Fru talman! Låt mig börja i slutändan på Gudrun
Schymans inlägg. Hon säger att vi inte kan gå med
därför att det innebär att vi går med i en organisation
som har kapitalets fria rörlighet som princip. Men
detta är ju just vad Gudrun Schyman och alla andra
redan har sagt eller nu säger ja till i EES-avtalet! Vi
har alltså accepterat avtalet, men vi har inte
inflytandet. Har vi givit kapitalet denna frihet är det ju
rimligt att vi också tar på oss det politiska ansvaret
och är med och påverkar. Gudrun Schyman måste inte
ha tänkt igenom den här frågan ordentligt.
Det är inte så att vi ger upp alliansfriheten. Vi har
aldrig sagt det. Vi har inte skrivit på något avtal om
det. Vi hävdar från Centerpartiets och från den
föregående regeringen sida - jag tror att de allra flesta
håller med mig om detta - att vi har den möjligheten
kvar också som EU-medlemmar.
Jag blir litet oroad av att höra Gudrun Schyman
tala om att fredstanken skulle vara historia. Det är
faktiskt oroligheter också i Europa. Det är oroligheter
i det forna Jugoslavien. Vi vet att de unga
demokratierna i Centraleuropa egentligen lever ett
ganska instabilt liv. Det är inte någon säker stabil
situation om vi inte går vidare och försöker att genom
ömsesidigt ekonomiskt samarbetet få in allt fler. Jag
nämner Jugoslavien därför att det hade varit otänkbart
att det som har hänt skulle ha hänt om detta land hade
varit med i EU. Samtidigt skulle samma sak kunnat
hända i andra länder, som Spanien och Italien, om de
inte hade varit med i EU.
Jag tror alltså inte alls att fredstanken är historia,
utan att ett ömsesidigt beroende av varandra är
någonting som nödvändiggör freden. Det är positivt.
Därför tror jag också att det är ett ansvar som vi har
att ta: att vara med och bygga upp en fredlig värld i
framtiden. Vi börjar med de trängre kretsarna runt om
oss.