Fru talman! Jag vidhåller att den här debatten inte
är bra för KU:s anseende, och jag vidhåller att den
är onödig. Den borde ha förts i andra forum, och
det gäller samtliga inblandade. Ingen kan hindra
ens en statsminister att skriva brev till
konstitutionsutskottet. Vi får ju mängder av brev,
som ordföranden vet. På den senaste listan, som
bordlades vid vårt senaste sammanträde, var
statsministerns brev upptaget bland alla andra brev.
Enligt mitt sätt att se är det ett lämpligt sätt att
behandla det på.
Självfallet skall inte statsministern blanda sig i
konstitutionsutskottets arbete. Det gäller oavsett
vem som är statsminister, men man kan inte hindra
en statsminister från att uttrycka meningar. Det
gjorde Olof Palme många gånger.
När det gäller det ingrepp som
konstitutionsutskottet tidigare reagerade emot och
som ordföranden refererade till, var detta ett
försök att kontrollera utskottets kansli, vad kansliet
hade för sig, hur man bevarade hemliga handlingar
och liknande ting. Det har såvitt jag vet inte den
nuvarande statsministern försökt sig på.
Konstitutionsutskottets ordförande berörde inte de
övriga frågor som jag tog upp. För den skull skall
jag inte fortsätta att diskutera dem.
Jag vidhåller alltså vad jag har sagt, att jag tycker
att hela den här affären, som nu blivit ett
granskningsärende, borde ha klarats av mellan
utskottets ärade ordförande och de berörda
regeringsmedlemmarna i andra forum än i
konstitutionsutskottet. Om ordföranden betraktar
ett sådant uttalande som något slags eftergivenhet
eller feghet är jag mycket förvånad. Jag skulle
naturligtvis kunna ta till mycket hårdare ordalag
om jag ville, och de skulle då drabba åt litet olika
håll. Men jag föredrar att vara förhållandevis
återhållsam i en debatt av det här slaget, som
egentligen inte angår vare sig KU eller mig.