Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 1 och 51 i betänkande 20. Vi kommer
givetvis också att stödja reservation 20, som Lennart
Daléus har yrkat bifall till. Jag vill också yrka bifall
till reservation 1 i betänkande 25 som berör följdlag-
stiftningen i det här sammanhanget.
Fru talman! Det finns en rad bärande principer i
miljöarbetet. Vi är i stort sett överens om de bärande
principerna. Vi moderater har i vår partimotion pekat
på brister när det gäller en sådan bärande princip. Det
är värnandet om äganderätten, det är frågan om före-
tagandets villkor och det är synen på samspelet mel-
lan producenter och konsumenter.
Om vi tittar på Riodeklarationen och läser de
handlingar som finns där när det gäller miljöfrågorna
framgår det mycket klart att en viktig faktor för ett
positivt miljöarbete är att det måste ske inom ramen
för en marknadsekonomi, inom ramen för en demo-
krati. Vi tycker att det hade varit väldigt värdefullt om
vi också i den viktigaste svenska miljölagstiftningen,
miljöbalken, hade markerat just detta som en bärande
princip.
Det är ju så, fru talman, att man kan utgå från oli-
ka former av miljöpåverkan. Vi kan titta på naturens
egen miljöpåverkan i olika skeden, sådan påverkan
som vi kanske kallar naturkatastrofer. Vi har i dagar-
na hört och läst om just sådana katastrofer. Om vi
människor skulle ha iscensatt den formen av katastro-
fer skulle vi ha uppfattat dem som utomordentligt
negativa i olika sammanhang. Vi uppfattar det som
negativt även när naturen själv agerar.
Vi har också olika former av miljöpåverkan när
det gäller det sätt på vilket vi människor använder
natur och miljö. Även i det här sammanhanget kan
man peka på såväl goda som dåliga förutsättningar för
att påverka miljön.
God miljöpåverkan - om vi ser det i ett perspektiv
- har varit och är det öppna kulturlandskapet, odlings-
landskapet. Det påverkas av skiftningar i sättet att
bedriva verksamheten inte minst inom areella näring-
ar. I dag arbetar vi för att slå vakt om de biotoper och
det kulturlandskap som tidigare generationer har
format därför att vi upplever natur- och miljövärden i
detta kulturlandskap.
Om inte tidigare generationer hade format detta
kulturlandskap kan man fråga sig om vi hade varit
beredda att själva forma ett sådant kulturlandskap. Då
kanske det snarare hade uppfattats som negativ på-
verkan på miljön.
Vad jag vill ha sagt med detta, fru talman, är att vi
måste se människans möjligheter och förutsättningar
att påverka miljön utifrån olika aspekter. Människan
har ett utomordentligt stort ansvar. Människan är unik
i de här sammanhangen.
Därför gäller det att vara öppen för mänsklig på-
verkan när det gäller den goda påverkan på miljön.
Men det gäller också att vara vaken och bromsa en
negativ påverkan på miljön i olika sammanhang. Vi
har ett stort ansvar.
Det är utifrån detta ansvar som vi diskuterar mil-
jöbalken och också har en del olika uppfattningar om
hur miljöarbetet skall bedrivas. När det gäller miljö-
målen, människans hälsa, skydd av natur och kultur,
bevarande av biologisk mångfald och hushållning av
naturresurser, är vi överens. Detta är viktiga miljömål
som vi skall arbeta utifrån i olika sammanhang. Vi
skall göra det utifrån målsättningen att människan
skall, om man behöver, påverka miljön utifrån den
goda påverkan och motverka den dåliga miljöpåver-
kan.
Det kan, fru talman, i sådana här sammanhang va-
ra frestande att utvidga antalet mål. Jag har förståelse
för att miljöministern vill göra detta. Här har man nu
skrivit till ytterligare ett mål, kretsloppsmålet.
Vi moderater är mycket positiva till kretsloppsar-
betet. Det var en moderat statsminister som tillsam-
mans med miljöministern lade fram kretsloppspro-
positionen.
Men vi ser inte kretslopp som ett mål. Vi ser det
som ett medel för att uppnå övriga viktiga miljömål,
bl.a. resursmålet när det gäller naturresurser.
Vi ser det som väldigt angeläget att man skiljer på
mål och metoder, på mål och redskap när det gäller
frågan om på vilket sätt vi skall kunna lösa de olika
problemen i det här sammanhanget.
Låt oss ta återvinningssituationen som ett exem-
pel. Man måste alltid väga positiv och negativ mil-
jöpåverkan i olika sammanhang när det gäller åter-
vinning. Vi kan t.ex. inte återvinna allt som är åter-
vinningsbart, om avstånden är så långa att transpor-
terna faktiskt är mer negativa för miljön än vad själva
återvinningsresultatet är. Vi måste hantera kretslopps-
frågan som en metodfråga.
Det är angeläget, fru talman, att all lagstiftning är
klar, entydig och lättolkad. Man skall veta vad som
gäller. På den här punkten är det faktiskt stora brister
i förslaget. Jag är förvånad över att miljöministern
och inte minst majoriteten i den här kammaren är
beredd att ställa sig bakom och fatta beslut i fråga om
ett lagförslag som har dessa påtagliga brister.
Det gäller relationen mellan miljöbalken och an-
nan lagstiftning. Det sker faktiskt en sammanbland-
ning som gör att det kommer att uppstå utomordent-
ligt svårtolkade problem. Här skall domstolarna avgö-
ra, inte Sveriges riksdag som av svenska folket är satt
till att stifta lag, en av de viktigaste uppgifterna för
denna församling.
Vi har sagt att lagen måste ändras så att det hela
blir klart. Det gäller relationen mellan å ena sidan den
övergripande miljöbalken och å andra sida specialla-
garna. Speciallagarna skall då gälla före balken. Lex
specialis är en princip som bör tillämpas också i det
här sammanhanget.
Jag vill peka på några punkter. Den allmänna hän-
synsregelns relation till skogsvårdslagen uppvisar
brister. När vi hade en omfattande hearing om miljö-
balksförslaget fick vi från många som deltog och
redovisade sina synpunkter klart för oss att här före-
ligger det klara brister när det gäller på vilket sätt som
man skall tolka den ena lagen i förhållande till den
andra. Det är ganska orimligt - för att inte säga full-
ständigt orimligt - att vi i Sveriges riksdag fattar
beslut om den formen av lagstiftning.
Det gäller också lokaliseringsregeln, stoppregeln
och frågan om pågående markanvändning - ett be-
grepp som vi länge har arbetat efter och som reglerar
framför allt de areella näringarna. Här har vi modera-
ter klart påpekat bristerna och ställt krav på föränd-
ringar som skulle innebära att lagen blir klar, entydig
och lättolkad.
En annan viktig fråga när det gäller miljöarbete är
frågan om respekt för äganderätten. Här råder det i
vissa fall en knepig missuppfattning. Man ser en
konflikt mellan äganderätt och miljöarbete. I själva
verket är det tvärtom. Frågan om äganderätt och frå-
gan om miljöarbete kan och skall gå hand i hand. Den
övergripande principen för ägande är: Det som man
äger, det vårdar man inom ramen för det gamla fina
ansvarstagandet och den gamla förvaltarskapstanken.
Sedan finns det alltid undantag, det vet vi, men den
bärande principen är och har varit att det som man
äger det vårdar man.
Detta har visat sig också när det gäller miljöarbe-
te. Det ökande miljömedvetandet har också präglat
ägandet. Därför är det fullständigt oacceptabelt att
man vid sidan av regeringsformen 2:18 stiftar en lag,
en miljöbalk, som skapar en utomordentlig oklarhet
när det gäller äganderätten och skyddet för den.
Även på denna punkt måste man konstatera att
riksdagsmajoriteten och ministern nonchalerar ägan-
derätten när man kringgår ersättningsreglerna. Man
sätter faktiskt den principiella rättsstaten ur spel. Det
gäller pågående markanvändning, ersättningsreglerna
och den allmänna hänsynsregeln. Nuvarande ersätt-
ningsregler i gällande lagstiftning kan därmed kring-
gås.
Jag tycker att det är fegt av majoriteten att hantera
frågan på det här sättet. Antingen vill man urholka
äganderätten eller också vill man det inte. Nu är lag-
stiftningen skriven på ett oklart sätt som innebär att
man tolka den både si och så, men i grunden urholkas
ersättningsreglerna. Det hade varit bättre, Anna
Lindh, om ni klart hade gått ut och sagt ifrån att ni vill
ändra grundlagens äganderättsskydd. Då hade vi fått
ta en ärlig fight om detta i stället för att - som ni gör -
försöka att mygla in försämrade ersättningsregler och
inskränkningar i äganderätten i det här lagstiftnings-
förslaget.
Vi från moderaterna har alltid värnat äganderätten,
och vi kommer att göra det även i fortsättningen. Vi
ser kombinationen mellan äganderätten och värnandet
om miljön som viktig. Det är två principer som kan
och skall gå hand i hand i ett rättssamhälle.
Det är precis samma sak när det gäller allemans-
rätten. Här är läget oklart, det vet vi utifrån de rättsfall
som har förevarit. Kommersiell verksamhet på annans
mark har glidit in under allemansrättsbegreppet och
allemansrättstaket på ett sätt som jag tror vi alla måste
vara överens om inte har varit avsett i fråga om den
traditionella allemansrätten att beträda mark, att få
plocka blommor, plocka bär osv. Nu sanktionerar
man den nya principen i lag. Det blir då tillåtet för
vem som helst att bedriva kommersiell verksamhet på
annans mark. Vederbörande behöver bara gå till
länsstyrelsen och fråga hur stark påverkan på miljön
det blir av den aktuella verksamheten. Men vederbö-
rande behöver inte gå till markägaren. Då säger man:
Ja, men länsstyrelsen skall ju inom ramen för förvalt-
ningslagen tillfråga markägaren. Jo tack så mycket,
det må vara på det sättet, men det viktiga är att man
här konfiskerar en verksamhetsmöjlighet för markäga-
ren.
Finns det förutsättningar att bedriva kommersiell
verksamhet på ägarens mark, då måste det givetvis i
första hand vara ägaren som har rätt att bedriva den
formen av kommersiell verksamhet, inte någon annan
som kommer från en annan ort i Sverige eller från ett
annat EU-land. Det är fullständigt orimligt att jag
skall kunna tjäna pengar på annans mark utan att ens
tala med markägaren. Så får vi inte hantera äganderätt
och rättssäkerhet i Sveriges riksdag.
En annan fråga som vi har tagit upp gäller husbe-
hovstäkter, och där har vi en klar reservation. Vi anser
att man skall ha rätt till husbehovstäkter även i fram-
tiden.
Fru talman! Miljölagstiftningen måste vara effek-
tiv. Det är därför en fråga om avvägning när det gäller
hur omfattande kontra hur effektiv lagen skall vara.
Här tycker vi att det finns en del brister i förlaget. Jag
kan bara peka på miljökonsekvensbeskrivningarna
som är väldigt viktiga och bra. Man skulle ha varit
färdig med miljökonsekvensbeskrivningar tidigare i
svenska lag. Men nu går man så långt att man skall ha
miljöbeskrivningar i anslutning till all tillståndspliktig
verksamhet. Det är i och för sig vällovligt, men det
innebär att det kommer in en mängd sådana beskriv-
ningar i samband med ansökningar, vilket belastar
administration och medför stora kostnader, inte minst
för små och medelstora företag som bedriver margi-
nella verksamheter.
Därför har vi sagt att man skall ha riktiga miljö-
konsekvensbeskrivningar när det gäller verksamhet
med betydande miljöpåverkan - det är ju då som
riskerna uppkommer - i stället för att sprida ut aktivi-
teten över hela linjen. Då riskerar vi att inte få den
effektiva miljökonsekvensbeskrivning som vi vill ha
när det gäller miljöpåverkan av betydande omfattning.
Vi tycker att det är bra att utskottet utifrån flera av
motionerna har enats om att miljösanktionsavgiften
räknas upp från 500 000 kr till 1 miljon kronor. Detta
kan vara ett effektivt verktyg i arbetet för att bekämpa
dem som bryter mot miljöprinciper och miljölagar. Vi
har i vår motion sagt att 500 000 kr är för litet. 1
miljon kronor är ett lämpligare belopp. Det är bra att
utskottet har ställt sig bakom detta.
Till sist, fru talman, vill jag också ta upp tiden för
ikraftträdandet. Detta är ju en utomordentligt omfat-
tande lagstiftning som också innebär en förändring
när det gäller domstolarna. Koncessionsnämnden
försvinner och vi får miljödomstolar. Det ställer krav
på utbildning och anpassning till en ny verksamhet.
Här har det väckts stark oro hos såväl Domstolsver-
ket, andra domstolar, Industriförbundet som länssty-
relserna. Man har sagt att vi borde skjuta på ikraftträ-
dandet.
Vi anser också att vi skall göra det till halvårsskif-
tet 1999 för att vi på ett riktigt sätt skall kunna bereda
introduktionen av miljöbalken. Jag beklagar att vi inte
har fått stöd från majoriteten. Detta är en stor om-
ställning, fru talman. Det är utomordentligt olyckligt
om vi får en dålig introduktion av miljöbalken bero-
ende på att vi skall hasta fram ett beslut som skall
gälla från årsskiftet.
Vi vet hur det är med utbildningen ute på länssty-
relserna, hur det är med tillsättningen av domartjäns-
ter och hur det blir när man skall applicera lagarna på
gängse verksamhet. Sådant tar tid. Här befarar vi att
det kommer att bli stora problem därför att man hastar
fram beslutet om ikraftträdandet. Regeringen har
arbetat under hela mandatperioden. Då behöver man
inte hafsa fram ikraftträdandet i sista skedet. Det är
viktigt att vi får en riktig beredning också av intro-
duktionen i det här sammanhanget.
Fru talman! Det är en viktig lagstiftning. Det är
angeläget att en viktig lagstiftning är klar. Det är
angeläget att vi vet vilka beslut vi fattar. Det är viktigt
att medborgarna klart kan läsa ut vad det är som gäl-
ler i lagen. Här finns det klara brister. Vi moderater
beklagar att vi inte har fått gehör för de ändringsför-
slag som vi har lagt fram. Jag ber än en gång att få
yrka bifall till de reservationer som jag tidigare
nämnde.
I detta anförande instämde Marietta de Pourbaix-
Lundin, Catharina Elmsäter-Svärd, Carl G Nilsson,
Jan-Olof Franzén, Anders G Högmark, Peter Weibull
Bernström och Ola Sundell (alla m).