Fru talman! Vad jag än pratar om säger Maggi
Mikaelsson att jag inte skall prata om det och att det
inte hör hemma i den här debatten. Jag får väl chansa
den här gången.
Budgetprocessen är sådan att de olika förslagen
från de olika partierna tas i ett paket. Den enda möj-
ligheten att få med de 100 miljoner som vi var över-
ens om är att socialdemokraterna ändrar sitt budget-
paket.
När det gäller det kommunala vetot blev det
mycket ord från Maggi Mikaelsson, men jag kanske
kan få ett kortare svar: Är det en förstärkning av det
kommunala vetot som sker, eller är det en urholk-
ning? Visst är det väl möjligt, när vi behandlar miljö-
lagstiftning, för oss som är miljöengagerade i den här
kammaren att lägga förslag och ta upp förslag som
gäller ett återförande av det kommunala vetot när det
gäller hanteringen av utbränt kärnbränsle, som hör
hemma i den här lagstiftningen.
I överklagandefrågan kan man ju ha den represen-
tativa synen, som Maggi Mikaelsson redovisar. Det
innebär att de som utför det folkliga arbetet, som
lokala Agenda 21-kommitteér, opinionsgrupper som
växt fram t.ex. i samband med Hallandsåsen och an-
nat, inte skulle vara kompetenta nog. De skall inte
hantera det här, inte ens om de får stöd av en kompe-
tent miljöombudsman. De som skall hantera det här är
representativa grupper. Där finns det uppenbarligen
bara en - en hedervärd sådan, skall jag säga - som
klarar det arbetet, och det är Naturskyddsföreningen.
Det är den enda som klarar kriterierna. Så kan man
inte se det, om man vill att miljöengagemanget skall
ha ett folkligt stöd. Det går inte.