KU:s
integritet och tagit avstånd från statsministerns
brev. Det var faktiskt på det sättet, fru talman, att
när det var en socialdemokratisk regering och en
socialdemokratisk statsminister -- och en
socialdemokratisk majoritet i KU -- då uppträdde
KU enigt. Det kan utskottets vice ordförande
bekräfta. Då bemötte KU ett mycket mindre
allvarligt försök av medarbetare till Olof Palme att
lägga sig i KU:s arbete. Det är utomordentligt
förvånande att de som i andra sammanhang är noga
med att hävda utskottets integritet nu är så pinsamt
tysta.
Fru talman! Jag vill på den socialdemokratiska KU-
gruppens vägnar deklarera följande:
Eftersom vi stöder oss på grundlagen kommer vi att
hävda vår rätt och skyldighet att fullgöra vår uppgift
enligt 12 kap. 1 § regeringsformen att granska
statsministern och statsråden. Vi tillbakavisar
statsministerns försök att styra KU:s och
riksdagens arbete.
Fru talman! Jag vill dessutom personligen för
riksdagens ledamöter och för svenska folket klart
deklarera att Sveriges statsminister får ta till vilka
ord och uttryck som helst för att solka ner min
heder. Det kommer inte det minsta att påverka mitt
granskningsarbete av den regering som Carl Bildt
leder. Varför inte? Jo, av följande skäl:
En demokrati som vill överleva måste kontrolleras
och granskas; man måste sätta gränser.
Maktfullkomlighet, överhetsfasoner och arrogans
måste motarbetas var det än förekommer, såväl i
socialdemokratiska led som i borgerliga led. Jag har
ägnat hela mitt liv åt folkrörelsearbete och politiskt
arbete. Jag har tillhört denna riksdag i 25 år. Men
jag har aldrig någonsin blivit utsatt för en så lumpen
och dyster kritik som från landets statsminister
därför att jag fullgör min uppgift enligt
regeringsformen, att granska regeringen.
Jag har den bestämda uppfattningen, fru talman,
att makten måste kontrolleras i en demokrati. Det
må vara socialdemokratisk makt eller borgerlig
makt. Statsråd i alla regeringar skall ständigt känna
och veta att någon alltid har ögonen på dem. En
slätstruken granskning, som inte vågar sätta
tänderna i maktens alla delar, är skadlig för
demokratin. Ett konstitutionsutskott som inte får
arbeta fritt och självständigt är också till skada för
demokratin. Passivitet i granskningshänseende är
måhända behagligt och bekvämt för maktens
utövare. Men passiviteten kan leda till att
medborgarnas aktivitet och uppmärksamhet avtar.
Och det är i det långa loppet till skada för det
demokratiska arbetet.
Det är därför som den socialdemokratiska
riksdagsgruppen ser så utomordentligt allvarligt på
statsministerns maktfullkomliga försök att styra
riksdagens konstitutionsutskott. Riksdagsgruppen
har genom sin gruppledare Jan Bergqvist nu på
morgonen lämnat in en anmälan till KU med
begäran att granska statsminister Carl Bildts
agerande.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets
skrivning i betänkandet KU30 med undantag av de
avsnitt där det föreligger socialdemokratiska
reservationer. I dessa fall vill jag yrka bifall till
reservationerna 1, 3, 7 och 8.
I detta anförande instämde Jan Bergqvist, Torgny
Larsson, Ingvar Johnsson, Lisbeth Staaf-Igelström,
Elvy Söderström, Inger Hestvik, Sigrid Bolkéus,
Karl Hagström, Catarina Rönnung, Hans Göran
Franck och Björn Kaaling (samtliga s).