Herr talman! På riksdagens bord ligger nu ett
förslag om svenskt medlemskap i den europeiska
unionen. Nu kan var och en, varje svensk, inför
folkomröstningen ta del av vad ett medlemskap kostar
och vad det ger oss. Till skillnad från vad Per Gahrton
uppenbarligen tror är förslaget utsänt till 1 500
folkbibliotek runt om i landet. Det går alltså alldeles
utmärkt för var och en att ta del av förslaget.
Ja-alternativet står nu klart, kapitel för kapitel,
punkt för punkt. Nu menar jag att det är dags, ja, hög
tid, att svenska folket får veta vad nej-alternativet
innebär, därför att om det, herr talman, har vi inte fått
höra mycket, vare sig tidigare eller här i dag.
Det som Sverige deltar i, och det som vi på ja-
sidan vill att Sverige skall fortsätta att delta i, är ett
nära och alltmer fördjupat samarbete mellan de
demokratiska länderna i Europa. Det samarbetet är
inget nytt. Sverige är med på Europatåget och det
sedan länge.
Redan i slutet av 40-talet bildades Europarådet,
och Sverige blev snart en av dess aktiva medlemmar.
Vi var med på tåget. Ett tiotal år senare bildades den
europeiska ekonomiska gemenskapen, det som senare
blev EG/EU. När det hände var Sverige en av
initiativtagarna till bildandet av det europeiska
frihandelsområdet, EFTA, tänkt som en brobyggare
till EG/EU. När sedan Storbritannien, Irland och
Danmark tog steget från EFTA till EG slöt Sverige
och övriga EFTA-stater ett mycket omfattande
frihandelsavtal med den europeiska gemenskapen
EG/EU. Vi var med på tåget.
Efter hand utvidgades vårt och EFTA:s samarbete
med EU till att omfatta nya områden. Det skedde inte
minst som resultat av den s.k.
Luxemburgöverenskommelsen. Tåget rullade vidare,
och vi var med.
När sedan EU bestämde sig för att inrätta en
gemensam gränslös inre marknad ville vi vara med i
den också, och det fick vi. Vi fick ett avtal, ett EES-
avtal, där svenskar får delta i den europeiska inre
marknaden på, i flertalet avseenden, lika villkor som
medborgarna och företagen i det demokratiska Europa
i övrigt.
Vad EES-avtalet inte ger oss är ett likvärdigt
inflytande och lika medbestämmande, som de
människor och de stater har som ingår i EU. I den
debatt om EES-avtalet som föregick beslutet här i
kammaren sades det med stor tydlighet ifrån av
samtliga som förespråkade detta att vi skulle ansluta
oss till EES.
Motstånd mot EES-avtalet i Sverige kom då från
kommunisterna i Vänsterpartiet och från Miljöpartiet.
Men EES-avtalet gick, i hela Sveriges intresse,
igenom med stor majoritet i riksdagen och Sverige var
på nytt med på tåget. Sverige var med på tåget där de
europeiska demokratierna färdas tillsammans mot
gemensamma mål för frihet, fred, förstärkt folkstyre,
arbete och välfärd.
Det förslag som vi i dag remissbehandlar,
förslaget om svenskt medlemskap i EU, ligger i linje
med ett fullföljande av grunddragen i svensk
Europapolitik, alltifrån tiden efter andra världskriget
intill våra dagar. Ett ja i folkomröstningen den 13
november är inget steg ut i det okända - tvärtom! Det
innebär att vi stannar kvar på Europatåget. Ett ja
innebär inte minst att vi ser till att vi får mer att säga
till om på den fortsatta färden. Det innebär mer för
Sverige att säga till om när det gäller omfattningen
och inriktningen av samarbetet och öppenheten mot
Östeuropa, om de baltiska staternas inlemmande i
samarbetet, om ökade insatser för att förbättra
Europas miljö, om ökade insatser för flera
arbetstillfällen i Europa, om ökade insatser för Europa
när det gäller tredje världen och om ökade insatser för
fred i det forna Jugoslavien och i andra orosområden i
Europa.
Ett ja den 13 november innebär att vi är med och
fortsätter att vara med. Nu ligger förslaget om hur det
skall gå till på riksdagens bord. Men säger vi nej den
13 november innebär det att Sverige skall stiga av
tåget, stå kvar på stationen, få stå där och se på när
tåget rullar vidare bl.a. mot målet att ge allt fler
människor arbete i Europa och att inom några år
också ge länderna i Östeuropa, i första hand Polen,
Tjeckien, Slovakien och Ungern medlemskap.
Men vart skall gå om vi är för oss själva? Vart
skall vi gå om vi stiger av tåget? Ni som nu säger nej
måste redovisa det! Det är er skyldighet, jag vill gärna
säga er förbaskade skyldighet, mot det svenska folket!
Det var detta som jag trodde att ni var angelägna om
att få göra i denna debatt. Men av den saken blev det
ingenting. Ovissheten om nej-alternativet - vart det
för oss, vad det kommer att kosta oss i Sverige i
minskat inflytande, i mindre internationellt samarbete,
i sämre miljö, i färre arbeten och högre räntor - är
massiv.
Ett nej i folkomröstningen betyder stora
förändringar, stora kostnader och en dimhöljd framtid
för Sverige, vid sidan av den väg som de europeiska
demokratierna väljer att gå. Ett ja är mycket tryggare.
Vi vet vad det innebär. Ett ja är viktigt för jobben och
miljön i Sverige. Ett ja slår upp portarna för Sverige,
portarna till det nya Europa!