Fru talman! Låt mig börja med att be om ursäkt,
Hanna Zetterberg, om jag har använt fel retorik i
talarstolen. Jag är inte bevandrad i retorikens konst.
Det var kanske anledningen till att det blev fel tonlä-
ge. Jag ber om ursäkt för det. Det var inte min avsikt.
Sedan fortsätter Hanna Zetterberg med att fråga:
Hur vet vi att vi får ihop de där 190 miljarderna? Det
vet vi inte. Men vi förutsätter det. Naturligtvis har
regeringen i sitt planeringsarbete förutsatt att den
utveckling som vi socialdemokrater, ibland tillsam-
mans med Centern, lyckas driva igenom, bl.a. genom
förslag här i riksdagen, skall vi kunna fortsätta med
ett antal år framåt. Utifrån det måste vi ha en plane-
ringsram. Den ram vi i dag jobbar med går ju ut 1998.
Vi behöver ha en ny ram som gäller därifrån. Då
lägger vi denna ram på en rimlig nivå. Vi har kommit
överens om att den rimliga ramen är 190 miljarder på
tio år. Sedan får vi naturligtvis se varifrån dessa 190
miljarder kommer in till statskassan, så att de kan
användas. Det finns ju inga öronmärkta pengar i
skattesystemet.
Till sist vill jag ta upp trafiksäkerheten. Natur-
ligtvis skulle vi få en bra mycket bättre trafiksäkerhet
om det inte fanns några bilar på våra vägar. Men nu
har vi en viss situation. Vi har det här antalet bilar.
Jag tänker inte vara den förste som säger att av trafik-
säkerhetsskäl får t.ex. de med en viss slutsiffra eller
något sådant inte använda bilen den dagen. Vi är
fastbyggda i ett system som gör att flertalet av männi-
skorna i det här landet är beroende av egen bil. Men
med de förslag som bl.a. KOMKOM nu har lagt fram
tror jag att det finns förutsättningar för en bättre ut-
veckling vad gäller den här biten. Men den debatten
får vi ta i ett senare skede.