Fru talman! Världen växer samman genom allt
bättre kommunikationer, både fysiska
kommunikationer och informationskommunikationer.
Det gör att ekonomierna i olika delar av världen också
växer samman.
Men tyvärr upplever vi fortfarande mycket av
konflikter och krig i världen. Det fredsprojekt som
startade 1957 med EEC har faktiskt fungerat i den här
delen av världen. Där det tidigare var vanligt med
stora och blodiga konflikter har vi upplevt en lång
period av fred, som vi är glada över. Tyvärr sträcker
den sig inte långt bort. Även på vår kontinent är det
ganska bedrövligt i andra stycken.
Jag tror att det är mycket viktigt att vi fullföljer
den grundläggande tanken, att vi bygger på detta
fredsprojekt, att vi i de nordiska länderna drar vårt
strå till stacken och att vi sedan går vidare mot ett
alleuropeiskt samarbete, där vi knyter länderna i
Centraleuropa och Baltikum till det europeiska
samarbetet.
Man blir förvånad över att höra Per Gahrton, som
jag tror är en sann internationalist, säga att han inte
tror att man kan påverka EU, men väl tror att man
från svensk sida kan påverka hela världen. Jag tror att
vi kan bådadera. Men vi har anledning att börja och
anstränga oss allra mest med de länder som ligger
närmast oss.
Gudrun Schyman sade tidigare i dag att
demokratin ständigt måste återerövras. Det håller jag
gärna med om. När kommunikationerna förbättras är
det ingenting som flyttar så lätt som pengar och beslut
av den s.k. marknaden. Det har vi upplevt. Det
upplever vi i dag.
Det innebär att den politiska makten i stora delar
är inskränkt, men inte på den nationella nivån. Den
ekonomiska makten har blivit alltmer internationell,
och för att göra någonting åt det måste vi på det
internationella planet också skapa en förutsättning för
ett politiskt agerande för att kunna klara av
marknaden. EU är en möjlighet att gå vidare och
hantera en del av de här frågorna. Jag tror att det är
nödvändigt att utnyttja den möjligheten.
Miljöfrågorna känner inte några gränser. Det vet
vi. Föroreningarna överskrider gränserna både i havet
och i luften. Det är viktigt att vi är med och påverkar
besluten i vårt närområde. Förhandlingarna med EU i
miljöfrågorna gick bra för Sveriges del. Men de visar
framför allt att det lönar sig att agera. Det lönar sig att
trycka på. Då är man beredd att diskutera. Jag tror att
det är viktigt att Sverige, med vår progressiva
hållning, kommer med för att påverka den europeiska
miljöpolitiken i framtiden.
Jag är medveten om att en stor organisation som
den europeiska unionen har centraliseringskrafter. De
är inbyggda i alla stora system. Men de här
centraliseringskrafterna måste motverkas. Det är för
mig en positiv upplevelse att ha varit med under
förhandlingarna och kunnat notera att EU har en
attityd till regionalpolitik som är positiv, som faktiskt
är mer positiv ibland än den vi har mött i den här
kammaren när vi har diskuterat de här frågorna på
svensk nivå. I det europeiska samarbetet visar vi
också att vi kan ta hand om ytterområdena. Jag tror att
det är viktigt att göra det.
Frågan om regionalpolitik gränsar naturligtvis till
hur man hanterar landsbygd och de areella näringarna.
Den gemensamma jordbrukspolitiken i EU har redan
varit uppe i debatten och med all rätt kritiserats. Jag
har redan på ministermöte i Bryssel tillåtit mig att
säga att det inte just är någon dröm för en avreglerare
att acceptera den europeiska jordbrukspolitiken. Jag
fick medhåll bl.a. från Storbritannien: Det är då inte
någon dröm, det är en mardröm. Jag delar den
bedömningen. Jag tror att den erfarenhet som vi har
från svensk sida kommer väl till pass i samarbetet och
att den kommer att kunna göra sig gällande.
Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det
ändå finns drag i EU:s politik som är positiva. Den är
faktiskt mer positiv till småjordbruk än den svenska
jordbrukspolitiken. Den är mer positiv till
missgynnade områden.
Vi lyckades hantera salmonellafrågan. Låt vara att
någon länsstyrelse fortfarande kan vara orolig. Men
resultatet av förhandlingarna innebär att vi får en
bättre kontroll av salmonella i livsmedel vid ett EU-
medlemskap, med det system som vi redan
introducerar, än med det system som finns för
närvarande.
Djuren som kan bli smittade har också tagits upp i
debatten. Det är klart att ökade transporter alltid kan
leda till detta. Men vi var överens om att med den
kunskap vi har från svensk sida, arrangemang med
tilläggsgarantier, övergångslösningar och vetenskaplig
påverkan, kan vi klara de här problemen under de
närmaste åren.
Jag är särskilt glad över att det finns en respekt
för områden långt borta, för landsbygden, och för de
förnybara resurserna i EU:s politik. De förnybara
resurserna är en förutsättning för att vi skall kunna
utveckla det kretslopp som allt fler partier nu talar
om. Det ger mig ett hopp inför framtiden. Men det är
nödvändigt att vi också är med och påverkar.
Jag tycker att man skall erkänna att beslutet om
medlemskap i EU är det största och kanske svåraste
som svenska folket har haft att ta ställning till under
mycket lång tid. Men även som centerpartist kan man
komma fram till att det som talar för ett medlemskap
är övervägande. Att man är decentralist behöver inte
alls innebära att man är isolationist. De tyngsta
argumenten är freden, inflytandet och miljön i vid
mening.