Fru talman! Gudrun Lindvalls strategi är rätt så
klar och tydlig. I fråga om dem som inte delar hennes
uppfattning säger hon att man inte kan läsa lagstift-
ningen och att det finns mycken okunnighet. I ett
replikskifte nyss sades det att man inte är så hemma
på miljölagstiftning. Nej, fru talman, det är enbart
Gudrun Lindvall som kan saker!
Nu kan jag faktiskt bättre förstå att regeringen har
gjort upp med Miljöpartiet, för en mera lojal stöd-
trupp än den som Gudrun Lindvall utgör får man leta
efter. Hon slår ju knut på sig själv för att kunna ändra
på uppfattningar från tidigare bara för att kunna få
stötta denna miljöbalk.
Vad säger då egentligen sakkunskapen om den här
miljöbalken? Björn Gillberg får väl ändå räknas till
sakkunskapen. Han säger: Miljöbalken är i mångt och
mycket ingen förbättring för den som med lagen som
vapen arbetar för en bättre miljö. Det är svårt att hitta
från regeringen fristående jurister, praktiker eller
teoretiker som hyser en annan ståndpunkt.
Vad säger Björn Gillberg beträffande de båda
punkter som Gudrun Lindvall nyss har gjort en poäng
på, dvs. hänsynsreglerna och miljökvalitetsnormerna?
Jo, han säger: Det som kallas hänsynsregler är dock
allmänt hållet och straffrättsligt till intet förpliktande.
Vad gäller miljökvalitetsnormerna sägs följande:
Till bilden hör att sådana normer blir till intet förplik-
tande.
Hela Gudrun Lindvalls argumentation faller alltså
ihop som ett korthus om vi skall gå till sakkunskapen.
Frågan är varför hon har ställt upp på denna miljö-
balk. Ja, det är väl för att kunna sola sig i glansen och
kunna göra upp med regeringen, som givetvis tackar
för det stödet. Men, Gudrun Lindvall, varför har det
fått gå 1 252 dagar utan en miljöbalk? Det är er insats
under den här mandatperioden, Gudrun Lindvall!