Fru talman! Carl Bildt! Min danska sambo är
taleskvinna för UNI-bevegelsen som är den största
danska unionsmotståndarrörelsen. Hon är inte rasist.
Hon är inte extremist. Hon är inte fascist. Hon är inget
av de invektiv som Carl Bildt vräker ur sig mot de
goda demokrater som har tagit ståndpunkten att
Europeiska unionen är någonting som de inte gillar.
Jag tycker att Carl Bildt borde hålla sig för god för
sådant.
Är ungdomarna bland fältbiologerna, som är
medlemmar i Folkrörelsen mot EU, extremister?
Miljöförbundets medlemmar, Jordens vänners
medlemmar, Framtiden i våra händers medlemmar,
Unga allergikers medlemmar och alla dessa ungdomar
som är EU-motståndare för att de är besjälade av en
känsla för global solidaritet är de extremister och
fascister?
Carl Bildt var ute och reste varje måndag när han
var statsminister. Han måste väl ändå ha träffat dessa
ungdomar någon gång. Han borde kunna skilja på
rasister och goda idealistiska, globalt solidariska
ungdomar. Nejrörelsen i Sverige är kanske den största
demokratiska folkrörelse som vi har haft sedan
arbetarrörelsens barndom.
Är Transportarbetareförbundets medlemmar
extremister? Är norska LO fascister? Är finländska
LRF någon sorts hembygdsfascister? Eller vad är det
fråga om?
Det är nog ganska hög tid för jasidan att se
sanningen i vitögat. Det kanske är svårt att göra det
där uppifrån den maktelitistiska nivån. Men
nejrörelsen är faktiskt en bred demokratisk
folkrörelse. Precis som alla andra folkrörelser
intresserar den sig för folks vardagsliv, sådant som
Carl Bildt avfärdar som detaljer. Inte ett ord sägs till
alla dem som är oroliga för att vi inte skall kunna
behålla salmonellafriheten. Inte ett ord sägs till alla
dem som är oroliga för kadavermjöl i maten. Inte ett
ord sägs till alla dem som är oroliga för hur det skall
gå med drogmissbruket hos ungdomar och som tar
varningarna från Tullfacket på allvar. Carl Bildt
nämner inte ett ord om det som vanliga människor
ställer frågor om och som de är bekymrade för.
Min fråga om rent spel: Är Carl Bildt beredd att
ställa upp på att folket skall få tillgång till de
originalhandlingar som de skall fatta beslut om? Hur
är det med utträdesrätten? Detta kanske verkar
teoretiskt från Carl Bildts utgångspunkt, eftersom det
förefaller som om han vill gå med i EU på vilka
villkor som helst.
Det måste ju ligga någonting bakom det faktum att
en av de vanligaste frågorna som ställs ute på
skolorna är: Om det visar sig att det var fel, hur gör vi
då? Vad kan vi då göra? Har de sett till att det finns
en garanterad rätt, så att man vet precis hur det skall
gå till?
Vad har Carl Bildt för svar? Är det fortfarande det
där trasslandet, eller finns det någon ny variant vid
sidan av Wienkonventioner och Grönlandsfall som nu
inte funkar längre. Ta folkets frågor på allvar, Carl
Bildt!