Herr talman! ''Arma statsråd!'' Man kan inte låta bli
att tänka så ibland.
Mycket ofta sticks en mikrofon under näsan på
statsråd, och de förväntas att uttrycka sig klokt,
balanserat och konstitutionellt riktigt både under
arbetstid och under fritid. Deras uttalanden skall
vara så kloka och omdömesgilla att de klarar den
granskning som månader av nagelfarande under
KU:s lupp utsätter dem för.
Det är nästan egendomligt att statsråden över
huvud taget säger någonting med substans i och inte
bara hummar och gräver ned frågorna i allmänna
floskler. Deras förmåga att för det mesta klara av
att kryssa mellan Skylla och Charybdis är lika
imponerande som någonsin Odysseus var!
I år var fyra statsråd anmälda till granskning i fråga
om uttalanden.
Gun Hellsvik var med i diskussionen om ett rättsfall
i TV som handlade dels om en vårdnadsdom som
vid inspelningstillfället hade trätt i laga kraft, dels
om ett brottmål. Justitieministern uttalade sig
endast om den lagakraftvunna domen och inte om
brottmålet. Därmed är det naturligtvis ostridigt så
att det inte kan påstås att hon på minsta sätt
påverkat utgången av det inte avgjorda målet.
Inte heller statsrådet Reidunn Lauréns uttalande i
ett pressmeddelande om Vattendomstolens
yttrande till regeringen i november 1993 över
Öresundsbron får någon som helst kritik av
utskottet. Någon avsikt att påverka domstolen
tycks inte ha förelegat.
Utrikesminister Margaretha af Ugglas
representerade regeringen vid statsbesöket i Oslo i
juni 1993. Vid en presskonferens som egentligen
skulle behandla internationella frågor fick
Margaretha af Ugglas frågan om den svenska
inställningen till norsk valfångst. Hennes svar låg
helt i linje med den hållning som Sverige tidigare
intagit, och någon anledning till kritik på denna
punkt finns alltså icke.
Slutligen har vi Olof Johanssons uttalande i
februari 1994, som var litet lustifikt, om en
eventuell hopkoppling av Öresundsbron och
Barsebäcksverket från dansk sida -- ett byte mellan
ett stängt Barsebäck och en bro, så att säga.
Statsrådet har sedan dess framhållit att uttalandet
var en personlig synpunkt och inte en uppmaning
till Danmark och än mindre ett uttalande om vad
Sverige borde göra.
Utskottet finner att det måste anses vara långsökt
att tro att Olof Johansson haft för avsikt att påverka
SKI, och det finns alltså ingen som helst anledning
att rikta kritik mot Olof Johansson.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i alla delar.