Fru talman! Kapitalets fria rörlighet som en del av
EES-avtalet är ett mycket problematiskt område,
tycker jag, eftersom kapitalets fria rörlighet står över
hänsyn till både människor och miljö. Det var ett av
skälen till att vi sade nej till EES-avtalet. Det som
händer vid ett medlemskap är ju att vi bygger vidare
på att främja kapitalets fria rörlighet när vi går in i en
ekonomisk och monetär union, när vi separerar
ekonomi från demokratiskt inflytande och kontroll,
när vi förbinder oss att föra en ekonomisk politik som
har prisstabilitet som främsta mål på bekostnad av
hög arbetslöshet, social utslagning och olösta
miljöproblem. Detta är en vidareutveckling, Karl Erik
Olsson, av det som heter kapitalets fria rörlighet i
EES-avtalet och som vi är motståndare till. Det blir
inte bättre för att man utvecklar detta, vilket ett
medlemskap i EU faktiskt innebär.
Karl Erik Olsson säger att ni inte ger upp
alliansfriheten i Centerpartiet. Det är väldigt bra om
ni inte gör det. Då får ni faktiskt också rösta nej till
medlemskap i unionen, eftersom detta innebär just att
ge upp alliansfriheten.
I Finland, där jag var i går och diskuterade EU,
finns ett väldigt klokt försvarsutskott som i total
politisk enighet har deklarerat att ett medlemskap i
EU icke är förenligt med Finlands alliansfria politik,
utan att man då faktiskt måste lägga om kurs. Då bör
man ha en offentlig demokratisk debatt om att lämna
alliansfriheten. Det borde vi ha här också.
Tyvärr har vi inte haft det. Här i Sverige har
utrikes- och säkerhetspolitiken smygvis förändrats. I
dag är det på något sätt inte giltigt att tala om
alliansfrihet som ett säkerhetspolitiskt alternativ. Jag
hävdar att det är ett mycket viktigt alternativ. Det är
viktigt att det finns alliansfria länder. Det är viktigt
för att hävda små länders rätt till självbestämmande
också i säkerhetspolitiken.
Fredstanken, Karl Erik Olsson, är naturligtvis inte
historia. Vad jag menar är att den tanken är historia i
det snäva västeuropeiska samarbetet. I dag handlar det
västeuropeiska samarbetet inom den europeiska
unionen inte om freden, utan det handlar om
ekonomin.
Jag tror att Karl Erik Olsson och jag kan vara
överens om att EU:s insatser då konflikterna i det
forna Jugoslavien utbröt är mycket klandervärda. Man
gick genom en erkännandediplomati på ett mycket
tidigt stadium in och rörde om på ett sådant sätt att
man försvårade och förvärrade de konflikter vi
fortfarande lever med. Det var ingen särskilt
hedervärd position som den europeiska unionen hade
där.