Herr talman! Granskningsärendet JAS innehåller
flera olika komponenter:
1. Frågan om politiskt sammansatt kommission
efter haveriet 1989.
2. Redovisningen till riksdagen åren 1986--1988 av
JAS-projektets tekniska utveckling.
3. Regleringen av militära flygplans luftvärdighet
m.m.
4. Hur försvarsministern och
Försvarsdepartementet har behandlat frågan om
flyguppvisningar.
Jag skall kort kommentera frågeställningarna 1--3
innan jag mer i detalj kommenterar
försvarsministerns och Försvarsmaktens roll i fråga
om flyguppvisning i samband med Vattenfestivalen
i Stockholm i augusti 1993.
I juni 1992 träffades avtal mellan staten och
Industrigruppen JAS, varvid staten beställde fem
provflygplan plus en första delserie om 30 flygplan
plus en produktion av 110 flygplan.
Ett provflygplan har havererat, och JAS har i dag
flygförbud. Efter det senaste haveriet i augusti 1993
tillkallades en JAS-kommission som avlämnade ett
betänkande i december 1993.
Regeringen har av riksdagen sedan 1986 ålagts att
årligen till riksdagen rapportera om läget inom
JAS-projektet. JAS-kommissionen konstaterar att
KMI i allt skarpare formuleringar uttryckt oro för
de allvarliga bristerna i flygplanets styrsystem.
Regeringens redovisning av projektets tekniska
utveckling har inte varit helt tillfredsställande.
Enligt regeringens senaste skrivelse till riksdagen
den 24 mars 1994 kvarstår problemen med
styrsystemet och styrspaken. Vid de båda
haverierna som inträffade med JAS 39 har
emellertid skilda brister i styrsystemet uppdagats.
Regeringen citerar i sin skrivelse bl.a. JAS-
kommissionen som säger att det bör vara möjligt att
utforma ett tillfredsställande styrsystem för
JAS 39 -- jag poängterar; det bör vara möjligt.
Regeringen avslutar med att konstatera att man
inte har skäl att ifrågasätta kommissionens
bedömning.
I fråga om regleringen av militära flygplans
luftvärdighet m.m. fick JAS-planet 39.102, som
störtade vid flyguppvisningen i samband med
Stockholms vattenfestival, ett interimistiskt
typplansbevis för viss seriestatus i juni 1993. Detta
något krystade bevis för godkännande valdes för att
myndigheten önskade leverans av ett flygplan att
användas för att samla in erfarenheter från flygning
i förbandsform.
JAS-kommissionen uppmärksammade, liksom KU
vid granskningsförhör, frågan om den opreciserade
ansvarsfördelningen mellan FMV och chefen för
flygvapnet. Chefen för flygvapnet hade till KMF
delegerat frågor om luftvärdighetstillstånd för JAS.
Frågan behandlades enligt formuleringen av chefen
för KMF som ett rutinärende. Detta är något
förvånande med tanke på att JAS är den största
militära industrisatsningen på ett instabilt plan som
någonsin gjorts. Efter tio år förväntas fortfarande
att problemen med styrsystemet och styrspaken
skall nå en slutgiltig lösning. Spåren av tio års strul
med styrsystemet förskräcker. Finner man inte
godtagbara tekniska lösningar, verkar den fortsatta
JAS-satsningen vara i fara.
Utskottet har konstaterat att regeringen i
fortsättningen kommer att ge myndigheten
Försvarsmakten föreskrifter om såväl flygsäkerhet
som luftvärdighet. KMF:s kontroversiella
granskningsfråga med anknytning till JAS är
försvarsministerns roll i fråga om flyguppvisningen
i samband med Vattenfestivalen i Stockholm.
Frågeställningen gäller bl.a. om försvarsministern
hade kännedom om de första serieflygplanens
tekniska insufficiens, något som man förnekar.
Kvar står emellertid att statens haverikommission
gjort vissa kritiska uttalanden om planet.
Haverikommissionen konstaterar bl.a. att JAS-
flygplanets instabilitet ställer ett ovillkorligt krav på
att det alltid finns styrauktoritet kvar i
stabiliseringsfunktionen. Kommissionen fastställer
vidare vid förhören att styrspaken kunde ge
styrsystemet så mycket signaler att detta blev
mättat innan rodren hann ge utslag. JAS-
kommissionen konstaterar sammanfattningsvis att
JAS styrsystem hade en egenskap som i vissa
situationer kunde leda till haveri.
Försvarsministern har enligt en promemoria av den
2 december 1993 konstaterat att inte annat varit
känt än att planet fungerade i god ordning.
Försvarsministern har därför konstaterat att han
inte haft anledning att ifrågasätta myndigheternas
bedömning i luftvärdighetsfrågan. I konsekvens
därav har han sagt att han, även om han kände till
att ett JAS-plan skulle uppvisningsflyga i samband
med Stockholms vattenfestival, inte skulle haft
någon anledning att ingripa. Ansvaret för
flyguppvisningen låg nämligen helt på chefen för
flygvapnet. Enligt försvarsministern var emellertid
regeringen oförhindrad att ingripa, vilket så
småningom också bekräftades i utskottsförhören av
flygvapenchefen. Anders Björck ansåg att
flyguppvisningar är en fråga för vederbörande
myndighet, dvs. för chefen för flygvapnet och inte
för honom själv.
Framför allt med tanke på JAS 39:s tekniska brister
i styrspaken och styrsystemet har jag som
individuell granskare känt olust inför att ta ställning
till ifall försvarsministern bär ansvar för JAS-
kraschen.
Det har emellertid vid utfrågningen klargjorts att
försvarsministern hade kunnat ingripa för att
stoppa vidare flygningar utan att man kanske talat
om ministerstyre.
Låt oss bara tänka den hemska tanken att
störtningen skett i publikhavet. Då hade troligtvis
försvarsministern omgående fått lämna sitt ämbete
i egenskap av den som måste ta det politiska
ansvaret. Gudskelov hände inte detta, utan frågan
är reducerad till om i fall vår handlingskraftige
försvarsminister skulle tagit ett ytterligare initiativ,
nämligen att stoppa uppvisningsflygningen.
Försvarsministern skulle alltså, även om en olycka
inträffat, ha tagit ett politiskt ansvar.
Jag har upplevt det som mycket svårt att sitta som
ansvarig domare med utslagsröst i detta tekniskt,
juridiskt mycket komplicerade ärende.
Jag har diskuterat frågan ingående med vår
riksdagsgrupp, och vi har kommit fram till att det i
ett så här komplicerat fall är bättre att fria än att
fälla. Det kommer ett utslag vid voteringen senare
i dag.