Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Remissdebatt

BIRGITTA HAMBRAEUS (c), 1994-10-11 (riksmöte 1994/95).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Först till det vilande

grundlagsförslaget. Jag är mycket glad över att Mats

Hellström här klart deklarerade att det inte skall

behandlas förrän folkomröstningen hållits och endast

om det blir ett ja i folkomröstningen. Det vilande

grundlagsförslaget ger nämligen riksdagen rätt att

efter det att en folkomröstning hållits, oberoende av

resultatet, med enkel majoritet ansluta Sverige till

Europeiska unionen. Nu har vi fått ett klart besked av

Europaministern - EU-ministern - att det är endast

om det blir ett ja i folkomröstningen som vi kommer

att ännu en gång bekräfta det vilande

grundlagsförslaget. Annars kommer alltså det vilande

grundlagsförslaget att falla. Detta är ett mycket viktigt

konstaterande.

Jag tycker också att den proposition vi nu

diskuterar är föredömlig på det viset att den är så

tydlig när det gäller den lag som skall antas av

riksdagen. Det står klart och tydligt på sidorna 18, 19

och 20 - bara några få sidor - att vi kommer att ta

över alla tidigare EU-lagar och bestämmelser om

svenska folket röstar ja och vi går med i EU. Det står

också att EU i framtiden kommer att få fatta beslut

som gäller här i landet, även om de går emot våra

egna grundlagar och andra svenska lagar. Det står att

regeringen skall underrätta riksdagen och rådgöra

med den, men det är regeringen som i ministerrådet

kommer att fatta besluten om lagar som skall gälla i

landet. Lagstiftningen kommer alltså att flyttas från

riksdag till regering. Eftersom våra ministrar bara är

en liten del av den beslutande församlingen kan alltså

inte svenska folket utkräva ansvar av dem som i

fortsättningen kommer att ansvara för en stor del av

de lagar som skall gälla i Sverige.

Vad jag förstår är man på många håll angelägen

om att Sverige skall komma med i EU. Vi kommer ju

att betala mycket bra för oss. Per person betalar vi

mer än något annat land. EU skulle, om Norden gick

med i unionen, utökas bara med 6 % människor men

med ungefär 50 % av ytan. EU skulle då få en

flerdubblad tillgång till mineral, fiske och elektricitet.

På det sättet skulle de nordiska länderna bidra mycket

aktivt till unionens rikedom.

Man kan fråga sig vad det är för union som vi

tänker ge makt över oss, om svenska folket röstar ja i

folkomröstningen. Det är viktigt att följa med i

praktiken. Teorin kan låta vacker och fin. Men om

man läser i tidningarna och följer med vad som i

själva verket sker där nere, märker man att det är

nationer som kämpar för sitt eget och som ibland har

ganska låga utpressningsmetoder. Detta har bl.a.

beskrivits i Financial Times, men också i svenska

medier.

Italien har tydligen brutit mot

mjölkkvotsbestämmelserna, som jag inom parentes

sagt tycker är vansinniga. Italien har tydligen ett straff

från EU över sig, böter motsvarande 7 miljarder

svenska kronor. Nu säger man att Italien inte kommer

att ratificera de nya bestämmelserna om en utökad

budget för EU, som skall komma upp i EU-

parlamentet den 24 oktober, med mindre än att detta

klaras ut så att Italien inte behöver betala sina böter.

Då säger Spanien att om Italien inte ratificerar den

nya budgetprincipen, som ger Spanien mer pengar till

sin regionalpolitik, kommer Spanien att motsätta sig

en utvidgning av EU och inte rösta för att bl.a.

Sverige skall bli ny medlem.

Det är viktigt att vi har klart för oss att det är så

här samarbetet sker i EU. Det är alltså utpressning.

Man försöker på olika sätt pressa varandra till

eftergifter. Jag tycker inte att det verkar vara en union

till vilken jag har lust att överlämna rätten att besluta

över mig, rätten att besluta över Sverige.

Det finns också andra saker i denna proposition.

Jag har inte på något sätt hunnit läsa igenom den än.

Frågan är om någon hinner läsa igenom alltihop. Det

visar sig bl.a. att vi plötsligt kommer att tvingas

momsbelägga studiecirklar. ABF, Vuxenskolan och

andra studieförbund har upptäckt att det inom EU

krävs en gemensam momsbas. Vi kan då inte, som vi

alltid har gjort, undanta studiecirklarna från moms.

Det blir en besvärande ny pålaga, en urholkning av

våra möjligheter att själva bestämma och därmed

kunna stödja folkbildningen i landet.

Till sist vill jag ställa en fråga till EU-ministern.

Jag har framställt en interpellation som ännu inte har

bordlagts. Jag skrev den och lämnade in den på

kansliet redan den 3 oktober. Den kommer att

bordläggas på i dag. Jag menar att vi har möjligheter

till inflytande genom EES-avtalet. Vi har vetorätt,

initiativrätt och rätt att vara med i utformandet av de

nya EU-bestämmelserna. Vi kan alltså stoppa dem

såsom gällande för EES. Det är ett inte ringa

inflytande, vilket också den gamla regeringen har

deklarerat. Våra tjänstemän finns med i många

arbetsgrupper.

Jag har framställt min interpellation så fort jag

någonsin har kunnat. Min fråga till Mats Hellström är:

Kommer Mats Hellström att besvara min

interpellation före den 13 november, så att vi kan

klara ut att vi redan genom det begränsade område av

EU:s jurisdiktion som EES-avtalet omfattar faktiskt

har ganska avsevärda möjligheter att påverka? Vi är

ju inte alls tvingade att följa allt som sker i EU:s

fortsatta utveckling genom något sorts hängavtal eller

lydstatsavtal.

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c): Remissdebatt (1994-10-11) — PRESS0