Herr talman! Jag vet inte hur jag skall börja, efter-
som jag blir litet förvirrad av debatten. När jag börja-
de planera mitt anförande var min tanke att vi här har
ett betänkande som bygger på en proposition från
regeringen angående inriktningen för fördelningen av
ramarna inom infrastrukturen.
När vi sedan kommer till debatten börjar första
talare med att säga att vi nu skall fatta ett nytt trafik-
politiskt beslut. Sedan diskuteras mer och mer olika
frågor inom trafikpolitiken totalt sett.
Karin Starrin var förståndig och försökte påminna
debattörerna om att det var inriktningen av ramarna
som vi skulle diskutera. Men det hjälpte föga. Debat-
ten fortsatte med en diskussion om olika beslut.
Till er som har haft tanken att det är detta som vi
skall diskutera vill jag redan nu klart säga ifrån att jag
inte tänker gå in i en debatt med något partis företrä-
dare som tänker diskutera något annat än infrastruk-
turramarna och det som föranletts av både propositio-
nen och innehållet i utskottets betänkande. Alla övriga
diskussioner om trafikpolitiken måste anstå till dess
att propositionen läggs fram, som är föranledd av
Kommunikationskommitténs betänkande som vi fick
häromdagen. När propositionen kommer skall vi föra
hela den övergripande diskussionen. Det är detta som
också är svaret, Hanna Zetterberg, på frågan om var-
för det inte blev så många diskussioner under utskot-
tets hantering av dessa frågor. Vi tillämpar ju normalt
rutinen att när det är nya regeringsförslag på gång och
utredningar sitter, så skall vi inte i betänkandet före-
gripa dessa.
Herr talman! Jag övergår till det som jag tänkte att
vi skulle diskutera i dag, nämligen infrastrukturens
ramar. Men innan jag går in på dessa vill jag ändå
kommentera Hanna Zetterbergs och i viss mån Tom
Heymans inställning att vi nu inte skall fatta beslut om
ramarna. Jag tycker att det var en klok inställning som
Elisa Abascal Reyes framförde, att det visst går att
diskutera ramarna innan man vet vilken politik man
har att följa. Tom Heyman jämförde detta med att
ställa kärran före hästen. Jag skulle vilja säga till Tom
Heyman att det som vi gör nu är att se om vi över
huvud taget har någon häst att ställa framför eller
bakom kärran. Vi skall alltså i dessa ekonomiskt kär-
va tider vi befinner oss i försöka se hur mycket pengar
vi har och hur vi kan fördela dem inom givna ramar.
Sedan bygger vi på dessa ramar med trafikpolitik.
Herr talman! Oavsett om vissa debattörer tycker
att det är trafikpolitiken som vi skall diskutera, var det
väldigt många riksdagsledamöter som tyckte annor-
lunda när propositionen lades på riksdagens bord, för
det visar intresset från riksdagsledamöter. Utskottet
hade att behandla ca 350 motionsyrkanden i samband
med propositionen. Naturligtvis skulle det ha kunnat
leda till att vi hade fått ett mycket stort antal reserva-
tioner att behandla i dag. Men jag vill passa på att
vara ärlig och säga att jag tycker att utskottskamrater-
na och trafikutskottets kansli har gjort ett mycket bra
arbete, eftersom vi nu står här med ett betänkande
som innehåller "bara" 21 reservationer. Det kunde
kanske ha varit 350.
Vad vill då vi socialdemokrater ha för utveckling
av infrastrukturen för transporter? Så långt som möj-
ligt skall vi ge förutsättningar för ett miljöanpassat
och trafiksäkert transportsystem, som också bidrar till
tillväxt och sysselsättning i hela landet. Vi anser att
fungerande kommunikationer är en fråga om både
välfärd och rättvis fördelning. Utifrån detta kan vi inte
bara göra investeringar i samhällets infrastruktur
utifrån s.k. samhällsekonomiska kalkyler, utan vi
måste också föra in politiska värderingar i det förbe-
redande arbetet. Det är därför utskottsmajoriteten i
betänkandet understryker att vid sidan av lönsamhets-
beräkningar av olika projekt, måste bedömningar
göras av sådana faktorer som kanske inte alltid beak-
tas, t.ex. regional balans, miljö och tillgänglighet till
infrastruktur. För att klara dessa målsättningar är det
inte alltid nyinvesteringar som är det viktigaste, utan
möjligheten att behålla det väg- och järnvägssystem
som vi redan har byggt in ett stort kapital i. Det gäller
alltså att underhålla i stor utsträckning.
Det kan vara av vikt att peka på vad några punkter
i betänkandet kan leda till, om betänkandet får riksda-
gens gillande. Det kan leda till att det vägnät som
klarar högre axellast utökas. Vi ger alltså industrin
och näringslivet bättre förutsättningar. Det kommer
att leda till att eftersatt underhåll åtgärdas. Det kom-
mer att leda till att järnvägssträckor med stora, tunga
systemtransporter kommer att klara 25 tons axeltryck
och en bredare lastprofil på vagnarna. Det kommer
också att leda till att godstågen får förutsättningar att
köra fortare. Därigenom, återigen, förbättrar vi för
näringslivet och ökar sysselsättningstillfällena här i
landet.
Den inriktning som vi nu lägger fast betyder också
en stor satsning på det lågtrafikerade vägnätet. Det
betyder såväl tjälsäkring som beläggning av grusvä-
gar, så att framkomlighet och restider kan hållas på en
någotsånär rimlig nivå. Det innebär vidare att in-
frastrukturmedlen utifrån fördelningspolitiska aspek-
ter skapar förutsättningar att nå det trafikpolitiska
målet om regional balans.
Det förslag till inriktningsbeslut som vi nu be-
handlar innebär att inriktningen läggs fast genom
målstyrning inom fastlagda ramar. Därför är det av
mycket stor vikt att målen tydliggörs och att noggran-
na utvärderingar om måluppfyllelse görs. I utskotts-
behandlingen fick vi reda på att Riksdagens revisorer
har haft åsikten att återrapportering och resultatanaly-
ser från såväl organ inom infrastrukturen som från
regeringen måste förbättras, om riksdagens möjlighe-
ter till övergripande styrning skall fortsätta att funge-
ra. Utskottsmajoriteten förutsätter att regeringen fort-
sättningsvis kommer att ägna denna fråga en mycket
stor uppmärksamhet.
Sedan vill jag nämna något om förslaget till den
nya planeringsprocessen, som behandlas i betänkan-
det. Jag vill börja med att poängtera det som vi alltid
brukar att säga på hemmaplan om att få resultat av
olika planeringsprocesser som har gjorts centralt:
Hade bara vi fått vara med skulle det säkert ha blivit
mycket bättre. Så brukar vi alltid säga hemma i länen.
Nu får vid med detta förslag på ett annat sätt infly-
tande över planeringsprocessen i länen och i regio-
nerna. Nu är det inte längre de s.k. infrastrukturverken
som bestämmer allt. Jag tror att med den lösning av
hur de regionala medlen skall fördelas som nu presen-
teras i betänkandet kommer vi att få en stärkt förank-
ring ute i samhället när det gäller hur vi skall fördela
medlen i vår region.
Herr talman! Jag vill peka på en specifik fråge-
ställning som finns under den regionala planerings-
processen där utskottet i princip var överens. Jag vill
lyfta fram två motionsyrkanden av alla dessa 350. Det
är motionsyrkanden som säger att cirka en och en halv
miljard kronor skulle vara en rimlig summa att ha till
bidrag till kollektivtrafiken för anpassning för de
funktionshindrade, eller för att ge de funktonshindra-
de bättre förutsättningar till kollektivtrafikresande.
Detta anser utskottet vara en rimlig summa. Vi sä-
ger samtidigt att vi inte kan acceptera rakt över att vi
låser det hela. Vi förutsätter naturligtvis att regering-
en, som skall komma med en proposition om kollek-
tivtrafik, tar till sig vad riksdagens trafikutskott har
sagt om en rimlig nivå och visar på vilka regler som
skall gälla för ett sådant bidrag.
Det är också viktigt att påpeka - och jag tror att
Elisa Abascal Reyes gjorde det - att om kollektivtra-
fiken nu får bättre förutsättningar att erbjuda funk-
tionshindrade att resa med fordonen får det inte leda
till att det blir inskränkningar för dem som inte har
tillgång till kollektivtrafiken.
Herr talman! Med dessa målsättningar anser vi
från Socialdemokraterna att vi skall ställa oss bakom
regeringens förslag att 30 ½ miljarder investeras
kommande tioårsperiod i nationella stamvägar och 36
miljarder i nationella stomjärnvägar. Vidare skall den
regionala planeringsramen omfatta 32 miljarder. Vad
gäller drift och underhåll anslås det 56 miljarder till
det statliga vägnätet och 27 miljarder till järnvägsnä-
tet. Slutligen, för att nå upp till de 190 miljarder som
ramen omfattar, används 8 ½ miljarder till komplette-
rande åtgärder inom miljö- och trafiksäkerhetsområ-
det.
Herr talman! Så några ord om specifika projekt
som fanns med i regeringens proposition och som
utskottet har behandlat. Ett sådant är Citytunneln i
Malmö. Vi har redan under debatten hört mycket om
det. Jag vill klart redogöra för vad utskottet säger att
vi ställer oss bakom, dvs. att inom en planeringsram
på 1 827 ½ miljoner vara med och finansiera Citytun-
neln. Hela kostnaden, som i avsiktsförklaringen sägs
vara ca 5 miljarder, har SJ en liten del av ansvaret för,
och i huvudsak delas övriga kostnader mellan Ban-
verket och regionen. Utskottsmajoriteten tycker att
trafiksituationen föranleder att vi slår fast att det inom
planeringsramen finns ett utrymme på 1 827 ½ miljo-
ner för finansiering av Citytunneln.
Vad gäller infrastrukturen i Skåne för övrigt säger
utskottet ungefär samma som Kommunikations-
kommittén sade i sitt delbetänkande. Det är svårfram-
komligt på spåret söderut, i synnerhet för godstrafi-
ken. Vi gör bedömningen att ytterligare kapacitet
behövs för den spårbundna trafiken. Men vi finner
inte nu utrymme för detta i den planeringsram som är
framlagd, även om det skulle vara eftersträvansvärt
både från miljö- och kapacitetssynpunkt. Utskottsma-
joriteten säger i betänkandet att den förutsätter att
trafikförsörjningen i Skåne övervägs i samband med
nästa revidering av planeringsramarna. Jag förutsätter
att regionen använder de ordinarie medlen på ett för
regionen Skåne förnuftigt sätt.
Herr talman! Något om det som många här har
debatterat, nämligen Dennisuppgörelsen, som inte
längre är någon Dennisuppgörelse. Någon har kallat
det för Inespaket. Det betänkandet behandlar är att vi
från utskottets sida tycker att det är mycket angeläget
att fyrspårslösningen kommer till stånd mellan Årsta
och Södermalm, inkluderande en ny Årstabro. Det är
mycket angeläget att planlösningen för detta klargörs
ganska snabbt. Det är också mycket angeläget att ett
tredje spår byggs vid Stockholms central. Skall vi få
effekt av de stora järnvägssatsningar som sker i regio-
nerna runt Stockholm måste fyrspåret och tredje spå-
ret komma till. Annars är i princip de järnvägssats-
ningarna i stort sett bortkastade.
Vi anser också att det är riktigt att nu påbörja
första delen av Botniabanan, men sträckan Sundsvall-
Nyland utgör ju ingen Botniabana. Det finns förhand-
lingsman tillsatt, som vi har hört. Vissa har tydligen
redan läst hans utlåtande. Jag har inte gjort det. Men
jag förutsätter att utskottet får anledning att återkom-
ma till frågan när regeringen återkommer, som sägs i
betänkandet.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan i betänkandet i sin helhet och avslag
på samtliga reservationer.