Fru talman! Vi kan konstatera att vi är överens om
väldigt mycket när det gäller miljölagstiftningen. Det
är ju bra.
Jag tycker i och för sig, precis som Lennart
Daléus, att det är litet märkligt när miljöministern
hänvisar till källsorteringslagen i den gamla miljöbal-
ken samtidigt som miljöministern här lägger fram
lagförslag som är mycket märkliga när man ser på
konsekvenserna och om man ser det ur logiskt syn-
punkt.
För det första är det utan tvekan så att miljöminis-
tern lägger ett lagförslag till miljöbalk där Lagrådet
på en viktig punkt har sagt att man inte kan göra så.
Det gäller frågan om äganderätten och ersättningsreg-
lerna. Det är ju oerhört allvarligt att regeringen och
riksdagsmajoriteten är beredda att fatta beslut i frågor
som berör enskilda människor och deras egendom och
uppehälle som strider mot grundlagen. Man tar inte
den hänsynen, och samtidigt säger man att domstolar-
na får avgöra detta.
Det är precis på samma sätt när det gäller vilken
lag som skall gälla. Vi kan ta skogsvårdslagen som
exempel. Skall skogsvårdslagen gälla eller skall mil-
jöbalken gälla? Oklarheten är utomordentligt stor i
lagstiftningar som är viktiga för miljöarbetet och även
för näringarna och människors verksamheter och
uppehälle. Så kan man inte hantera viktiga lagstift-
ningsfrågor, fru talman.
Jag blir ännu mer fundersam när det gäller den
allmänna hänsynsregeln. Här har miljöministern,
Gudrun Lindvall och Vänsterpartiet kommit överens
om en allmän hänsynsregel. I och för sig ställer vi
också upp på den utom när det gäller vissa frågor.
Men nu säger Gudrun Lindvall att den här hänsynsre-
geln i princip kan tillämpas hur som helst. Om det är
så att en tillsynsmyndighet finner att hänsynsregeln
skall tillämpas är det bara att åka ut till hamnen och
förbjuda båten att köra. Är det på samma sätt när det
gäller de areella näringarna? Är det bara att åka ut i
skogen eller på åkern och förbjuda? Miljöministern
måste ge besked på den här punkten.