Fru talman! Till skillnad från Gudrun Lindvall har
jag nog inte nämnda typ av guruer. I stället försöker
jag förhålla mig till politiken utifrån min ideologi och
mitt partis program. Det är ett större problem för
Gudrun Lindvall. I ett replikskifte tidigare hörde vi ju
att hon tvingas ta avstånd från sina guruer. Staffan
Westerlund är inte längre så mycket värd, för han har
konstaterat att den nya miljölagstiftningen blir sämre
än den nu gällande.
Nyss hörde vi att Björn Gillberg har fel. Men han
har ju i flera decennier sysslat med dessa frågor och
är den som verkligen kan det här med miljöbrottslig-
het och alla svårigheter som det innebär att dra miljö-
brottslingar inför domstol. Nej, han har fel men Gud-
run Lindvall, hon har rätt!
Fru talman! Egentligen är det fantastiskt att ha en
sådan självsäkerhet, milt uttryckt. Det är en stor till-
gång i politiken. Men kanske kunde Gudrun Lindvall
något fundera igenom om det verkligen inte kan fin-
nas någon sanning hos några av dem som arbetar med
dessa frågor professionellt inom juridiken och hos
dem som politiskt gör andra bedömningar än Gudrun
Lindvall.
Sedan en sak som jag tidigare glömde att kom-
mentera. Gudrun Lindvall har påstått att vi blivit
inbjudna av henne till ett samarbete. Men nu börjar
hon kanske få kalla fötter här. Hon vill inte stå ensam
med det här förslaget. Jag undrar vad det är för sam-
arbete som hon har inbjudit till. Jag har inte uppfattat
det.
Fru talman! Hans Karlbom, som är hovrättsasses-
sor och avdelningsordförande i Koncessionsnämnden
säger:
"Jag är inte imponerad av miljöbalken. Att man
hastade fram en dålig organisation var droppen. Det
måste vara så att regeringen tillsammans med miljö-
partiet och vänstern har så stort behov av att visa
muskler att den äkta känslan för miljön förvridits till
stela yttre åtbörder." Detta med att den äkta känslan
för miljön förvrids till stela yttre åtbörder är ett kvitto
på Miljöpartiets insats i denna kammare under den
här mandatperioden.