Fru talman! Jag har inte på något sätt ifrågasatt att
det behövs en planeringsram. Det jag har ifrågasatt är
hur vi kommer fram till innehållet i ramen. Jag tycker
att det har varit den omvända ordningen i det här
arbetet. Det har jag redovisat från talarstolen, men jag
säger det igen. En planeringsram är viktig, men frågan
är hur den ser ut och hur den kommer till.
Sedan går vi in på trafiksäkerheten. Varken jag,
Vänsterpartiet eller någon annan, tror jag, säger att vi
inte skall ha några bilar över huvud taget. Jag tycker
att det är ett försök att förlöjliga den här diskussionen,
som jag tror är enormt central och viktig inte bara här
i kammaren utan för många människor.
Ja, vi har ett bilberoende i vårt land. Men det be-
ror också på politiska beslut, som bl.a. har fattats här i
kammaren. Naturligtvis kan vi i sådant fall ändra på
de politiska besluten och göra förutsättningarna för
det kollektiva åkandet mycket bättre. Jag hoppas
verkligen att vi delar den ambitionen. Om vi inte kan
föra den typen av diskussion förstår jag inte riktigt
vad vi har den här diskussionen till över huvud taget.
Det är möjligt att vi håller på att bygga fast oss i
ett system. Men jag tror att det är möjligt att komma
ur det systemet. Jag tror också att det är nödvändigt
att komma ur det systemet. Innan vi säger att det skall
finnas en budget på 17 miljarder som skall rädda
trafiksäkerheten och miljön hade jag gärna sett att vi
tagit upp den kanske viktigaste diskussionen, nämli-
gen att förebygga konflikter i trafiken, förebygga
problem med miljön.