Fru talman! Som alla känner till har vi kristdemo-
krater inte någon ordinarie ledamot i jordbruksutskot-
tet. Det förorsakar oss vissa problem i den här debat-
ten eftersom vi i den samlade motionen har 35 yrkan-
den om förändringar i miljöbalksförslaget. Därtill
kommer ytterligare motioner. I vissa delar har våra
förslag fångats upp av reservationer från andra partier
men för att fånga helheten gäller vår motion och de
avvikande meningar i yttranden som avgetts från
utskott där vi är representerade.
Jag antar dock, fru talman, att det skulle fresta på
kammarens tålamod om jag här yrkade bifall till mo-
tionen i dess helhet. I stället väljer jag att göra vissa
nedslag och att redovisa hur vi ställer oss till de olika
reservationer som föreligger. Jag hoppas att jag har
lyckats botanisera rätt i det här betänkandet.
Efter mycken möda och stort besvär presenterade
regeringen vid årsskiftet 1997/98 ett förslag till miljö-
balk. Om det hade funnits en vilja från socialdemo-
kraternas sida skulle flera förbättringar av det liggan-
de förslaget från fyrpartiregeringen ha kunnat ske vid
den parlamentariska behandlingen redan 1994.
Med anspelning på det fiskafänge som vi hört om i
debatten här vill jag säga att det är synd att Anna
Lindh inte högg på den krok, det bete, som fanns - vi
agnade ju så att säga om att lösa den här miljöbalken
1994, när vi hade ett bra förslag. Det är, som sagt,
synd att Anna Lindh inte högg på detta, för då skulle
vi sedan många år ha haft en miljöbalk i kraft. Det
skulle ha varit ett verkningsfullt instrument. Så blev
det nu inte. Med hjälp av Miljöpartiet drogs förslaget
i stället tillbaka, och en ny utredning tillsattes.
Sedan dess har det gått mer än tre år - tre förlora-
de år för miljön. Totalt har miljön denna dag, när den
nya miljölagstiftningen skall träda i kraft, förlorat i
1 252 dagar, alltså i tre och ett halvt år. Efter att ha
fått det här förslaget kan vi konstatera att det inte är
värt alla dessa förlorade dagar. Det har alltså, fru
talman, gått en hel mandatperiod. Under denna man-
datperiod har vi vid ett antal tillfällen frågat efter den
här miljöbalken. Inte minst har vi försökt att ställa
Miljöpartiet till svars för dess stora insats den här
mandatperioden - att se till att inte få miljöbalken i
kraft. I stället har man skjutit på den, förhindrat den
och sett till att det dröjt nästan en hel mandatperiod
innan vi får en ny, samlad miljöbalk.
Fru talman! Jag tycker mot bakgrund av detta att
det är märkligt att Miljöpartiet kallar sig Miljöpartiet.
Den stora frågan för partiet har det förringat. Den har
försvunnit under hela mandatperioden, och den nya
lagen träder i kraft efter det att denna mandatperiod
har gått ut.
Fru talman! På två för oss kristdemokrater viktiga
punkter har regeringen på det principiella planet gått
oss till mötes i miljöbalksförslaget. Det handlar om
inrättandet av regionala miljödomstolar och talerätt
för miljöorganisationer. Principerna om detta kunde
vi ha enats om för över tre år sedan, precis som jag
sade förut. Jag förstår fortfarande inte varför man inte
redan då försökte göra det. Nu tycker jag att man med
balkförslaget, som är otillräckligt och dåligt genom-
tänkt också på dessa punkter, har förfuskat idén bak-
om dessa tankar.
Miljöbalksförslaget är också otydligt och svårge-
nomträngligt när det gäller de praktiska konsekven-
serna. Det handlar bl.a. om rättssäkerhet och egen-
domsrätt. Den frågan har också Göte Jonsson tagit
upp på ett bra sätt. Vår uppfattning är att regeringen i
denna principiella del skall återkomma till riksdagen
med förslag för att rättstryggheten och äganderätten
med tillhörande ersättningsregler skall säkerställas. I
denna del yrkar jag bifall till reservation 2, som
handlar om balkens förhållande till annan lagstiftning.
Också reservation 52, som behandlar ersättningsrät-
ten, täcker upp våra förslag i detta hänseende. Den har
Lennart Daléus redan yrkat bifall till.
Det har varit mycket diskussion om vilka lagar
som skall ingå i miljöbalken. Oavsett vilket gränssnitt
man väljer finns det fördelar och nackdelar. Rent
principiellt borde också plan- och bygglagen, PBL,
funnits med i balken, vilket inte har hunnits med av
tidsskäl. Vi kan dock konstatera att regeringen har
valt att flytta in vattenlagen i miljöbalken, vilket är i
linje med vad vi har föreslagit.
Förslaget om att föra in lagen som skötsel av jord-
bruksmark i balken anser vi dock leder fel. Därför
stöder vi reservation 28 i denna del. Vi ser hellre en
utveckling av skötsellagen, där skogsvårdslagen kan
få vara en förebild. Det handlar om att betro skogsä-
gare och lantbrukare förmåga att förvalta mark och
skog enligt ekologiskt uthålliga principer.
Det krävs också en bättre resurshushållning med
brukningsvärd åkermark. Åkermarken måste bättre än
i dag skyddas mot exploatering för bebyggelse eller
andra anläggningar. För att åstadkomma en striktare
hushållning av brukningsvärd åkermark bör den klas-
sas som riksintresse, och i denna del stöder vi reser-
vation 8.
Enligt regeringens förslag skall kraven på miljö-
konsekvensbeskrivningar, MKB, utökas och skärpas i
balken och ytterligare anpassas till EG-regler och
andra internationella regler. Krav på MKB är ett bra
instrument för att förebygga oönskade miljöproblem,
och regeringens förslag är i huvudsak bra. Men risken
finns att det kan missbrukas och bli ett orimligt krav
för minsta lilla projekt, vilket också har lyfts fram
tidigare i debatten. Förslaget om att utöka kraven på
MKB bör därför begränsas till verksamheter som kan
antas medföra betydande miljöpåverkan. Denna fråga
behandlas under mom. 24, och vi har där egna för-
slag.
Miljöbalksförslaget tycks utgå från att kommer-
siellt organiserade former av friluftsliv på annans
mark ingår i allemansrätten. En konsekvens av detta
kan bli att markägare som i framtiden själv hade tänkt
att på sin mark bedriva friluftsverksamhet blir för-
hindrade att göra detta därför att en utomstående
hunnit före. Det är givetvis inte riktigt att personer i
kommersiellt syfte får organisera aktiviteter på annans
mark utan att fastighetsägaren får ta del av vinsten
eller ens har tillåtit verksamheten, speciellt som det är
ett permanent utnyttjande. I förlängningen kan detta
innebära en risk för att allemansrätten i dess traditio-
nella former kommer i vanrykte och ett oönskat slita-
ge på naturen. Av denna anledning vill vi att en änd-
ring i lagstiftningen görs varvid det klart framgår att
kommersiellt organiserade verksamheter inte får ske
utan berörd markägares eller dennes rättshavares
medgivande. I denna del yrkar jag bifall till reserva-
tion 20.
Regeringen föreslår också att tillståndsplikt även
fortsättningsvis skall gälla för kommersiella täkter av
berg, sten, grus, sand m.m. Även husbehovstäkter
skall kunna underställas tillståndsplikt enligt balken.
Detta menar jag är att bortse från den verklighet som
den enskilde jordbrukaren befinner sig i. Husbehov-
stäkter har stor betydelse för de areella näringarna.
Öppnande av husbehovstäkt på lantbruksfastighet är
att beteckna som pågående markanvändning. Detta
måste också fortsättningsvis vara möjligt. Annars kan
helt absurda situationer uppstå. Vi har i denna del
egna förslag redovisade i motionen.
Kristdemokraterna har länge varit förespråkare av
miljödomstolar, men vi har svårt att se den miljörätts-
liga vinsten med regeringens uppläggning. Vad man i
praktiken gör är att byta namn på Koncessionsnämn-
den till miljödomstol, vilka sedan läggs ut på några
platser i landet. Dessvärre kommer inte miljödomsto-
larna i regeringens tappning att styras av rättegångs-
balkens regler när de skall handlägga tillståndsären-
den. Vi förordar i stället att miljödomstolarna skall ha
samma utformning som vanliga domstolar där parter-
na för fram sina ståndpunkter som vid vanliga rätte-
gångar och där domstolens sammansättning inte är
partsbunden. Också i denna del har vi egna förslag.
Regeringen och utskottet föreslår också att miljö-
organisationer ges rätt att överklaga domar och beslut
om tillstånd, godkännande och dispens enligt miljö-
balken. Detta är ett gammalt kristdemokratiskt krav.
Vi ser gärna att den kunskap och det engagemang som
återfinns inom den organiserade miljörörelsen bättre
skall kunna tas tillvara och kanaliseras in i beslutsfat-
tandet under ordnade former. Men när vi ser vilka
krav regeringen ställer på en miljöorganisation för att
den skall godkännas och få överklaganderätt är vi
kritiska. De begränsningar regeringen gör när det
gäller medlemsantal, historik och verksamhetsformer
exkluderar i princip alla föreningar utom Natur-
skyddsföreningen.
Det är t.ex. noterbart att Stiftelsen Miljöcentrum,
som är den miljöorganisation som på ett systematiskt
sätt för miljöns talan vid koncessionsförhandlingar
och i form av flera skadeståndsprocesser i vanliga
domstolar å miljöoffrens vägnar, inte kommer att
godkännas med regeringens definition. Det visar ändå
att det är något som är galet med förslaget. Därför vill
vi att det skall omarbetas så att föreningar som exem-
pelvis Stiftelsen Miljöcentrum får talerätt. I denna del
stöder vi reservation 37.
Sedan kommer vi till frågan om resurser för att
klara av att genomföra denna miljöbalk. Det är oer-
hört centralt att miljötillsynen fungerar och att till-
synsmyndigheterna har de nödvändiga resurserna för
att kunna sköta sitt ansvarsområde. Vi kan konstatera
att regeringen har skurit ned resurser för tillsynsmyn-
digheterna till en oacceptabel nivå. Det är någonting
som vi från Kristdemokraternas sida vid flera tillfällen
har påtalat. Vi har också haft en tydlig prioritering av
resurser till miljötillsyn i våra budgetalternativ. En
förutsättning för att tillsynen skall fungera är resur-
stillskott. Riksdagen bör göra ett principuttalande om
detta, och därför yrkar jag under mom. 77 bifall till
motion Jo33 yrkande 23 och 34.
Samma sak gäller också de rättsvårdande myndig-
heterna. Vi har i budgetsammanhang anvisat mer
medel än regeringen för att säkerställa de rättsvårdan-
de myndigheternas styrka. Också på detta område bör
riksdagen göra ett principuttalande om att resurstill-
skott är en förutsättning för en fungerande lagstift-
ning. På samma sätt är det för centrala miljömyndig-
heter, kommuner, länsstyrelser och alla de som har att
handlägga miljöärenden. De måste givetvis ha resur-
ser till förfogande för att klara av detta. Annars kom-
mer inte en ny miljöbalk att fungera.
Vi kan skriva hur fina lagar som helst och ha hur
höga ambitioner som helst. Om vi i realiteten inte har
tillsyn och kontroll eller åklagare som har resurser att
driva mål faller mycket av det fina och det vackra.
Därför är resursfrågan central för att möjliggöra ett
effektivt upprätthållande av lagstiftningen på miljö-
området.
Vi har i dag låga straff för miljöbrott, och det är
sällan någon fälls med hårdare straff än dagsböter.
Regeringen och utskottet föreslår att straffen för
överträdelser på miljöområdet skall skärpas. I de allra
flesta fall skall de sträcka sig från böter till fängelse i
högst två år. För grova miljöbrott skall skalan sträcka
sig från sex månader till högst sex år. Från åklagarsi-
dan har det kommit ett antal kritiska synpunkter som
fokuserar just på de svårigheter som finns att utdöma
kännbara straff. Statistiken talar sitt tydliga språk.
Under 1996 polisanmäldes 327 personer för brott mot
miljöskyddslagen. 17 fällande domar avkunnades.
Samtliga fick böter, ingen fick fängelse.
Samma år fälldes en enda person för miljöbrott
enligt brottsbalken. Han fick böter. Vi kristdemokra-
ter anser att regeringens förslag inte är tillräckligt
genomarbetat och att det finns anledning att fråga sig
om straffskalan ligger på en rimlig nivå. Straffen för
överträdelser på miljöområdet måste uppfattas som
avskräckande och därigenom fylla sin viktigaste
funktion i att verka förebyggande och återhållande på
de mindre seriösa aktörer som dessvärre finns. Tyvärr
kan vi tala om manschettbrottslighet - det är det som
det handlar om här.
För att få tillräcklig allmänpreventiv effekt bör
straffskalan skärpas. För miljöbrott bör man kunna
dömas till böter eller till fängelse i högst fyra år. För
grova miljöbrott bör straffskalan sträcka sig från
fängelse i fyra år till högst tio år.
I denna del, mom. 77, yrkar jag bifall till motion
Jo33, yrkande 27.
Här har jag några frågor till såväl miljöministern
som utskottsmajoritetens företrädare. Vid den utfråg-
ning som utskottet genomförde med åklagare, miljö-
organisationer m.fl. ställde jag frågan om den nya
miljölagstiftningen skulle leda till fler fällande domar.
Svaret från åklagarna Solveig Riberdahl och Stefan
Karlmark samt från Björn Gillberg var entydigt: Nej,
så blir det inte.
Då måste man fråga sig om dessa personer som
arbetar rent praktiskt med miljöbrott har fel eller rätt.
Vad säger miljöministern? Vad säger utskottsmajori-
teten? Har de rätt? Vilken slutsats drar regeringen och
majoriteten av det? Är den föreslagna miljölagstift-
ningen otillräcklig eller är det något annat som inte
fungerar? Och om de har fel - varför skulle de som
arbetar med de här frågorna veta mindre än regering-
en och utskottsmajoriteten?
Om vi kunde få ett klarläggande i dessa frågor
vore mycket vunnet i debatten.
Regeringen och utskottet föreslår vidare att till-
synsmyndighet skall påföra näringsidkare en särskild
miljösanktionsavgift vid överträdelser av miljöregler
och vid överträdelser av tillstånd och villkor som
gäller för verksamheten. Vi kristdemokrater ställer
oss bakom principen om miljösanktionsavgifter, men
vi anser att de är för lågt satta. Med den föreslagna
avgiftsnivån blir det i praktiken möjligt för skrupelfria
aktörer att redan i förväg kalkylera in det maximala
beloppet på en miljon kronor, som utskottet nu för-
dubblat den av regeringen föreslagna taksumman till.
Vi anser att beloppen måste vara direkt kopplade till
dels hur mycket en förebyggande åtgärd skulle ha
kostat - avgiften skall alltid ligga väsentligt högre än
det beloppet - dels till hur stora skador som uppstått.
Det finns därför inte någon anledning att ha något
maximibelopp i denna del.
Fru talman! Vi kristdemokrater står givetvis i öv-
rigt bakom våra motioner, men för att spara kamma-
rens tid yrkar jag inte bifall till alla delar. Jag hinner
för övrigt inte heller gå igenom den mängd ytterligare
förslag vi har. Jag tyckte att Eva Eriksson utvecklade
frågan om miljökvalitetsnormer väldigt bra. Det kan
räcka med vad hon sade. Jag stöder i den delen reser-
vation 16.
Vi har inte hunnit gå igenom frågorna om GMO
eller om preskriptionstider för miljöbrott. Det finns en
rad områden som inte hinner gås igenom.
För klarläggande stöder vi kristdemokrater i övrigt
reservationerna 5, 16 och 29. Vad gäller reservatio-
nerna 11, 12, 31, 53 och 55 avstår vi vid eventuell
omröstning eftersom vi har egna förslag i dessa delar.
Avslutningsvis kommer vi också att avstå vad
gäller reservation 1 och 4 i betänkandet om följdlag-
stiftningen eftersom vi också där har ett eget förslag. I
övrigt står vi bakom vår motion som behandlas i det
betänkandet, men för att spara kammarens tid avstår
vi också i denna del från att yrka bifall.