Fru talman! Jag skall göra mitt inlägg från bänken.
Det medför den nackdelen att jag inte ser
anförandeklockan, men jag skall för ordningens skull
ändå göra så.
Per Gahrton är en gammal demagog av klass. Han
vet mycket väl att jag inte talade om dem som är
skeptiker eller motståndare i Sverige, men han
försökte vrida det därhän. Vad jag sade, och det
svarade han inte på, var att jag har träffat de gröna i
Europaparlamentet, där Europas miljöpartier är
representerade. Hans egna vänner där är inte för att
deras respektive länder skall lämna det europeiska
samarbetet.
Det är alldeles rätt, som han säger, att de har
synpunkter på hur detta samarbete skall gestalta sig.
Det är ganska naturligt att de har sådana - det vore
skräp av dem som gröna partier att inte ha det - men
jag har inte träffat en enda miljöpartist eller grön
företrädare i andra europeiska länder som inte säger
att vi måste ha mera av samverkan. Inom den ram
som Europeiska unionen ger får vi denna möjlighet.
Ni står alltså isolerade, och det finns inga stora
politiska krafter i Europa med erfarenhet av
samarbete som vill stiga ut ur detta samarbete och alla
dess möjligheter.
Så över till de olika konkreta problemen. Per
Gahrton sade att jag inte sade någonting om
drogmissbruket. Då lyssnade han dåligt. Han var väl
upptagen av det som han hade bestämt att han skulle
säga. Jag tycker att det är en av de allra viktigaste
frågorna, och det är uppenbart att vi aldrig klarar den
själva. Det är bara genom mer av samverkan som vi
som nationer kan möta den internationellt
organiserade brottsligheten. När brottsligheten
organiserar sig internationellt, måste också brotts
bekämpningen organiseras internationellt, och det
sker nu inom Europeiska unionen.
Så några ord om Per Gahrtons andra frågor. Vad
gäller originalhandlingarna utgår jag självfallet, Per
Gahrton, från att varje bibliotek med självaktning i
vårt land har denna proposition, och jag utgår från att
alla som är intresserade av fakta får möjlighet och tar
sig tid att läsa igenom den. Jag anbefaller
propositionen på det varmaste.
Så till den ständiga frågan om utträdet. Det är rätt,
som Per Gahrton säger, att det inte finns någon
utträdesbestämmelse. Någon sådan finns inte heller i
Förenta nationerna eller i det nordiska samarbetet. Vi
går ju in på detta samarbete i förhoppning om att det
lyckas.
Vidare vet både Per Gahrton och jag, kunniga i
historia som vi är, att utvecklingen kan gå därhän att
samarbetet bryter samman. Det inträffade med
Nationernas förbund i Europa på 1930-talet, och det
kan inträffa med FN, med det europeiska samarbetet
och t.o.m. med det nordiska samarbetet. Ingen kan
veta exakt hur ett sådant sammanbrott kan ske, men
jag tycker att det skall vara en gemensam politisk
uppgift att se till att samarbetet vidareutvecklas i
framtiden.
Till slut vill jag be Per Gahrton att i den replik
som han har kvar nämna bara ett enda ord om sitt
alternativ. Varför är EES-avtalet, som också han så
tydligt har fördömt, nu plötsligt så bra?