Fru talman! Om mina mjuka och vänliga resone-
mang skall betraktas som påhopp är vi inne på en ny
skala i värderingen av ord. Jag säger att det är helt
okej. Jag delar uppfattningen att vi skall värna ägan-
derätten och miljön. Men jag säger att vi inte får stan-
na där. Detta är ändå litet av ett statiskt betraktelse-
sätt. Vi måste gå vidare.
Det är inte så, Göte Jonsson - om fru talman tillå-
ter - att det här lades fram tillsammans med miljömi-
nistern under Bildtregeringen. Den dåvarande miljö-
ministern drev fram kretsloppspropositionen, inte
alltid understödd av de politiska företrädare som Göte
Jonsson hade i regeringen. Den drevs fram på det
sättet. Däri ligger ju en motor - kretsloppsarbetet och
producentansvaret. Det är en motor i en förändrings-
mekanism. Det är det viktiga. Sedan kommer man till
slutsatsen, fru talman. Den är att när vi vill gå vidare i
t.ex. kretsloppsarbetet och utöka producentansvaret är
det faktiskt Göte Jonsson och Moderaterna som är de
största kritikerna och bromsarna. Ni vill inte ha den
här drivkraften.
Där är jag alltså inte riktigt överens med Göte
Jonsson. Jag hade hoppats få höra någonting annat.
Det är riktigt att vi har en lagstiftning, men vi måste ju
peka ut de andra motorerna och ge dem utrymme i
lagstiftningen. Det är ingen idé att resonera om huru-
vida vi inte vill värna miljön och äganderätten. Det
vill vi båda två. Men vi vill ta några steg framåt. Vi
vill inte stå stilla eller hänga där som sänket på reven.
Det är skillnaden.