Fru talman! Så här i inledningen till
mandatperiodens sista granskningsdebatt kan det
finnas anledning att uttala att vi skulle kunna och
borde vara mycket stolta över den insyn och de
kontrollmöjligheter som vi på olika nivåer har i vår
demokrati. Vi kan ställa frågor och
interpellationer, vi kan väcka motioner och vi kan
med offentlighetsprincipens hjälp kräva att få insyn
i myndigheters verksamhet på olika nivåer. Därtill
kommer riksdagens revisorers arbete, som har
blivit alltmer aktivt och respekterat, och
konstitutionsutskottets granskningar av
regeringen.
Vi är nu i slutet på en mandatperiod med en
nyordning inom konstitutionsutskottet enligt vilken
utskottets ordförande inte som tidigare skulle
hämtas från regeringspartierna. Genom denna
nyordning skulle KU:s uttalanden och
betänkanden få en mera upphöjd och opartisk
status. Har det blivit så? Alla goda intentioner till
trots måste man nog konstatera: Nej, så har det inte
blivit.
Oppositionen har, speciellt under innevarande
granskningsår, dvs. valåret, anmält en rad
struntsaker till granskning. Jag tänker bl.a. på de
anmälningar som gäller JAS-överflygningen och
vissa tjänstetillsättningar. Regeringspartierna har
försvarat sina statsråd och i vissa fall kommit fram
till en annan uppfattning än oppositionen. Det är
självklart att oppositionen har en mycket aktivare
roll i granskningen, eftersom det ju är regeringen
som skall granskas.
Men det skall först sägas att vi på de allra flesta
punkter i granskningsarbetet ändå har kommit
fram till en enig ståndpunkt. Vi har haft långa och
ingående diskussioner. Vi har tagit in en stor mängd
material i alla frågor. Det är först när vi närmar oss
det område där vi, som tredje vice talmannen
framhöll, befinner oss i gränslandet mellan juridik
och politik som vi skiljer oss åt i bedömningen.
Men är det egentligen så konstigt? I de fall där vi
skiljer oss åt kan man nog säga att det är på grund
av att vi har olika ideologisk grund att stå på som vi
bedömer fakta olika.
I alla de fall som vi har granskat har vi, som jag
nämnde, inte lämnat någon sten ovänd för att
försöka få fram vad som verkligen har hänt. Trots
det kommer vi fram till olika ståndpunkter. Jag tror
inte att det är betingat av någon illvillig inställning
från vare sig oppositionen eller någon annan, utan
det beror på att vi står på olika ideologisk grund.
Så kommer det säkert också att förbli så snart man
fjärmar sig från de mycket fasta lagregler och den
mer administrativa granskning som vi också gör.
Det är bara att konstatera att vi står på olika
ideologisk grund och tolkar fakta olika. Jag tycker
inte att detta behöver vara fel. Vi måste hela tiden
ha i minnet att det här finns grupper och partier
med olika grundsyn och att man då bedömer fakta
olika.
I varje granskningsbetänkande har vi en grupp
anmälningar som sammanförs under rubriken
''Vissa uttalanden av statsråd''. Här har vi ofta
långa diskussioner om vad som går an och vad som
inte går an.
När vi har fjärmat oss, som jag sade, från de väldigt
tydliga lagregler som vi har att följa, tror jag att det
är nödvändigt att i de här fallen ha en mycket vid
ram för vad som är tillåtet, eftersom statsråden är
politiskt valda och eftersom det är farligt i en
demokrati att ha för snäva gränser för vad som är
möjligt för regeringens enskilda ledamöter. Jag
tänkte återkomma senare i debatten till detta.
I konstitutionsutskottet har vi under både förra året
och detta fört en intressant och nyttig debatt om
allmänhetens insyn i såväl statsråds som
riksdagsledamöters ekonomiska förhållanden.
Regeringen har från början varit mycket tydlig i sitt
agerande, med en öppen deklaration av sina
tillgångar och tillsättande av en etisk kommitté,
liksom överlämnande till opartisk förvaltare av
tillgångarna.
För riksdagsledamöter har vi givit riksdagens
förvaltningsstyrelse i uppdrag att utforma en
modell som tillfredsställer de krav som kan ställas
på allmänhetens rätt till insyn i förtroendevaldas
förhållanden. Det är ingen lätt uppgift, med tanke
på att det kan finnas många bindningar som kan
sägas påverka människors omdömesförmåga:
kapital, aktier, fasta tillgångar, framträdande
uppdrag i fackliga och andra
intresseorganisationer, styrelseuppdrag i
näringslivet, etc. Och hur skall man bedöma
familjemedlemmars tillgångar? Och var går
gränsen för privatlivets helgd?
Jag har stor respekt för KU:s ordförandes
engagemang och ärlighet i frågorna om öppenhet
och integritet hos förtroendevalda och läste med
intresse hans artikel häromdagen som gällde just
öppenhet och förtroende och de moraliska krav
som man kan ställa på politiker och ledande
personer i näringslivet.
Artikeln innehöll en rad tänkvärda tankar. Men jag
tycker kanske ändå inte att man kan vara trovärdig,
om man inleder en sådan artikel med att säga att
problemen förvärrades efter valet 1991, inte mot
bakgrund av de fakta som jag har redovisat om
initiativ som togs vid regeringens tillträde 1991.
Man kan inte heller med trovärdigheten i behåll,
som s-gruppen i konstitutionsutskottet gjorde,
rösta nej till en granskning av s-regeringarnas
kontakter med näringslivet.
Jag tror att det är viktigt att den här debatten
fortsätter, så att vi tillsammans kan utforma de
regler vi skall ha för de personer som är
förtroendevalda representanter.
När man studerar KU-anmälningarna över tiden,
kan man se att anmälningarna som kommer in i
mycket hög grad är en spegel av de frågor som är
viktiga frågor i samhällsdebatten. Ja, man skulle
kunna säga att KU i det här avseendet ger en
historisk exposé av debatten.
Konstitutionsutskottet har under det gångna året
spelat en undanskymd roll i medierna. Det om
något är, kan man säga, ett tecken på att de ärenden
vi har behandlat varit ganska beskedliga till sin
karaktär. Det faktum att reservationerna är få,
trots betänkandets omfång, är också ett tecken på
att substansen i granskningsanmälningarna är
ganska liten.
Fru talman! Jag vill instämma i tredje vice
talmannens syn på debatten och konfrontationen
mellan statsministern och KU:s ordförande, en
debatt som har fått sken av personmotsättning. Jag
kommer också senare i debatten att återkomma till
avsnittet om statsrådens uttalanden liksom till det
om byte av chef för Finansinspektionen, och Ingela
Mårtensson kommer att ta upp frågan om
Krigsmaterielinspektionen.
Jag vill rikta ett tack till kansliet för det arbete som
det har lagt ner med omsorg och stor energi för att
granskningsbetänkandet faktiskt skulle ligga på
bordet i dag.
Jag vill också tacka Bertil Fiskesjö för det
samarbete vi har haft i konstitutionsutskottet.
Genom stor kunnighet och gott omdöme har han
varit en ovärderlig tillgång i granskningsarbetet.
Han har varit en inspirationskälla för mig
personligen, när jag kom som ny till utskottet,
genom sina kunskaper och erfarenheter, och han
har företrätt kontinuiteten i utskottet och
stabiliteten, eftersom många nya ledamöter har
kommit till. Jag har verkligen lärt mig mycket av
honom och beklagar att han uppenbarligen
kommer att lämna KU med detta riksmöte.
Fru talman! Jag yrkar bifall till de reservationer där
Folkpartiet finns representerat och i övrigt att
riksdagen godkänner konstitutionsutskottets
anmälan.