Herr talman! Alla torde väl vara överens om att
JAS-kraschen på Långholmen förra sommaren var
en ytterst allvarlig händelse. Tänk bara vad som
skulle ha hänt om planet hade slagit ner på
Västerbron där massor av folk hade samlats! Vi var
faktiskt bråkdelen av en sekund från en katastrof av
helt ofattbara dimensioner.
JAS-haveriet vållade också en mycket stor
ekonomisk skada. Det är därför inte märkligt att
lämpligheten av denna flyguppvisning med detta
icke färdigutvecklade plan på låg höjd över
Stokholm har ifrågasatts. Dessutom riskerades hela
JAS-projektet genom denna flyguppvisning.
Därmed infinner sig självfallet frågan om
försvarsminister Anders Björck har något ansvar
för det inträffade. Konstitutionsutskottet har därför
efter en anmälan genomfört en mycket omfattande
granskning. Vi har tagit del av en stor mängd
relevant material, och vi har genomfört ett flertal
utfrågningar. Konstitutionsutskottet har efter detta
omfattande och noggranna granskningsarbete
kommit fram till sin bedömning: Försvarsminister
Anders Björck kan inte undgå viss kritik.
Henrik Järrel kritiserade i sitt inlägg utskottets
bedömning och redogjorde för varför han och de
andra företrädarna för regeringspartierna i
konstitutionsutskottet inte anser att någon kritik
skall riktas mot försvarsministern. Men jag tycker
att det är angeläget att så här i början av inlägget
säga att utskottet naturligtvis aldrig menat att
Björck är direkt ansvarig för själva haveriet. Vad
frågan gäller är i stället om det finns något politiskt
ansvar för det inträffade. Henrik Järrels och
tidigare Birger Hagårds prat i dag om att Björck
inte är flygmekaniker eller flygingenjör är inget
annat än prat i avsikt att avleda kritiken och att
förlöjliga det hela. Frågan tas helt enkelt inte på
allvar av Järrel och andra som här uppträder som
regeringens försvarsadvokater.
Jag menar tvärtemot vad Henrik Järrel anser att vi i
utskottsmajoriteten har utomordentligt starka skäl
för våra kritiska skrivningar. JAS-projektet är
faktiskt inte vilken fråga som helst. Det är det
hittills största försvarsprojektet i Sverige. Under
projekteringsarbetet har fel i styrsystemet varit ett
ständigt återkommande problem. Det var brister i
styrsystemet som var orsken till det första JAS-
haveriet 1989. Men även efter detta haveri har
problem i styrsystemet och de förseningar i
projektarbetet som dessa orsakat varit ett
återkommande tema i Försvarets materielverks
rapportering. Dess rapporter har självfallet funnits
tillgängliga på Försvarsdepartementet.
Det har också framkommit, tvärtemot vad
Försvarsdepartementet påstår i sin promemoria, att
det på departementet har funnits i sammanhanget
betydelsefulla uppgifter om brister i just det
flygplan som levererades den 8 juni 1993 och som
sedan havererade på Långholmen i augusti samma
år. Jag skulle därför vilja fråga Henrik Järrel om
han vet varför Försvarsdepartementet försökte
undanhålla dessa uppgifter för
konstitutionsutskottet.
Ingen kan väl heller tro att försvarsministern kan ha
varit ovetande om den rapportering som Försvarets
materielverk gjort före haveriet. Där tas upp att ett
stort antal systemfunktioner inte skulle vara fullt
verifierade eller införda vid leveransen av det fösta
serieflygplanet och att vissa delsystem, däribland
styrspak och styrsystemdator, skulle komma att
vara i prototyputförande.
Men försvarsministern var naturligtvis inte
ovetande om att det hade varit återkommande
problem med styrsystemet och att dessa problem
inte hade klarats ut. Materielverkets rapportering
efter haveriet bekräftade de nu nämnda
uppgifterna. Det framgår också av rapporteringen
att Materielverket senare bekräftat att flyplanet
hade lägre status än vad som hade överenskommits,
varför en del av leveransbetalningen innehölls. Inte
heller detta kan ha varit okänt i
Försvarsdepartementet.
Slutsatsen av dessa uppgifter är att det var ett icke
färdigutvecklat och ett icke färdigt JAS-plan som
tilläts flyga över den stora publiken på Stockholms
vattenfestival. Med den information om brister som
fanns borde Försvarsdepartementet naturligtvis ha
hållit sig mera noga informerat om flygplanet och
vilka uppdrag som det skulle användas till. Det
bristande intresse som Försvarsdepartementet och
försvarsministern visat är därför mycket
anmärkningsvärt.
Inför konstitutionsutskottet förnekade
försvarsministern varje kännedom om att JAS-
flygplanet skulle visas upp i Stockholm. Dessutom
anförde försvarsministern att flyguppvisningar inte
är en sak för försvarsministern eller regeringen att
ta befattning med. Vi menar att dessa uttalanden är
anmärkningsvärda mot bakgrund av det sedan i
mars månad 1993 fanns uppgifter i
försvarsministerns departement om att JAS skulle
flyga under flygdagarna i Uppsala den 28 och 29
augusti samma år. Om JAS-planet inte hade
havererat i Stockholm kunde det ha havererat vid
någon av dessa uppvisningar också över publik.
Henrik Järrel kan således inte förneka att det är
klarlagt att det i Försvarsdepartementet fanns
kunskap om att ett icke färdigt JAS-plan skulle göra
uppvisningar över publik i augusti 1993. Vi kan
därför inte godta vare sig försvarminister Björcks
eller utskottsreservanternas lättsinniga inställning
till den aktuella uppvisningen, dvs. att det inte var
något som angick Försvarsdepartementet eller
försvarsministern. Vi vill i stället med skärpa
framhålla att det yttersta ansvaret låg just där.
Enligt vår mening borde Försvarsdepartementet,
mot bakgrund av vad som var känt om problemen
med flygplanets styrsystem, således ha informerat
sig betydligt bättre om flyguppvisningarna och de
förutsättningar som gällde för deras genomförande.
Att man inte gjorde det är också mycket märkligt
med tanke på att Försvarsdepartementet faktiskt
har en sakkunnig som på heltid har ägnat sig åt
JAS-projektet. Om Försvarsdepartementet hade
informerat sig bättre, hade den kunskapen kunnat
bilda underlag för överväganden och åtgärder i
någon form. Några konstitutionella hinder mot ett
ingripande från regeringens sida förelåg inte, vilket
även försvarsministern medgav vid utfrågningen.
Men Försvarsdepartementet och försvarsministern
valde i stället att vara påfallande passiva, vilket
utskottet har funnit anmärkningsvärt. Därför kan
försvarsministern, som har det övergripande
ansvaret, inte undgå viss kritik.
Därmed yrkar jag att utskottets skrivning i ärendet
skall godkännas.