Herr talman! Folkpartiet liberalerna vill skapa ett
samhälle där människor, idéer och varor kan resa,
förmedlas och transporteras snabbt och effektivt. Det
är nödvändigt med väl utbyggda kommunikationer för
näringsliv och sysselsättning i alla delar av landet.
Resor till och från arbete, serviceställen och fritidsak-
tiviteter är viktiga för ett fungerande vardagsliv. Goda
kommunikationer med utlandet är en förutsättning för
ökade internationella kontakter.
Det betänkande som vi behandlar i dag berör till
stora delar investeringsramarna för infrastrukturen.
Betänkandet går, med några få undantag, ej ned på
detaljer och specifika projekt. Det avser inte jag heller
att göra. Regeringen skall återkomma till riksdagen
om ungefär ett år med en proposition som baseras på
Kommunikationskommitténs slutbetänkandet.
Staten har ett övergripande ansvar för kommuni-
kationernas goda funktion. Insatser i kommunika-
tionssystemen är i princip av två slag. Det gäller dels
åtgärder för att undanröja flaskhalsproblem, dels
offensiva insatser för att stimulera en önskvärd ut-
veckling.
Den grundläggande förändring som Folkpartiet för
fram inom trafikpolitiken är avreglering. Priserna
inom många transportgrenar är alltför höga, eftersom
konkurrensen är eftersatt. Både den enskilde och
miljön vinner på att det ges möjlighet till mer konkur-
rens inom alla transportslag. Järnvägstrafiken bör
avregleras och etableringshindret för den långväga
busstrafiken tas bort. Det finns goda skäl att också se
trafikpolitiken som ren regionalpolitik. Fungerande
och utbyggda kommunikationer kan, oavsett trans-
portslag, i kombination med den traditionella regio-
nalpolitiken ha stor betydelse för en bygds utveckling
och överlevnad. Det är därför viktigt att glesbygden
får en rimlig andel av infrastrukturanslagen. Vägarna
måste i hela landet hålla en sådan standard att säker-
het garanteras och transporter kan nå fram till indust-
rin. Underhållet är otillräckligt för att en acceptabel
standard på främst det lågtrafikerade vägnätet skall
kunna bibehållas.
Det är vidare angeläget att korrekta värderingar av
samhällsekonomiska kostnader ligger till grund för
investeringsbesluten och att regeringen följer upp
besluten och för riksdagen redovisar resultat av utvär-
deringsarbetet.
Herr talman! All trafik påverkar miljön. Under
många decennier har det talats om att trafiken skall
bära sina samhällsekonomiska kostnader, dvs. miljö-
kostnader, olyckskostnader och trängselkostnader.
Denna grundprincip har formulerats på olika sätt i
1963 års, 1978 års och 1988 års trafikpolitiska beslut,
men har i praktiken inte genomförts. Särskilt vägtrafi-
ken har stora negativa konsekvenser för naturen. Att
alltfler fordon drivs med miljövänligare drivmedel är
positivt, men det räcker inte. Nya steg bör tas hela
tiden, och ny teknik bör prövas, t.ex. nya katalysato-
rer.
Det internationella trafik- och miljösamarbetet
måste fördjupas och utvecklas. Regeringen bör inom
EU aktivt driva på och medverka till en minskning av
bilanvändningens miljökonsekvenser. Banavgifter,
vägavgifter och landningsavgifter som införs av mil-
jö- eller finansieringsskäl, måste avvägas utifrån ett
samhällsekonomiskt perspektiv där också miljöpåver-
kan kan åsättas ett pris. Taxorna på miljövänliga
transportmedel måste i högre grad anpassas så att de
utgör ett fullgott alternativ till andra transportmedel.
Den förändrade transportbild som datakraften ger
upphov till, medför stora miljöfördelar. I allt större
utsträckning kan jobben komma till människan i stäl-
let för tvärtom. Vi får dock inte glömma bort att de
traditionella färdsätten kommer att finnas kvar under
mycket lång tid framöver. Det är inte realistiskt att all
kommunikation sker via IT. Också i framtiden har vi
behov av att resa för att träffas och umgås med släkt
och vänner och med affärskontakter.
EU ger nya möjligheter att föbilliga och effektivi-
sera järnvägsdriften. Administrativa reformer, enklare
gränspassager och teknisk standardisering skulle ge
järnvägen ny konkurrenskraft. Den tekniska utveck-
lingen ger möjlighet till ett europeiskt nät av höghas-
tighetståg som kan köra 350 kilometer i timmen. Inom
EU bör Sverige också vara pådrivande i frågan om en
internationell avreglering av flygtrafiken.
Herr talman! Jag skulle avslutningsvis vilja säga
något om ett vägprojekt i min egen hembygd. Tom
Heyman tog upp det förut, nämligen E 6 genom norra
Bohuslän. Det är bra att en utbyggnad av vägen nu
kommer till stånd. Det är dock viktigt att utbyggnaden
håller motorvägsstandard. Vägsträckan är i dag
mycket olycksbelastad med många dödsfall och svårt
skadade under sommar och vinter, och speciellt med
utländska bilar. Om man jämför med E 6 längre sö-
derut i Bohuslän, finner man att den delen ännu inte
drabbats av några dödsolyckor. Skall vi klara nollvi-
sionen måste vi också ge möjligheter därtill.
Det är också nödvändigt att den s.k. Nordlänken
färdigställs längs hela sträckan mellan Göteborg och
Oslo, till norska gränsen. Det gäller alltså att Sverige
också driver på Norge att färdigställa sin del av
Nordlänken mellan Europa och Oslo.
Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna 4
och 20 i betänkandet.