Herr talman! Sveriges utrikespolitiska tradition
utgör tillsammans med vårt nationella arv en viktig
del av landets identitet i ett internationellt perspektiv.
Utrikespolitikens syfte är att verka för en
internationell stabilitet som möjliggör en gynnsam
samhällsutveckling för fred och social välfärd.
En dynamisk omvärld kräver en dynamisk
utrikespolitik som kan finna nya lösningar på dagens
problem. Kampen för demokrati, mänskliga
rättigheter, rättssäkerhet och välstånd kräver effektiva
internationella samarbetsformer.
Kristdemokraterna i Sverige, kds, har nu under
lång tid förordat ett svenskt medlemskap i EU av
realpolitiska men också av ideologiska skäl. Vi
välkomnar därför att ett omfattande
förhandlingsarbete nu har genomförts så att, om
svenska folket så önskar, Sverige kan ansluta sig till
den europeiska gemenskapen, EU.
EU är den enda riktigt verksamma europeiska
organisation där Sverige tillsammans med andra
länder kan påverka och möta de stora
gränsöverskridande utmaningarna, såsom ekonomi,
välfärd, säkerhet och miljö.
Vi kan konstatera att de som säger nej till detta
samarbete egentligen bara förenas av sitt nej till EU.
Några anser att EG var bättre än EU, andra anser att
EES-avtalet är fullt tillräckligt, medan åter andra
endast vill ha frihandelsavtal med EU och en nordisk
union.
I ett internationellt perspektiv är det nordiska
samarbetet, på grund av likheterna länderna emellan
och den geografiska närheten, viktigt, men vi måste
också inse dess begränsningar. Finland, Sverige,
Norge, Danmark, Åland, Färöarna och Grönland utgör
en stor landareal men har endast 23 miljoner invånare
- det är mindre än befolkningen i Belgien och
Nederländerna tillsammans.
Det samarbete som finns mellan de nordiska
länderna är omfattande och bör utvecklas ytterligare.
Vid ett EU-medlemskap kommer det befintliga
nordiska samarbetet visa sig vara mycket värdefullt.
Det kommer att uppvärderas och utvecklas som en
nordisk samsyn, som är angelägen att presentera på
gemenskapsnivå inom EU. Det nordiska samarbetet
skall därför i ett framtida perspektiv ses som ett
regionalt forum inom en större enhet.
Herr talman! I detta sammanhang är det värt att
notera att många av de nackdelar som Miljöpartiet
hyser farhågor om när det gäller EU kan man utan
betänkligheter acceptera och t.o.m. förorda inom en
nordisk union.
Av rapporten Norden som alternativ till EU
framgår att man inte har något emot att uppge
suveränitet och självständighet i en nordisk tullunion
och att man inte har något emot överstatlighet när det
gäller kapitalrörelser, industri-, energi- och
socialpolitik.
Samma rapport visar att man är beredd att
äventyra framtiden för den välfärdsfaktor som har
betytt mest för Sveriges välstånd, nämligen frihandeln
i Europa.
Anmärkningsvärt nog kan också Miljöpartiet tänka
sig att uppge den militära alliansfriheten inom ramen
för ett nordiskt försvarsförbund, ett nationellt steg
som inte medlemskapet i den europeiska unionen
kräver.
Miljöpartiet anklagar EU för att vara en
rikemansklubb som utestänger tredje världen,
samtidigt som man i sin rapport föreslår åtgärder som
skulle ha sådana konsekvenser att handeln för tredje
världen kraftigt reducerades. I rapporten föreslås
nämligen att gränsskyddet inom svenskt jordbruk
läggs på en sådan hög nivå att självförsörjning
uppnås. Den här principen skulle innebära ett
allvarligt hot mot tredje världens utveckling.
När det gäller det verkliga förhållandet mellan
tredje världen och EU kan man konstatera, att
eftersom kristdemokrater och socialdemokrater från
första början har varit tongivande i EG-sammanhang,
har solidaritet och gemenskap varit centrala begrepp i
Europabygget. Tanken har varit att skapa så goda och
nära relationer mellan Europas folk att krig aldrig mer
skall bli möjliga. Visionen är också att frukterna av
det europeiska samarbetet skall komma människor i
tredje världen till del.
Jag vill understryka att de europeiska
kristdemokraterna inte har ett snävt EU-perspektiv på
välfärdsutvecklingen. EU lägger mycket stor vikt vid
att utveckla de sociala och ekonomiska relationerna
mellan Central- och Östeuropa, medelhavsländerna
och Mellanöstern.
Med tredje världen har EU, och de enskilda
medlemsländerna, privilegierade relationer via de s.k.
Loméavtalen. Att EU river de inre gränserna betyder
därmed inte att man höjer de yttre gränserna. Tvärtom
pågår i fråga om de yttre tullarna en
nedmonteringsprocess, som initieras och drivs av de
pågående GATT-förhandlingarna.
Redan i dag är EU världens största enskilda
bidragsgivare. EU ger bistånd och stöd till 69 länder i
Afrika, Karibien och Stilla-havsområdet, anslutna till
den s.k. Lomékonventionen, ett antal länder i Asien
och Latinamerika, flertalet av de länder i
medelhavsområdet som inte är medlemmar i EU samt
länder i Central- och Östeuropa.
Herr talman! Sammanfattningsvis: Det finns
avsevärt mycket mer som förenar oss i Västeuropa än
vad som skiljer oss åt.
Det förhandlingsresultat som proposition nr 19 om
svenskt medlemskap i EU innehåller i fråga om
- svenska miljökrav
- svensk alliansfrihet
- gemensam handelspolitik
- ekonomiskt och monetärt samarbete
- gemensam jordbrukspolitik
- svenskt regionalstöd
- rättssamarbete, osv.
är så fördelaktigt för Sverige att det bör kunna antas
utan ängslan och tvekan även av de mest kritiska till
svenskt medlemskap.
Sverige deltar i dag i många samarbetsorgan både
inom och utanför Europa för att främja landets olika
intressen: Europarådet, OECD, ESK, FN, m.fl. Dessa
är ett komplement, inte ett alternativ, till EU, eftersom
de saknar den effektivitet och handlingskraft som
erfordras på den europeiska kontinenten.
Herr talman! Det är Kristdemokraternas
övertygelse att svenska folket den 13 november bör
rösta ja till detta medlemskap.