Herr talman! Carl Bildt och jag har nog samma
uppfattning om att den svenska riksdagen är en viktig
institution - jag ser Carl Bildt i kammaren. De regler
som gäller för den svenska riksdagen är också viktiga,
och här i riksdagen fattas beslut som är väsentliga.
Som bekant har vi också utomordentligt olika
uppfattningar i politikens olika sakfrågor, något som
inte minst den valrörelse som varit visat.
På samma sätt är vi överens om - det utgår jag
ifrån - att i den europeiska unionen fattas för Sverige
utomordentligt viktiga beslut och att Sverige bör
finnas på den plattformen. Sverige bör inte överlämna
åt andra att fatta beslut som dagligen kommer att
påverka oss. Hur de frågorna skall lösas i den
europeiska unionen är jag också övertygad om att Carl
Bildt och jag kommer att ha mycket olika
uppfattningar om. Men det som propositionen handlar
om är ju ramverket för Sverige som nation när det
gäller att deltaga i den europeiska unionen.
Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har
också varit utomordentligt aktiv och ställt krav på
förhandlingarna, och man har långt kunnat följa dessa
förhandlingar. Det är därför ett begränsat antal frågor
som skiljer oss. Dessa frågor kommer på ett naturligt
sätt till uttryck i den motion som under denna vecka
väcks av den socialdemokratiska gruppen. Att man
gör så vid ett regeringsskifte är en självklarhet.
Propositionen handlar inte om vilken politik som skall
föras i unionen utan om det ramverk som skall gälla
för Sverige. Den politik som den socialdemokratiska
regeringen vill föra om vi blir medlemmar har jag
redovisat när jag citerade regeringsdeklarationen.
Eftersom Per Gahrton gör sig lustig över att jag
och Karl Erik Olsson har samma uppfattning vill jag
säga att jag har följt den tidigare jordbruksministern
ganska ordentligt när det gäller frågan om salmonella
och andra djursjukdomar. För mig har just denna
fråga varit en viktig testfråga. Jag ville se hur den
dåvarande regeringen förhandlade i en så
utomordentligt viktig fråga. Till min stora glädje
kunde jag se, när jag besökte Bryssel dagen innan den
avgörande natten, att det nästan var fler veterinärer än
diplomater inne i de ganska trånga
förhandlingsutrymmena. De nordiska veterinärerna
från Sverige, Finland och Norge var utomordentligt
aktiva. De deltog kolossalt starkt i processen.
Jag delar Karl Erik Olsson uppfattning när det
gäller de besked som gavs där, dvs. att vi i Sverige får
en närmast förstärkt kontroll i en rad avseenden. Vi
tvingas ju själva i en rad avseenden att stärka vår egen
kontroll. Det är ett förhandlingsresultat som jag anser
vara bra och viktigt för Sverige, nämligen att vi också
i fortsättningen skall kunna hålla borta sjukdomar av
den otäcka typ som salmonella är.
Per Gahrton citerade ju faktiskt uttalanden från
veterinärorganisationer, uttalanden som handlade om
vad som skulle hända om man inte genomförde en
sådan här förhandling. Nu genomfördes den faktiskt,
och vi fick speciella regler för Sverige.
För min del anser jag att det är betryggandet. Det
visar att på denna och på en lång rad andra punkter
har Sverige fått ett bra förhandlingsresultat. Många av
de frågetecken som restes av nej-sidan har rätats ut till
utropstecken. Man frågade exempelvis om det var
önskvärt att Sverige skulle komma att tvingas att ta
emot atomsopor från Tyskland och om Sverige som
medlem inte skulle komma att få föra en egen
regionalpolitik, vilket man hävdade. Utropstecknen
står för att Sverige bestämmer självt om sina
atomsopor och om ifall andra länders atomsopor skall
komma till Sverige eller inte. De står också för att
Sverige inte bara fortsätter att föra en egen
regionalpolitik utan dessutom från EG får ungefär lika
mycket regionalpolitiskt stöd som lämnas i dag i
Sverige.
Med andra ord har myter kunnat avfärdas genom
den förhandlingsprocess som har varit. Det är mycket
bra för den debatt som skall föras fram till den 13
november.