Fru talman! För andra året i rad har jag motionerat
om E 4-dragningen genom Uppsala län. Vi har nu här
hört av Jarl Lander att det egentligen inte är någonting
som trafikutskottet skall syssla med, utan det skall i
stället bestämmas regionalt, även när det gäller natio-
nella vägar.
Min fråga till Jarl Lander blir då: Är det en fråga
för riksdagen att ta ställning till om man skall förbätt-
ra gamla vägar, i varje fall när de har god vägstan-
dard, eller bygga nya motorvägar? För mig handlar
det väldigt mycket om just detta när det gäller E 4
genom Uppsala län. Där står valet: Skall vi bygga en
ny motorväg parallellt med en redan befintlig väg
med god standard? Det är inte jag som påstår det,
utan Vägverket. Är detta väl använda pengar?
Jag anser också att de planer som Vägverket hit-
tills har presenterat strider mot 13 § i väglagen, som
talar om olägenhet, minskat intrång och oskälig kost-
nad.
Förslaget innebär att det skulle bli avsevärda ska-
dor både på kulturmiljö och på landskapsbild. Det
handlar, precis som Rigmor Ahlstedt har sagt, om en
dragning över en unik kultur- och naturmiljö.
De här planerna står i direkt motsatsställning till
det beslut som riksdagen snart skall fatta, om jag
tolkar majoriteten rätt. Där skriver Jarl Landers eget
utskott:
"Enligt propositionen" - som man där hänvisar
till - "bör nya trafikanläggningar lokaliseras så att de
fungerar i samklang med sin omgivning och utformas
med hänsyn till regionala och lokala natur- och kul-
turvärden. Möjligheten att utveckla användningen av
befintlig infrastruktur bör alltid övervägas innan be-
slut om ny infrastruktur fattas."
Utskottets majoritet ställer sig bakom den här
skrivningen.
Men då borde väl allt vara gott och väl. Om då
Vägverket skulle följa de här riktlinjerna, som Jarl
Lander säger sedan skall utvärderas, blir det ingen ny
motorväg genom Uppsala län. Då skulle mitt förslag
gälla, och då handlar det om planskilda korsningar för
att undvika flaskhalsen genom Uppsala stad och om-
byggnad av vissa delsträckor på övriga E 4 upp till
Mehedeby.
Det är det som ni i betänkandet beskriver som för-
bättringar. Men vad är då egentligen mitt problem?
Trots att majoriteten i utskottet, tycker som jag - för
det skriver man i betänkandet - och trots att man
säger att miljöanpassat är ett honnörsord som skall
gälla framöver och trots att man säger att vi skall
förbättra vägar i stället för att bygga nya lyfter man
fram detta.
Ni fattar riktlinjerna för framtiden. Ni bryr er inte
om de planerade vägbyggnationerna. Genom passivi-
tet, eller genom underlåtenhet, låter man Vägverket
fortsätta med planer på nya motorvägar som skär rakt
genom känsliga naturmiljöer. Man lägger nya motor-
vägar parallellt med befintliga vägar som har god
vägstandard - utom på vissa delsträckor, där det krävs
förbättringar. I den meningen delar jag Rigmor
Ahlstedts uppfattning.
Man fattar ett beslut här i kammaren, om det går
som majoriteten vill, och sedan fortgår verksamheten,
i varje fall de närmaste åren, som om ingenting hänt.
Får jag höra att ni kommer att gå tillbaka så att riktlin-
jerna gäller fr.o.m. nu, eller skall miljö och natur få
vänta i Jarl Landers Sverige?
När utskottet avslår min motion har man två mo-
tiv. Det första är det nya planeringssystemet. Man
menar då antagligen den nya regionala berednings-
gruppen. Min motion handlar om en nationell väg.
Såvitt jag förstår krävs ett centralt inflytande i detta.
Jag kunde inte, när jag läste, förstå kombinationen.
Det andra motivet är att man avvaktar den trafik-
politiska proposition som regeringen kommer att
lägga till riksdagen år 1998. Under tiden får verklig-
heten, dvs. Vägverket, tydligen agera fritt utan hänsyn
till nya riktlinjer som i dag fattas i den här kammaren,
i varje fall om det redan finns arbetsplaner när det
gäller nya motorvägar. Jag kan inte uppfatta majorite-
tens beslut på annat sätt.
I en av våra reservationer lyfter vi fram att det är
viktigt med en regelbunden översyn av investerings-
verksamheten, när det gäller det som är beslutat, mot
bakgrund av de förändringar som sker i teknikutveck-
ling, samhällsutveckling och miljökunskap. Det bety-
der att insatser på vägområdet bör inriktas på drifts-
och underhållsverksamhet samtidigt som vissa flask-
halsar byggs bort.
Hade vi fått gehör för denna syn hade också Väg-
verkets planer på en dragning av E 4 genom Uppsala
län stoppats. Nu framhärdar majoriteten i att tillåta
nya motorvägsbyggen i avvaktan på ett framtida be-
slut.
Så blir då allt tal om miljöhänsyn och samhälls-
ekonomiskt tänkande en chimär.
Fru talman! Motionen om E 4:s dragning genom
Uppsala län kan uppfattas som en lokal motion. Visst
har frågan en avgörande betydelse för alla oss som
lever och bor i länet. Uppsala kommunfullmäktige har
t.ex. avvisat förslag på en ny dragning genom Uppsala
kommun. Men det handlar kanske framför allt om
miljöhänsyn och hur vi använder våra samhällseko-
nomiska resurser.
Vägverkets plan för en ny dragning av E 4 genom
Uppsala län är ett onödigt beslut. Det är fattat i en tid
då miljöhänsyn spelade liten eller ingen roll. Trafikut-
skottet kunde ha undanröjt det beslutet om man vågat
hävda att riktlinjerna för framtiden även skall gälla nu
liggande planer för Vägverket.