Herr talman! Att stifta lag är en utomordentligt
allvarlig handling. Lagar måste vara klara och förut-
sägbara, så att vi i ytterlighetsfallen inte hamnar i en
situation som liknar Kafkas mardrömsvärld som
egentligen inte längre är en utopi.
Kravet på lagstiftningen måste vara som strängast
när det gäller lagar mot grova och avskyvärda brott.
Den lagstiftning som bygger på rambeslut bryter
mot grundläggande krav i en rättsstat. Lagstiftnings-
processen har blivit en ganska ogenomskinlig för-
handlingsprocess. Det är där problemet ligger.
Den lag vi stiftar mot terrorism - och tidigare vad
gällde arresteringsorder m.m. - bryter enligt min
uppfattning mot djupt förankrade rättstraditioner i
vårt land. Detta är utomordentligt allvarligt - ja, så
allvarligt att jag inte kan nöja mig med att låta bli att
rösta, utan enligt min övertygelse och mitt samvete
kommer jag att rösta nej. Rättsstaten måste nämligen
värnas, och då gäller inga halvmesyrer.
I verkligt allvarliga situationer, som t.ex. när vi
lagstiftar mot terrorism, får rättsstaten inte offras. Då
har ju just dessa avskyvärda krafter lyckats uppnå de
mål som de inte bör förmå lyckas med, nämligen att
underminera rättsstaten och demokratin.