Herr talman! Jag kan förstå att det kan vara svårt i
dagsläget att hålla isär de olika trafikpolitiska beslu-
ten. Det som vi i dag skall diskutera gäller det förra
förslaget som Kommunikationsberedningen lade
fram, dvs. infrastrukturen och hur vi skall använda
pengarna inom de kommande tio åren.
De frågor vi i dagarna kan följa i debatten och i
tidningar handlar om trafikpolitiken. Jag kan hålla
med om att det är svårt att hålla isär frågorna. Jag kan
också hålla med om att besluten kommer i fel ord-
ning. Vi borde naturligtvis ha fattat besluten om tra-
fikpolitiken först och sedan om hur vi lägger ut ansla-
gen för infrastrukturen.
Men vi måste ha tid att planera för att kunna få ut
maximalt av de pengar vi kan lägga i anslagen. Det är
därför vi måste ge verk och myndigheter en chans att
planera på ett vettigt sätt. Det är därför viktigt att vi
diskuterar infrastrukturen och att vi redan nu faststäl-
ler hur vi skall använda de 190 miljarderna som vi har
till förfogande.
Jag tycker att vi får mycket infrastruktur för peng-
arna. De kommer hela landet till del. Detta har varit
ett riktmärke för oss centerpartister när vi fick möjlig-
het att diskutera infrastrukturpropositionen.
Vårt land är avlångt. Vårt uppdrag som politiker
är att möjliggöra för människor och näringsliv att
konkurrera på lika villkor. Det tycker jag är politikens
huvuduppgift.
Vi kan se vid fördelningen av de 190 miljarderna
att det är fråga om en kraftig förskjutning utifrån den
tioårsplan som vi nu jobbar efter. Det är fråga om 36
miljarder till nyinvesteringar på järnväg mot 30 ½ till
nyinvesteringar på vägar.
Det är enligt Centerpartiets uppfattning en riktig
fördelning. Att tyngdpunkten skall skjutas över till
järnvägsinvesteringar har varit ett viktigt motto för
oss.
Ett annat krav från oss är att vi måste bli bättre på
att underhålla befintligt vägnät. Därför tycker vi att
det är bra att man satsar så rejält på just drift och
underhåll, noga räknat 56 miljarder kronor.
Det gäller att skapa konkurrensneutralitet mellan
de olika trafikslagen. Denna proposition innebär ett
steg i rätt riktning. Vi vet i dag att det är svårt för
järnvägstrafiken att konkurrera med vägtrafiken. Ba-
navgifterna är dyrare. Det är inte heller möjligt att få
så mycket på lasterna som man vill. Därför är det bra
att vi nu ger möjlighet att höja axeltrycket på vagnar-
na och tillåter 25 tons axeltryck.
Det är inte tillräckligt. Jag tycker också att man
skall fundera mera på banavgifterna. Det skriver vi i
vår reservation nr 3, som jag också yrkar bifall till.
Jag vet att Kommunikationsutredningen funderar på
detta. Man tycker att banavgifterna är för höga med
tanke på att järnvägen skall kunna konkurrera vad
gäller godstrafiken. Jag tycker att man skall fortsätta
att fundera just på det.
Vi har haft en lång diskussion om vad som skall
ligga till grund för hur man lägger ut de olika inves-
teringarna. Vi har läst mycket om nyvärdeskalkylerna
- om de samhällsekonomiska kalkylerna. Därför
tycker jag att det är oerhört bra att man nu i denna
proposition och i detta betänkande tydligt klargör att
det inte bara skall vara de samhällsekonomiska kalky-
lerna som skall ligga till grund för hur investeringarna
läggs ut. Också andra kriterier måste vägas in, t.ex.
tillgänglighet, miljöfrågorna och inte minst trafiksä-
kerheten.
Jag var i Jämtland för bara någon vecka sedan.
Där hade de tittat närmare på detta. Skulle man följa
de samhällsekonomiska kalkylerna skulle de inte få
ett enda nytt anslag, för i Jämtland kan de inte hålla
sig inom de kalkylerna. Detta gäller stora delar av inte
minst Norrland. Därför är det oerhört viktigt att man
klart säger ifrån att detta är ett kriterium. De andra
måste också vägas in.
Vi anger inga väg- eller järnvägssträckor i detta
betänkande, med vissa undantag. Det är oerhört vik-
tigt att veta. Det är i den planeringsprocess som är att
vänta som man skall bedöma vilka sträckor som är
mest angelägna. Det är också viktigt att Vägverket
och Banverket tar på sig det ansvaret. Det nämns inga
sträckor i betänkandet, men Vägverket får inte tro att
man därmed har fått tydliga signaler om att det inte
skall satsas just på speciella sträckor. Det är den dis-
kussionen som nu förs vad gäller Götalandsbanan och
Europakorridoren. Det finns många funderingar på
långsiktiga, kommande investeringar. Jag tycker att
det är oerhört viktigt att Banverket och Vägverket tar
på sig ansvaret och fortsätter att planera utifrån dessa
sträckor.
Ett annat bra förslag i detta betänkande är att man
tydligt uttrycker att näringslivet skall vara med när
man gör de samlade bedömningarna av hur man skall
använda de anslag som finns för reparationer och
underhåll. Vi vet att näringslivet hade en viktig upp-
gift i bärighetsprogrammet. Det har fungerat väldigt
bra när näringslivet har varit med. Jag tycker att vi
skall fortsätta med det sättet att arbeta. Det står klart
skrivet i detta betänkande. Det tycker jag också är ett
bra steg.
Man visar tydligt i betänkandet att Botniabanan
skall byggas. Det tycker jag, i motsats till vad Mode-
raterna anser, är bra. Jag tycker att det är bra att man
klart uttrycker att Botniabanan skall byggas och ger
anslag för den första sträckan mellan Nyland och
Sundsvall. Sedan får vi ser hur vi klarar av finansie-
ringen. Utredningsmannen som arbetar nu skall un-
dersöka hur mycket externa medel det går att få ihop.
Det är självfallet inte avgörande för om Botniabanan
skall byggas. Det gäller att få ihop maximala anslag,
men det är sedan statens ansvar att visa på finansie-
ringen. Jag förväntar mig att det kommer att uttryckas
i vårpropositionen. Till skillnad från både Öresunds-
bron och Dennispaketets motorvägar är Botniabanan
både samhällsekonomiskt och miljömässigt motive-
rad.
Centerpartiet är klart motståndare till Österleden
och Västerleden. I propositionen, som skrevs redan i
december, krävs det av Dennispartierna - de partier i
Stockholm som har kommit överens om Dennispake-
tet - att de kan visa en samhällsekonomiskt hållbar
lösning. Ett tydligt krav ställs ifrån regeringen. Det
kravet måste man ställa eftersom staten har gått in
med så kraftiga garantier.
Vi vet vad som har hänt efter propositionen.
Dennispaketet håller på att rämna, och man måste nu
försöka sy ihop de delar som är kvar.
Vi från Centerpartiet tycker att det är oerhört bra
att man uttrycker att Centralbrons biltrafik måste ned i
en tunnel och att man på så sätt får plats med det
tredje järnvägsspåret, som är fullständigt nödvändigt.
På det sättet räddar man också Riddarholmens miljö.
Det är oerhört bra. Det är viktigt att man jobbar in-
tensivt med att få fram en hållbar ekonomisk lösning
för de investeringar som redan är gjorda. Den frågan
måste lösas regionalt. Anslag till det tredje spåret
måste tas av det regionala anslaget för järnvägsinves-
teringar.
När jag lyssnade på Tom Heymans uppfattningar
om Citytunneln var jag beredd att hålla med om den
kritik som riktades mot projektet. Det är ingen hem-
lighet var Centerpartiet står i den frågan. Vi får höra
siffror som innebär att hela Öresundsbroprojektet blir
dyrare, och det är oerhört allvarligt. Man har redan nu
använt hela den reserv som finns i projektet.
Jag måste fråga Tom Heyman om Moderaterna är
för eller emot Citytunneln. Det finns ingen markering
i betänkandet som tyder på annat än att Moderaterna
vill ha Citytunneln. Vi från Centerpartiet har tydligt
markerat att vi inte kan stå bakom projektet. De 1,8
miljarder som kommer via statsbudgeten tycker vi
skall användas på ett bättre sätt. Vi skall förbättra
kollektivtrafikanläggningarna, och det yttre godsspå-
ret skall byggas. Det har vi täckt i reservation nr 14,
som jag yrkar bifall till.