Fru talman! Det svenska motståndet mot ett
medlemskap i den europeiska unionen är oerhört
brett. Till folkrörelsen mot EU räknar vi jordbruks-
och civilministern, politiker från alla olika
riksdagspartier, kända ekonomer och forskare, tunga
fackliga ledare, mängder av folkliga rörelser och
organisationer. Det är människor från alla olika delar
av det svenska samhället. Att vara EU-motståndare är
inget konstigt. Det har blivit en folkrörelse.
Vi står här i dag med en massiv
regeringsproposition om Sveriges medlemskap i den
europeiska unionen. Den mycket tjocka propositionen
ger en symbolisk bild över vilket omfattande beslut vi
står inför. Den 13 november skall det svenska folket i
folkomröstningen fatta sitt beslut om EU. Det är ett
beslut som riksdagen har att respektera.
I centrum står frågan om demokrati och
självbestämmande. EU-förespråkarna hävdar ibland
att EU inte inskränker den nationella
självbestämmanderätten. Samtidigt brukar samma
personer hävda att ett EU-medlemskap leder till ett
verkligt inflytande över lagarna i den europeiska
unionen. Det går rimligen inte ihop. Det som Sverige
vinner på ett medinflytande inom EU:s överstatliga
ramar måste givetvis betalas med minskat
självbestämmande för den svenska riksdagen.
Om Sverige skulle bli medlem i EU innebär det i
praktiken att t.ex. vår jordbruksminister Margareta
Winberg får åka till Bryssel och rösta om EU-lagar,
lagar som detaljreglerar villkoren för EU:s samtliga
bönder. Det är detta som Carl Bildt har brukat kalla
"rösträtt i Europa". Men konsekvensen av rösträtten i
Europa är också "EU-staters rösträtt i Sverige", eller
för att uttrycka det precist: Margareta Winbergs röst
skulle motsvara fyra röster när det gäller
jordbrukspolitiken i den europeiska unionen,
samtidigt som den italienske jordbruksministerns röst
- han är medlem i fascistpartiet - skulle motsvara tio
röster när det gäller den jordbrukspolitik som också
blir giltig i Sverige.
Vill vi ge honom det inflytandet över svensk
lagstiftning? Vill vi frånhända oss möjligheten att
självständigt kunna reformera den svenska
jordbrukspolitiken? Vill vi avbryta den reformering
som inleddes år 1990 och som syftade till en
avveckling av det komplicerade regleringssystemet,
som syftade till en större konsumentinriktning och
som syftade till en bättre miljö? Vill vi avbryta detta
för att i stället ansluta oss till EU:s extremt
kostsamma och i det närmaste perversa
jordbrukspolitik, en politik som gynnar
storgodsägarna? Det är några av de många val som är
inbyggda i ett ja eller nej till ett medlemskap i den
europeiska unionen.
En del socialdemokrater säger att det skulle vara
ett uttryck för internationalism att få rösta i
ministerrådet. Det är klart, om man menar att
internationalism är detsamma som att en svensk
jordbruksminister får den stora lyckan att t.ex. få vara
med och detaljreglera villkoren för olivodlingar på
den iberiska halvön. Då är det kanske så. Men lägger
man i ordet internationalism i stället förståelsen
solidaritet med de fattiga och förtryckta i hela
världen, då bör vi lyssna på Sydafrikas president
Nelson Mandela, när han talar om den europeiska
unionens framväxt. Han säger: "Framväxten av EU
och NAFTA på det norra halvklotet har försvagat u-
länderna, och i synnerhet de länder som i likhet med
Sydafrika inte är knutna till något block."
Folkomröstningen handlar alltså också om ifall vi
vill ansluta oss till den västeuropeiska union som med
tullmurar och med gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik syftar till att bilda en ny stormakt.
Vill vi ansluta oss till en stormakt som i konkurrens
med Japan och USA skall strida om marknadsandelar
i en värld där det är syd, och dess fattiga
människomassor, som plundras? Eller vill vi slå vakt
om möjligheten att vi i Sverige i en tid av växande
globala spänningar mellan nord och syd skall kunna
agera självständigt för minskade klyftor mellan i- och
u-länder?
För oss som tillhör nej-sidan är det viktigt att göra
allt detta klart. Ett ja till EU-medlemskap skulle vara
ett oerhört stort beslut med vittgående konsekvenser
på så gott som alla samhällsområden. I propositionen
förskönas det med omskrivningar. Det framgår inte
alls att detta är konsekvenserna, särskilt inte när det
gäller den grundläggande konsekvensen av ett ja som
ett uppgivande av den nationella
självbestämmanderätten och en allvarlig försvagning
av demokratin är.
Många ja-sägare försöker tona ned detta. Men
några andra talar faktiskt klarspråk. Moderaten,
tidigare riksdagsmannen, numera EFTA-
kommissionären, Nic Grönvall - som många av oss
känner - skrev i maj i år i Dagens Nyheter: "En
genomgång av de olika länderna i Europa visar att den
representativa demokratin är sjuk - - -. Det unika
med Europaunionens konstruktion är att
regeringsmaktens exklusiva förslagsmakt har ersatts
av en byråkratins exklusiva förslagsmakt."
Till skillnad från vad som sägs i propositionen,
säger Nic Grönvall som det är. Det skall han ha heder
för. Men frågan är om svenska folket delar hans
uppfattning att det är bra att ge förslagsmakten till
byråkrater, som till skillnad från en regering inte kan
fällas i fria val.
Ett ja till medlemskap i den europeiska unionen
innebär att en mängd områden förs över till EU:s
överstatliga beslutsområde. Jämfört med EES-avtalet
kommer EU att besluta om t.ex. följande områden:
handelspolitiken, utrikes- och säkerhetspolitiken,
jordbruks- och fiskepolitiken och den ekonomiska
politiken, med målet en ekonomisk och monetär union
samt gemensam valuta. Det är en målsättning som i
dag innebär hårda ekonomiska konvergenskrav på
medlemsstaterna, med ökande arbetslöshet som följd.
Nästan 19 miljoner arbetslösa i EU:s medlemsstater
och 52 miljoner människor under EU:s eget
definierade fattidomsstreck talar sitt tydliga språk om
resultatet av EU:s ekonomiska politik.
Fru talman! Vi vet att denna proposition inte
kommer att läsas av svenska folket inför
folkomröstningen. Det är väl inte ens säkert att alla
riksdagsmän kommer att läsa den. Inte heller kommer
särskilt många att läsa det flerhundrasidiga avtal
mellan EU och Sverige som vi skall folkomrösta om.
Det är naturligt att folk inte kan ta sig tid med det.
Desto viktigare är att det sammanfattande och
informativa material som utges av
Utrikesdepartementet är korrekt och sanningsenligt.
Tyvärr har Utrikesdepartementet allvarligt brustit i
just det hänseendet. Det informationsmaterial som har
producerats och sänts ut till alla hushåll är ren ja-
propaganda. Det är mycket upprörande. Och det har
föranlett mig och andra riksdagsledamöter att göra en
anmälan till konstitutionsutskottet.
Vad ligger bakom Utrikesdepartementets
förskönande beskrivningar av avtalet med EU? Vad är
det som får ämbetsmän att bryta mot sin traditionella
oförvitlighet i hanteringen av detta ärende? Kan det
möjligtvis vara så att UD-tjänstemännen är väl
medvetna om att just UD:s makt ökar betydligt vid ett
svenskt EU-medlemskap. Utrikesdepartementet får ju
ett större inflytande över unionslagarnas utformning
än vad Sveriges folkvalda riksdag får.
När vi dessutom får höra att det finns planer på att
driva igenom en grundlagsändring före
folkomröstningen, börjar det kännas riktigt
obehagligt. Grundlagsändringen behövs om det blir ett
ja till den europeiska unionen. Men om det blir ett nej,
kan förslaget till grundlagsändring läggas i
papperskorgen. Varför skall i så fall
grundlagsändringen drivas igenom före
folkomröstningen? Det måste vi få ett tydligt svar på
här i dag, inte minst från den nya regeringen.
Om ja-sidan beslutar sig för att driva igenom
grundlagsändringen före folkomröstningen, kommer
man att skapa djup misstro bland många människor.
Konspirationsteorier ges fritt spelrum, och
politikerföraktet ges en ordentlig skjuts framåt. Det
vore väl dumt att åstadkomma det. Låt oss därför enas
om att grundlagsändringen bara tas upp efter en
folkomröstning och om det blir ett ja i
folkomröstningen.
Fru talman! EU-frågan bevisar återigen den gamla
sanningen att demokratin inte är en gång för alla
given. Den måste erövras, försvaras och ibland
återerövras. I början av seklet erövrade
arbetarrörelsen, liberaler och kvinnokämpar
demokratin i form av allmän rösträtt i vårt land. Nu
hotas demokratin av den allvarliga urholkning som ett
EU-medlemskap kommer att medföra.
(Applåder)