Fru talman! Jag vill börja med att säga att i den
artikel som jag skrev i Svenska Dagbladet finns
säkerligen åtskilligt som tål att diskuteras. Det var
faktiskt också meningen med artikeln att den skulle
vara en debattartikel, och jag hoppades att det
skulle kunna bli en debatt med många deltagare.
Jag skulle hälsa med tillfredsställelse om Ylva
Annerstedt med sin ofta balanserade framtoning
ville ta till orda i den debatten.
Sedan måste det säkerligen vara ett missförstånd.
S-gruppen i konstitutionsutskottet röstade inte i går
nej till granskning av kontakter med näringslivet,
utan voteringen gällde avgränsningsfrågan i det
ärende som togs upp, och det är någonting helt
annat.
Vidare vill jag säga ett par ord om det som Ylva
Annerstedt berörde, nämligen om det försök som
gruppledarna enades om, att KU-
ordförandeposten skulle besättas av oppositionen.
Vad jag har förstått, har gruppledarna bestämt att
detta så småningom skall utvärderas. Mina
erfarenheter av de här tre åren är faktiskt blandade.
Jag är inte helt positiv till den nuvarande
ordningen. Det beror inte på att jag tror att man
kan undvika konflikter, utan det hela är mer en
fråga om ordföranden orkar vara aktiv i sin
granskning av regeringen.
Från visst statsvetarhåll, dock inte från Fiskesjö och
Hagård, har det påpekats att man har väntat en
konflikt mellan statsministern och KU:s
ordförande, av den orsaken att när man kommer in
på känsliga frågor i en regering uppstår konflikter
om dessa frågor skall granskas. Om vi då har en
statsminister som över huvud taget inte tål kritik
och granskning, blir den konflikten hårdare.
Jag tror att huvudpunkten, om man skall resonera
vidare, är om det så att säga ligger något värde i att
oppositionen har ordförandeposten, om
granskningen då blir mera bred och djup. Det är
alltså huvudfrågan, och därtill kommer då om
ordföranden i konstitutionsutskottet orkar att
utsättas för den simpla kritik som i det här fallet
statsministern har riktat och om det på något sätt
skulle dämpa intresset för att granska.
Det vore ju utomordentligt allvarligt, därför att jag
hävdar att vi har i det svenska samhället i dag icke
för mycket granskning och revision, utan vi har för
litet. Därav fick vi 80-talets bank- och
finansskandaler. De är ju en följd av att
granskningen inte fungerade. Med den bakgrunden
måste den här frågan också belysas.