Fru talman! Jag tycker att Ingemar Josefssons se-
naste uttalande visar hur litet känsla han har för ägan-
derätten och de bärande principerna.
Det är givetvis inte fråga om att en lantbrukare
skall ha ersättning om han inte får använda gifter. Vi
är ju överens om att begränsa giftanvändningen gene-
rellt. Där har vi en gemensam målsättning. Det är inte
det som det handlar om. Vad det handlar om är be-
gränsningar i pågående markanvändning totalt sätt.
Utnyttjande av allemansrätten för kommersialise-
rad verksamhet är faktiskt ett relativt nytt påfund. Om
vi utvecklar den verksamheten är risken att vi får
inskränkningar i allemansrätten. Jag är medveten om,
och det sade jag från talarstolen, att rättsläget i dag är
oklart utifrån de domslut som finns. Därför vill vi slå
fast att kommersiell verksamhet på annans mark inte
skall få ske utan markägarens tillstånd.
Här är det inte fråga om att Ingemar Josefsson och
jag, en scoutgrupp eller en idrottsförening vill ut i
naturen inom allemansrättens ram. Givetvis skall man
få det. Men om det t.ex. kommer ett tyskt turistföretag
och vill etablera kommersiell verksamhet på Ingemar
Josefssons eller min mark, tycker jag att det är rimligt
att man först frågar markägaren innan man bedriver
verksamheten.
Jag tycker att det är angeläget att också Ingemar
Josefsson försöker att klarlägga hur situationen ser ut
på det här området. Det är snarare majoritetens in-
ställning i den här frågan som gör risken stor för att
det inom några få år kommer starka krav på in-
skränkningar i allemansrätten. Vi vill värna den tradi-
tionella allemansrätten, men inte utvidga den på ett
sådant sätt att någon kan tillåtas att tjäna pengar på
annans mark utan att markägaren ens vet om det.