Fru talman! Miljöministern! Ledamöter och åhöra-
re! Det är faktiskt ett historiskt beslut som vi skall
fatta i riksdagen i dag. Det är första gången som vi
skall samla de viktigaste miljölagarna till en miljö-
balk. Det här är faktiskt någonting unikt. Vår kansli-
chef har räknat ut att det statistiskt sett kommer att
dröja 250 år till nästa gång. Ingen av oss kommer
garanterat att få vara med om det någon mer gång.
Jag vill också passa på att tacka för ett bra samar-
bete som vi har haft med regeringen, Miljödeparte-
mentet och Miljöpartiet i det arbete och den process
som har lett fram till propositionen. Naturligtvis har
vi inte fått gehör för alla våra krav. Konstigt vore det
kanske om man träffar en uppgörelse om ett stort
lagförslag. Men vi har ändå nått så långt att vi tycker
att vi har ett bra resultat och en bra grund att stå på.
Det är också så att miljöbalken inte är en lösryckt
lagstiftning. Man måste se miljön i ett större samman-
hang. Det är nödvändigt med en miljöomställning om
människan som art skall överleva på jorden. Naturen
kommer alltid att klara sig. Men om vi inte förmår att
göra den nödvändiga omställningen, om vi inte för-
mår att anpassa vårt eget liv på jorden till vad naturen
tål, kommer vi, liksom dinosaurierna, att bli en paren-
tes i utvecklingen på jorden. Därför krävs det en revo-
lutionerande omställning av synen på hur vi lever. Det
krävs ett helt nytt sätt att tänka. Detta är svårare än att
vända en tanker i Öresund. Alla människor kommer
att beröras - lokalt, nationellt och globalt. Vi kommer
att beröras var och en.
Hittills har utvecklingen gått åt fel håll. Även om
det händer positiva saker, går det fortfarande åt fel
håll på många områden. Fortfarande råder stora hot
mot de biologiska försörjningssystemen. Det är stora
hot mot hur jordens resurser används. Vi ser framför
oss en utveckling mot megastäder och jordbruksmark
som förstörs. Vi ser framför oss det växande klimat-
hotet. Det tycks som om varje tekniskt framsteg sam-
tidigt har en baksida som leder till ökad miljöförstö-
ring.
Det går också att se hur miljöproblemen har ändrat
karaktär. När mina barn var små på 70-talet talade vi
med dem om direktören för fabriken som lät göra så
stora utsläpp till havet och luften. I dag har vi kommit
till rätta med en stor del av den typen av utsläpp.
Däremot finns det i dag en mängd diffusa utsläpp som
är svårare att komma till rätta med.
Den privata konsumtionen har lett till ökade pro-
blem. Vi har som enskilda konsumenter ibland svårt
att välja det som är miljövänligt. Stora transnationella
företag hindrar oss på grund av deras produktutveck-
ling att välja det som är minst miljöstörande.
Detta betyder att det krävs ett arbete på alla nivåer
för att bryta utvecklingen, från daghemmen till ser-
vicehusen, i kommunerna, landstingen och staten, och
inte minst i näringslivet. Både de små och de stora
företagen måste göra en miljöomställning. Det måste
ske stegvis. Samhället måste ställas om till att bli
ekologiskt hållbart.
Detta är svårt. Vi vet inte alltid vad vi skall göra i
dag för att nå ett hållbart samhälle om 10-40 år. Vi
har ibland svårt att hitta de bra lösningarna i det korta
perspektivet när vi inte vet vilka de stora hoten är.
För att komma till rätta med miljöomställningen
krävs beslut av olika karaktär. Det krävs internationel-
la överenskommelser eftersom miljöproblemen är
gränsöverskridande. Vi behöver nationella miljömål.
Vi behöver ekonomiska styrmedel och samhälleliga
investeringar. Vi behöver ökad kunskap, och vi behö-
ver anslå tillräckligt med pengar i våra nationella
budgetar. Vi behöver lagstiftning. Där kommer miljö-
balken in. Miljöbalken är ett av de medel för att nå
målet om ett hållbart samhälle som vi skall fatta be-
slut om i dag.
Det har varit en lång utredningsprocess. Det har
funnits en borgerlig proposition, som diskuterades
tidigare i dag. Det har också framkommit bra varför vi
i Vänsterpartiet stödde att den propositionen skulle
dras tillbaka.
Nu har vi fått ett nytt förslag på en samordnad och
skärpt miljölagstiftning. Jag tänker ta upp några av de
saker som vi i Vänsterpartiet har tyckt varit bra med
den utvecklingen. Bl.a. gäller det hänsynsreglerna. I
den nya miljöbalken finns ett kapitel med hänsynsreg-
ler som gäller alla åtgärder som inte är försumbara för
människors hälsa, miljö, regler som gäller för alla
människor och all verksamhet som påverkar miljön.
Dessa bygger på två internationella och viktiga miljö-
rättsliga principer. Den ena är den s.k. förorenaren-
betalar-principen. Den som orsakar skada eller olä-
genhet skall ansvara för att förebygga eller avhjälpa
skadan. Den andra bygger också på den s.k. BAT-
tekniken, best available technique. Alla som yrkes-
mässigt bedriver eller tänker bedriva en verksamhet
skall tillämpa bästa möjliga teknik.
Det finns fler delar i avsnittet om hänsynsregler,
men jag tänker inte ytterligare gå in på dem.
Ett annat avsnitt som är viktigt är frågan om mil-
jökvalitetsnormer. Regler kan sättas upp för ett geo-
grafiskt område för hur mycket miljön tål. Sedan
gäller det att de som lever och verkar inom det områ-
det att gemensamt hitta lösningar. Det måste sättas
gränser för vilka verksamheter som får bedrivas för
att nå upp till normen.
Det är också ett viktigt framsteg att miljöorgani-
sationer får rätt att överklaga beslut. På det sättet ges
miljön inte bara en utan många ombudsmän. Det är
positivt.
Det är bra att det nu finns en regel som säger att
regeringen på ett tidigt stadium skall miljöpröva stora
anläggningar som vägar, järnvägar, flygplatser och
fabriker. Det är bra att det finns regionala miljödom-
stolar. Det är något som Vänsterpartiet har krävt i
många år.
Miljösanktionsavgifter har berörts tidigare i dag.
Det är ett nytt instrument som skall vara snabbt och
effektivt. Det går att på ett enkelt sätt jämföra miljö-
sanktionsavgiften med parkeringsböter. Ställer man
bilen fel får man en p-lapp. Flyttar man inte på bilen
får man en ny p-lapp. Ställer man bilen på ett olagligt
ställe kan man åtalas och fällas för vårdslöshet i trafik
eller motsvarande. På det sättet ger miljösank-
tionsavgiften ett ytterligare instrument för myndighe-
terna att komma till rätta med den typ av påverkan på
miljön som inte alltid kan bevisas är uppsåtlig - vilket
ligger i straffskalan.
Det är bra att det blir skärpta straff på flera områ-
den.
Med miljöbalken har vi fått ett bra lagverk att utgå
från. Självklart blir detta inte ett en gång för alla
slutgiltigt beslut.
Ett så stort lagstiftningsarbete - det största som
riksdagen skall fatta beslut om - kommer att behöva
en kontinuerlig uppföljning och utvärdering. Det är
också viktigt att genomförandet blir bra. Därför väl-
komnar vi den parlamentariska kommittén som skall
följa tillämpningen av miljöbalken.
Det är också viktigt att kommuner och landsting
ges tillräckliga möjligheter till utbildning i tillämp-
ning av lagen. Där finns ett ambitiöst program.
Jag vill kommentera den tidigare debatten i dag.
Det har varit intressant att lyssna på de borgerliga
partierna. De säger att förslaget kommer för sent. Å
andra sidan går det inte att fatta beslut om att lagen
skall träda i kraft. De både vill och vill inte. Det är
litet märkligt.
Sedan är det Centern och Lennart Daléus. Det är
anmärkningsvärt att en så stor del av Lennart Daléus
anförande ägnades åt kommande beslut. Han pratade
om de budgetramar som vi skall fatta beslut om nästa
vecka och inte om balken som sådan. Lennart Daléus
sade i sin replik med Ingemar Josefsson att det beror
på att man i princip redan har fattat beslut om balken.
Det finns en uppgörelse.
Det skulle inte ha blivit mycket till debatt i kam-
maren om vi hade resonerat så under de gångna åren.
Mycket av den ekonomiska politiken har varit upp-
gjord i förväg. Det är ett konstigt synsätt.
De två frågor som de borgerliga partierna har
enats om gäller allemansrätten och i viss mån ägande-
rätten.
Ingemar Josefsson hade en ganska klargörande
diskussion om allemansrätten. Centern har väckt en
motion om att stifta en lag som skall häva HD:s dom
- det är vad förslaget går ut på.
Låt mig ge ett konkret exempel. För några år se-
dan hade jag möjlighet att ägna mig åt forsränning
längs Vindelälven. Det var trevligt. Vi stannade till på
ett par ställen och drack kaffe, och vi gjorde strand-
hugg. Det var på privat mark. Är det Göte Jonssons,
Lennart Daléus och övriga borgerliga representanters
mening att markägaren hade kunnat hindra oss från
detta? Forsränningen var ett kommersiellt arrange-
mang. Vi betalade för det. Det här ställer frågan på
sin spets.
Jag måste ställa en ytterligare fråga till Lennart
Daléus. Den gäller anslaget till miljöbudgeten. Vi var
ense i jordbruksutskottet. Såvitt jag förstår är det inte
många av partierna i finansutskottet som nu stöder det
förslaget. Hur gör Centern på tisdag? Kommer Cen-
tern att stödja sin egen motion när det gäller anslagen
till miljöbudgeten?
Göte Jonsson från Moderaterna tar upp de bärande
principerna, och han för ett ganska hypotetiskt reso-
nemang om att man skall se positivt på människans
goda påverkan på miljön. Det är en fras som ingen
kan säga någonting negativt om. Det svåra är bara att
definiera vad som är människans goda påverkan på
miljön. Jag skall ta två exempel.
På 60-talet använde man mycket hormoslyr i sko-
gen, och det fördes en väldig debatt om det. Det var
definitivt någonting som var negativt, men det fanns
de som trodde hårt på hormoslyret. Man talade i ra-
dio, i TV och på möten om att det inte var farligt, och
man drack hormoslyr för att bevisa att det var ofarligt.
De människorna lever inte i dag.
Vi har också haft mycket diskussion om betat ut-
säde inom jordbruket. Det är inte den fria konkurren-
sen som har lett till att det kvicksilverbetade utsädet
har försvunnit, utan det är en lagstiftning och framför
allt aktiva, miljömedvetna människor, som har drivit
en opinion i de frågorna.
När det gäller frågan om äganderätten är det in-
tressant att se att det i det betänkande från konstitu-
tionsutskottet som skall debatteras efter detta bara är
moderaterna som har krävt en stärkt äganderätt. Där
finns återigen en splittring mellan de borgerliga parti-
erna.
Dan Ericsson tog upp straffskalan och frågade om
det kommer att bli fler fällande domar. Från Vänster-
partiets sida ser vi det inte som en målsättning att få
fler fällande domar när vi skärper straffen. Det är
snarare tvärtom, att skärpta straff eller ändrade straff-
skalor är till för att man skall få färre fällande domar,
därför att man vill få en förändring av beteendet.
Problemet i dag är inte i första hand straffskalan, utan
att det är så få av miljöbrotten som leder till åtal, att
de inte ens kommer upp den vägen. Jag är övertygad
om att det förslag som vi nu har lagt, bl.a. om regiona-
la miljödomstolar, kommer att innebära att ett ökat
antal miljöbrott leder till åtal. Men återigen är det
viktigaste att färre människor begår miljöbrott och att
vi får ett bättre tillstånd i miljön.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag
tycker att det har varit värdefullt att ha haft möjlighet
att delta i arbetet med att skapa en miljöbalk och en
helt ny, sammanhållen miljölagstiftning. Jag beklagar
att inte fler partier som var inbjudna - det gällde i
princip alla partier - tog chansen. När många männi-
skor tänker olika tankar leder det till ett bra resultat.
Jag tycker att vi har nått ett bra resultat, men när vi
fattar beslut om den viktigaste miljölagstiftningen och
har det största lagstiftningsarbetet på miljöns område,
är det synd att några partier skall tjura, minst sagt, och
ställa sig vid sidan om och prata om ovidkommande
saker.