Fru talman! Att koldioxidskatten inte ändrades för
att den var bra, är en skön själs bekännelse. Den
ändrades som ett led i EU-anpassningen. Så har det
gått med en mängd saker. Detta har ert parti, som vill
försöka vara ett miljöparti, tvingats att göra i den
borgerliga regeringen.
Karl Erik Olsson vidhåller att ni har klarat
garantin när det gäller salmonella. Frågan om risken
för salmonella är viktig. Men om det bara hade gällt
den frågan kanske det inte skulle ha räckt för att jag
skulle rösta nej till EU. Det vill jag gärna betona.
Frågan är dock i sig mycket viktig. Den är ett
exempel på hur man hanterar olika saker. Karl Erik
Olsson vidhåller här att det är bra. Det finns dock fler
remissinstanser än de jag har nämnt som har tagit upp
den här frågan. T.ex. länsstyrelsen på Gotland vill att
kravet på salmonellafrihet skall gälla samtliga
salmonellatyper och inte bara de speciella typer som
man inom EU anser vara betydelsefulla. Det påpekas
att det finns 2 000 salmonellatyper. Det är bara en
handfull av dem som Karl Erik Olssons påstådda
segrar handlar om. De andra typerna av salmonella
har över huvud taget inte berörts. Detta framkommer i
remissvar efter remissvar. Jag tror att det är ganska
uppenbart för kammarens ledamöter att regeringen
faktiskt inte har tagit dessa instanser på allvar.
Karl Erik Olsson nämnde Statens
veterinärmedicinska anstalt. Det är just den som säger
att introduktion i landet av nya smittämnen ökar om
Sverige antar EU:s regelverk. I detta fall avsågs
djursjukdomar.
Jag tycker att det är ganska allvarligt om man
börjar hantera de ämbetsverk, experter och
folkrörelser som är insatta i olika delar av det svenska
samhällets myriader av detaljer på det sätt som ni har
gjort i detta mycket konkreta fall med salmonellan. Är
inte detta ett testfall på hur det kommer att bli i
framtiden? Riksrevisionsverket har i sitt
remissyttrande - jag hoppas att alla kammarens
ledamöter har dessa viktiga remissyttranden aktuella
för sig - sagt att ett EU-medlemskap leder till en
oerhörd förändring av remissverksamheten. Det ställs
krav på mycket snabba beslut. Man hinner inte med
den omfattande remissbehandling som man har ägnat
sig åt i Sverige. Den har nästan varit ett särmärke och
ett hederstecken för den svenska demokratin. Det
skall gå mycket snabbare.
Vi har sett hur det har kommit att bli i Danmark
där de folkvalda ofta kommer in när realbesluten
redan är fattade. I det avseendet är Karl Erik Olssons
svar mycket lärorika. De avslöjar att vi går mot en
radikal förändring av den svenska demokratin.
Remissinstanser, statliga myndigheter och folkrörelser
kommer att få oerhört mycket mindre inflytande.