Fru talman! Det är bra att vi får en EU-debatt här i
riksdagen i dag. Samtidigt har jag en känsla av att det
är någonting som är fel. Varför ligger denna digra
lunta på riksdagens bord och inte på svenska folkets
bord? Samtliga partier har ju faktiskt lovat att frågan
inte skall avgöras i denna kammare utan i en
folkomröstning. Men svenska folket har inte fått
hemskickat någon lag om EU-anslutning eller något
medlemsavtal eller någon av de 20 traktater av
grundlagskaraktär som föreslås bli svensk lag,
däribland unionsfördraget, Maastrichttraktaten.
Nej, i stället har hushållen fått nöja sig med
Utrikesdepartementets handelsavdelnings lilla
broschyr. Jag har jämfört den med de statliga verkens
remissyttranden över medlemsavtalet. Dessa
remissyttranden är ett exempel på att vissa delar av
svensk demokrati och statsförvaltning fortfarande
fungerar väl. Remissyttrandena kom tyvärr in för sent,
eftersom remisstiden utlöpte när avtalet redan var
undertecknat. Statsförvaltningen har i alla fall gått till
verket med den oväld den är känd för. Dessa
remissyttranden visar att nej-sidans kritik av UD:s
propagandabroschyr vilar på saklig grund.
Några exempel: UD påstår utan reservation att den
svenska offentlighetsprincipen fortsätter att gälla vid
EU-medlemskap. Men kammarrätten i Göteborg
anser att man får räkna med att räckvidden av
offentlighetsprincipen minskar vid EU-medlemskap.
UD påstår att Sveriges salmonellafrihet kan bestå i
EU. Men flera länsstyrelser, bl.a. den i Skaraborg,
fastslår att möjligheterna att i framtiden upprätthålla
Sveriges nuvarande salmonellafrihet minskar.
UD påstår att Sverige kan behålla strängare regler
för kontroll av djursjukdomar. Men Statens
veterinärmedicinska anstalt anser att riskerna för
introduktion i landet av nya smittämnen ökar om
Sverige antar EU:s regelverk.
UD påstår att kampen mot narkotika stärks genom
nya metoder inom EU. Men Statens
institutionsstyrelse, som ansvarar för vård av unga
drogmissbrukare, varnar för att EU-medlemskap leder
till ökat drogmissbruk i landet. UD påstår att
Systembolaget blir kvar. Men de juridiska
fakultetsnämnderna i Uppsala och Stockholm
understryker att Systembolagets framtid avgörs av
EU-domstolen.
UD påstår att Sverige självt kan avgöra om
Sverige skall gå med i EU:s centralbank och byta
kronan mot ecu. Det resonemanget underkänns helt av
juridiska fakultetsnämnden i Stockholm, som påpekar
att Sverige inte har något som helst undantag från den
ekonomiska och monetära unionen i medlemsavtalet.
UD påstår att Sverige kan behålla särregler för miljön
med hänvisning till den s.k. miljögarantin.
Naturvårdsverket, däremot, ifrågasätter miljögarantins
betydelse.
Detta var bara några få exempel på motsägelser
mellan de statliga ämbetsmännens analyser och UD:s
utskick till svenska hushåll. Det föranleder två krav,
som det skulle vara utmärkt om den nya regeringen
reagerar på. För det första: Dra in den senaste
broschyren! Eller, om det är för sent, ge resurser, ett
tilläggsanslag, till Folkrörelsen mot EU, så att vi kan
skicka ut en egen broschyr med en mer korrekt
version av vad medlemsavtalet innehåller. För det
andra: Dela ut unionsfördraget, Maastrichtfördraget,
och andra originaltexter gratis till alla som vill ha
dem! Varför skall icke allt detta finnas tillgängligt på
landets bibliotek, postkontor osv., för var och en som
vill gå in och ta ett eget exemplar? Finns det någon
anledning att folket som skall besluta inte skall ha
chans att ta hem ett exemplar och i lugn och ro läsa
igenom precis det de själva vill? Varför skall vi på
något sätt vara förmyndare över vilken information
folket skall få? Det vore trevligt med ett positivt
besked på den punkten.
EU-propositionen bekräftar två av EU-kritikernas
centrala påståenden. För det första bekräftas att EU-
medlemskapet är någonting fullständigt enormt, och
för det andra att det är praktiskt taget oåterkalleligt.
EES-avtalet, däremot, är av betydligt mindre
omfattning. Det omfattar bara ungefär 2 000 av de
sammanlagt 16 000 rättsregler som ingår i ett EU-
medlemskap. EES-avtalet är tillåtet enligt grundlagen.
Det är alltså inte ett EU-medlemskap, utan grundlagen
måste ändras. Lagstiftningsmakten förskjuts från
riksdagen till EU:s ministerråd. Det marginella
svenska inflytandet, vem skall utöva det? Jo, det skall
regeringen göra. Det står i det lagförslag vi har här, i
handlingarna, att regeringen är skyldig att underrätta
och rådgöra med riksdagen, men inte att följa
riksdagens beslut. Det innebär att riksdagen i alla de
sammanhang där avgörandet fälls i EU:s ministerråd,
förvandlas från lagstiftare till rådgivande
remissinstans. Jag hoppas att alla ni som är på ja-
sidan har gjort klart för er att ni förvandlar er själva i
stor utsträckning från lagstiftare till
regeringsrådgivare.
Fru talman! En av de vanligaste publikfrågorna
vid tusentals EU-debatter lyder ungefär så här: Kan
Sverige lämna Europeiska unionen om det visar sig
att ja-sidan hade fel? Ja-sidan har tidigare hänvisat till
Wienkonventionen om traktatsrätt, som skulle medge
utträdesrätt. Detta har dock underkänts av expertis på
traktatsrätt. Företrädare för ja-sidan har, hedersamt
nog, enligt Svenska Dagbladet den 2 oktober, lovat att
inte längre hänvisa till Wienkonventionen.
Ja-sidan har också hänvisat till fallet Grönland.
Men i det s.k. Grönlandsfördraget, som finns med
som bil. 27 i handlingarna, sägs uttryckligen att
utträdet för Grönland beviljades på grund av
Grönlands särdrag och att Grönland i stället passade
bättre in bland andra utomeuropeiska kolonier.
Grönland fick också samma relation till EU som
andra utomeuropeiska kolonier. Sverige är faktiskt
ingen utomeuropeisk koloni till något EU-land, och
därför kan Grönlandsfallet inte användas som
prejudikat i fallet Sverige. Det betyder att Sverige vid
EU-medlemskap saknar varje form av säkrad rätt till
utträde.
Carl Bildt har en gång sagt att vi kanske kan
trassla oss ur ändå. Vi får se om han säger det här i
dag igen. Det är möjligt att det är så. När Sveriges
övervägande EU-skeptiska ungdom undrar ifall de,
när de tar över samhällsansvaret, kan komma ur
unionen om de vill det, blir alltså makthavarnas svar:
Nja, Sverige har visserligen ingen rätt att utträda, och
det vore avtalsbrott att göra det. Det skulle kräva att vi
åkte runt till alla EU-huvudstäder med tiggarstaven
och begärde nåd, att få lov att lämna EU, och alla
skulle godkänna det. Men ni unga som är så flinka, ni
kan nog trassla er ut ändå, om det behövs. Det är det
arv vi lämnar över till den unga generationen.
Varför, Carl Bildt? Varför, Ingvar Carlsson?
Varför, ni som är ansvariga, har ni i alla fall inte gjort
detta minimala, att i medlemsavtalet få in en exakt
beskrivning av former, procedurer och villkor för ett
utträde, om våra barn, barnbarn eller barnbarnsbarn
kanske kommer fram till en annan uppfattning än den
ni hade? Varför överlämnar ni till kommande
generationer denna totala ovisshet om hur det skall gå
till?
Fru talman! Det talas i propositionen mycket om
att Sverige vid EU-medlemskap skulle kunna påverka
Europas framtid. Tror någon att de dominerande
makthavarna i EU tänker låta Sverige lägga om
kursen? Naturligtvis inte! Ingen kan beskylla dem för
att dölja vad de vill. Det står solklart i den långa
intervjun med premiärminister Balladur i Le Figaro
den 31 augusti. Det är bara att läsa den. Där står
precis vad han menar. Det skall finnas en central
homogen kropp, som huvudsakligen skall bestå av
Frankrike och Tyskland.
Det tyska regeringspartiet CDU säger i sitt
program från dagen efter: Den fasta kärnans kärna
utgörs av Tyskland och Frankrike.
De talar alltså öppet om vad de tänker sig, dvs. en
stormaktsunion.
I den debatt som har utlösts - det var en mycket
stor debatt i EU-länderna - finns det en enighet om att
nya länder inte får komma och ändra kursen. Man
skall gå vidare mot ökad sammanväxning. Det är en
västeuropeisk stormaktsunion som skissas upp.
I EU-parlamentets debatt den 29 september sade
t.ex. en talare: Varför inte kalla kommissionen för en
regering? Ja, varför inte, för man är ju på väg åt det
hållet.
Europe Market Access, som är en politisk
konsultfirma och som ses som ansedd i Bryssel,
föreslår just det i en ny rapport. Man säger där att
kommissionen, för att effektivisera det hela, måste få
färre ledamöter. Småstaterna skall inte ha någon alls,
eller gruppvis samsas om en.
I CDU-programmet säger man att det måste vara
ökad proportionalitet mellan invånarantal och
inflytande. Om EU är en union, en stat, varför skall då
en tysk röst väga mindre än en svensk? Naturligtvis
inte, och därför kommer man att ändra på det. Det blir
inte så att småstaterna får ökat inflytande.
Småstaterna får i stället - det är detta debatten handlar
om - minskat inflytande.
Man kan naturligtvis blunda för den verkligheten
om man vill, precis som en del i denna kammare
gjorde när vi från Miljöpartiet för några år sedan då vi
satt här talade om att EU nog skulle skaffa sig en
gemensam valuta, kanske en gemensam utrikespolitik
och en gemensam centralbank. Vi blev förlöjligade.
Det var helt orealistiskt, det var skräckvisioner. Nu är
allt detta beslutat, och det håller på att genomföras.
Det sägs i tidningarna ibland att det skulle finnas
ett särskilt socialdemokratiskt ja till EU, som skulle
vara annorlunda än det borgerliga. Jag tillhör dem
som tvivlar på att det kan vara på det sättet. Men om
det skulle finnas någon teoretisk möjlighet, är det då
inte ett problem att detta är den borgerliga regeringens
proposition? Det är den borgerliga regeringens
bedömning av EU-medlemskapets innebörd. Borde ni
inte, Mats Hellström, i varje fall dra tillbaka denna
proposition och lägga fram en egen proposition? Gör
ni inte det, måste vi utgå från att det inte finns någon
som helst skillnad mellan ett socialdemokratiskt ja
och ett borgerligt ja.
För att underlätta det för er, så att riksdagen sedan
kunde fatta ett beslut om det, hade jag tänkt framställa
ett yrkande om att dra tillbaka propositionen och
komma med en ny. Men det lär inte vara möjligt i det
här skedet. Därför nöjer jag mig med att uppmana er
att faktiskt dra tillbaka den och komma med en ny,
socialdemokratisk, proposition. Då får vi se om den är
annorlunda än den borgerliga. Annars vet vi på nej-
sidan klart besked, och det vet också svenska folket:
det är samma proposition som båda regeringarna står
bakom. Det skall vi väldigt noga komma ihåg. Det är
exakt samma proposition, så länge den inte är
återkallad, som båda regeringarna står bakom, exakt
samma bedömningar på ungefär 3 000 sidor. Det skall
vi som sagt mycket noga komma ihåg.
Ett nej till EU i folkomröstningen skulle befria
Sverige från EU-underkastelsens mentala
gastkramning och öppna vägen för en progressiv
politik för ekologisk balans och full sysselsättning.
Det skulle ge Norden en ny chans att bli en
föregångsregion. Det skulle ge Europeiska unionen en
nyttig chock. Det skulle bli en sorts andra slag efter
det danska nejet 1992, som ju tyvärr myglades bort
men som var mycket nyttigt och som man tackade för
i EU. Merci, le Danemark, skrev t.ex. Le Figaro. Man
behöver sådana chocker ibland för att få en ordentlig
diskussion. Då skulle man kunna öppna för det
alleuropeiska samarbete som vår miljöförstörda
kontinent så väl behöver.
Ett nej till EU i det trots allt jämförelsevis rika och
välmående Sverige skulle vara en kraftfull
solidaritetssignal till hela världen, en signal om att
Sverige avvisar den navelskådande västeuropeiska
isolationismen och i stället återknyter till sina egna
stolta traditioner som ett globalt solidaritetsland, som
inte bara tittar på den närmaste regionen utan som vill
medverka till att rädda hela mänsklighetens
gemensamma framtid.
(Applåder)