Fru talman! Jarl Lander har det inte lätt när han
skall försöka försvara den konstiga ordning som den-
na proposition har inneburit. Det här är bara ett ram-
beslut, säger han; sedan skall vi ta trafikpolitiken
nästa år. Men om nu, mot all förmodan, Kommunika-
tionskommitténs betänkande hade lett till ett annat
trafikpolitiskt beslut nästa år hade vi fått ändra alla
våra ramar. Vad hade då dagens beslut varit värt?
Vad är det över huvud taget värt att ha ett rambe-
slut? Inom en månad kommer vi att få vårdproposi-
tionen, med nya ramar för samtliga utgiftsområden.
Det som ryms i detta betänkande kunde ju precis lika
gärna ha behandlats då. Om man inte först har be-
stämt vad man skall ha för inriktning på politiken är
det inte någon idé att besluta om ramarna.
Jag tror att Jarl Lander sade att här gällde det
egentligen att se om man hade något i kärran. Jag vill
säga: Får man ingenting i kärran är det ingen idé att
hålla på och sela hästen som vi gör nu.
Sedan lyfte Jarl Lander fram en speciell fråga i
slutet av sitt anförande. Det gällde Årstabron. Jag vill
gärna instämma i de tankarna. Vi har faktiskt lyft fram
Årstabron i en speciell reservation till betänkandet
som jag inte tog upp i mitt anförande. Men när det
gäller Årstabron kan Jarl Lander förslagsvis ta en
diskussion med sin partibroder i Stockholms stad,
som nu har lagt ett planstopp på hela broarbetet. Det
kunde väl vara bra att börja där och inte börja med att
diskutera det i kammaren.